- Finns till plattform: PS4, PC, Xbox One
- Utvecklare: Spiders
- Utgivare: Focus Home Interactive
- Genre:Fantasy, RPG
- Antal spelare: En spelare
- Släpps: 10 september 2019
- Spelat på: PS4
Årets kallare säsong börjar krypa in, och perfekt till dess kommer Spiders nyaste spel, Greedfall. Ett spel som inte har haft speciellt högljudd marknadsföring, men som inte kommer låta sig förbli tyst länge till.
Greedfall är ett spel som snarast kan kallas ”Imperialist-punk”, i och med de starka parallellerna och influenser tagna från 1600-talets kolonialism.
Vi börjar spelet med att introduceras till vår De Sardet, får bestämma hur han eller hon ser ut, och sätta ut lite stats och skills innan vi börjar äventyret. Vi kommer från en stor stad på en kontinent som plågas av en obotlig sjukdom, men vi ska snart resa till Teer Fradee; en ö som sägs ha nyckeln till botemedlet. Tillsammans med några andra karaktärer samt med en av öns nyaste guvernanter reser vi över havet; och spelet kan börja.
Ön är befolkad av både sina urinvånare, samt fyra andra faktioner som tagit över (stulit) stora delar av ön där de byggt städer, byar, och börjat skövla skog eller spränga fram gruvor. Till skillnad från många RPG-spel där huvudpersonen ofta är en slagskämpe först, så är De Sardet en diplomat. Det gör att allt spelaren gör; från dialogval, hur du genomför uppdrag, till färdigheter lärda, till vilka områden du rör dig i, och mycket annat, har en roll att spela i hur bra De Sardets relation till faktionerna är. Och det kan komma att bli mycket viktigt att stå på god fot med så många som möjligt, eftersom spelvärlden förändras i och med hur man väljer att spela.
De Sardet har under spelets gång fem kompanjoner som kommer från varsin faktion. De kommer med olika sidequests (vilka jag rekommenderar man gör så snart de aktiveras), historier, och reaktioner till händelserna i spelet och hur De Sardet väljer att utföra sitt arbete. Man kan även låsa upp romanser med dem efter att ha genomfört deras quests – och efter att ha valt de ”rätta” dialogvalen när man pratat med dem. Om man väljer ”fel” en enda gång så låses man ute från romansen, men förblir BFFs for ever med den karaktären (förhoppningsvis). Det är något som jag hoppas att Greedfall i framtiden – om det kommer ut fler spel i samma värld – kan fixa till lite, och kanske ge spelaren fler tillfällen att acceptera eller neka en romans.
Något som jag också tyckte var synd var att det inte gick att använda sig av sina kompanjoners praktiska färdigheter. Om man tar med specifika karaktärer på olika uppdrag, så kan de absolut hjälpa eller stjälpa via dialog, men om jag till exempel vill låsa upp en skattkista som är för svår för mig, så hjälper kompanjonen Vasco inte till.
Världen är stor och väldigt vacker, med djur och varelser som känns både nya men ändå bekanta. Ön Teer Fradee är uppdelad i olika områden på kartan. Istället för en enda värld som man fritt kan utforska, så väljer man att resa till olika områden på en resekarta, som man sedan kan utforska ganska fritt. Vissa områden på kartorna är dessutom låsta om man inte lärt De Sardet vissa färdigheter, som akrobatik eller alkemi.
Eftersom Greedfall inte har ett bestämt klassystem, som till exempel Dragon Age har, så kan man under spelets gång välja och vraka mellan vilka vapen och färdigheter De Sardet lär sig. Jag valde att börja spelet med magiker-stats, där man först lär sig magi och har redan lärt sig att använda tyngre, långsammare vapen, men jag valde ganska snabbt att investera skill-poäng i kortare svärd och värjor, samt magi, och kände snabbt att det passade min personliga stil mycket bättre än tyngre vapen.
Man får även välja mellan andra färdigheter som inte är direktkopplade till fighter, bland annat hur diplomatisk De Sardet är (låser upp nya dialogalternativ), hur bra hen är på akrobatik eller att dyrka upp lås (vilket kan låsa upp både skatter samt hjälpa till att infiltrera olika områden utan att behöva slåss och hamna i dålig dager hos faktionen i fråga), med mera. Man kan tänka sig att eftersom spelet handlar mycket om diplomati och relationer till de olika faktionerna, så kan det vara lätt att skilja på vilka faktioner som är ”goda” och ”onda”. Jag tyckte i alla fall det först, men det blir snabbt svårare och svårare att bestämma vad som är rätt och fel.
Greedfall är ett spel som snabbt hamnat i min ”Hall of Fame”, bredvid Dragon Age 2, som ett av mina personliga favorit-RPG:er någonsin, och som jag definitivt rekommenderar rollspelsfans att plocka upp.
