Åsa Roos har satt en hel del landmärken i Svensk spelindustri. Gillar du brädspel och rollspel har du kanske läst tidningen Fenix där hon ofta medverkar och hon har bland annat medverkat i en del av Fria Ligan och Åskfågelsens material (Western, Mutant etc.) Om digitala spel är mer din grej så har du nog också upplevt hennes verk då hon jobbade på stora titlar hos Svenska Avalanche. Numera jobbar hon på Bioware i Edmonton, Kanada där hon är UX-designer på det kommande storspelet Anthem, biowarenörd som jag är kan jag inte vänta tills jag får lägga vantarna på det spelet!

Hon har även blivit utnämnd Hedersdoktor i Informationsteknik vid Högskolan i Skövde, läs mer om detta och fler utmärkelser på hennes egen sajt, Discordia.se, efter du läst klart den här intervjun såklart.


Myogaming: Hur hamnade du på Bioware?

Åsa: Jag fick ett mail av Shanda som jobbar som rekryterare på BioWare. Hon hade sett mitt CV i en EA databas när jag sökte ett annat jobb på DICE och tyckte att mina kvalifikationer funkade bra för BioWare. När jag fick mailet var jag tvungen att kolla så att hon fanns på riktigt och att det inte var någon som lurades med mig på jobbet, för jag har varit rätt öppen med vilken enorm fangirl jag är när det kommer till BioWare. När jag hade etablerat att det inte var någon som skämtade med mig så kontaktade jag dem. Sedan fick jag en intervju i Edmonton och på den vägen är det. 

 

Första gången jag såg ordet UX-designer var när jag läste att du fått jobbet på Bioware, det är nog fortfarande en något exotisk titel för många, kan du med en mening eller två beskriva vad du gör på Bioware?

Jag designar hur spelaren pratar med spelet och hur spelet pratar tillbaka. I mer tekniska ordalag designar jag hur spelaren introduceras till spelet, spelar spelet och hur de får den information de behöver för att förstå spelet.

 

Har du några bra exempel på spel som imponerat med sin UX-design och varför?

Nästan alla Nintendos spel är bra exempel på UX-design, förmodligen för att Nintendo aldrig gått i ”vuxna spelare” fällan. Relativt nyutkomna spel som imponerat är bland annat Horizon Zero Dawn och hur HZD kommunicerar vilka weak points en fiende har genom focus view, och hur spelaren kan dra nytta av den informationen genom att placera ut fällor av olika slag och genom att välja rätt sorts ammunition.

 

Vi har förstått att du stått upp för dina principer som Kvinna i spelbranschen, ibland på bekostnad av framsteg i karriären, vilka hinder har varit svårast och hur höll du dig motiverad genom de värsta tiderna?

Det jobbigaste är ofta inte de snubbar som rakt ut säger att ”du som kvinna hör inte hemma här”, utan de smygsexistiska personer som inte säger rakt ut vad de tycker utan undergräver genom att inte dela med sig av viktig information eller låter en vara med på möten där ens arbete diskuteras. Jag har haft personer som sagt att jag inte kan göra spel för att jag är kvinna och de personerna är det mycket lättare att förhålla sig till än personer som genom att smyga med sina åsikter och undergräva ens auktoritet eller motarbeta med giftiga kommentarer som för sig inte är särskilt farliga, ser till att ens arbete blir så mycket besvärligare. Jag vet att jag har ett rykte om mig som besvärlig och jobbig, och jag vet också att mina politiska åsikter har diskuterats i samband med eventuella anställningar på företag. Mina politiska åsikter i det här fallet handlar om att jag tycker att det är en bra idé att behandla människor jämställt och att försäkra sig om att det finns mångfald på företaget. 
Det har varit väldigt nära att jag har slutat inom spelbranschen vid ett flertal tillfällen, särskilt när jag har blivit mobbad på arbetsplatser. Det har förekommit att jag har blivit exkluderad, utfrusen och rent ut sagt mobbad. Jag har fått sämre arbetsuppgifter, jobb som folk inte vill göra och liknande, förmodligen med förhoppningen att jag skulle sluta självmant. 
Som någon som ivrar för jämställdhet och mångfald och allas lika värde har jag också ibland blivit utsedd till inofficiell expert och ombedd att hantera situationer inom företaget som jag inte är betald eller utbildad för att göra. Det är nästan värst, för det innebär på något sätt att jag blir ansvarig för att lösa problem inom de områdena. 

 

Vad rekommenderar du att unga ska tänka på om de vill jobba inom spelbranschen (både rent allmänt och specifikt för icke-män)

Vet ditt eget värde. Ja, det är kul att jobba med spel, men det är inte SÅ kul att jobba med spel. Du är värd mer än ett spel.

 

Hur ser du att spelkulturen har förändrats (ur kvinnlig synvinkel) under tiden du varit aktiv?

Jättemycket. När jag började var det inte ens på kartan att prata om jämställdhet. Det ändrades strax innan den ekonomiska kraschen 2008. Olyckligtvis blev det lite av en backlash efter 2008, men den varade inte längre än fram till 2010. I och med Facebooks och Twitters framväxt blev det dessutom lättare att hitta likatänkande och andra människor som hade funderat i samma bana, så det var inte lika ensamt längre. Fram till runt 2008 var det nästan bara jag i min bekantskapskrets som ”bråkade” om de känslor jag hade runt spelkulturen och hur spelkulturen såg ut. När sociala nätverk exploderade i Sverige upptäckte jag att det var många, många fler som hade samma problem som jag hade och att det inte bara var jag som inbillade mig eller spelade offer. Det var annars det jag fick höra oftast. Att det ”bara var jag” och att jag ”inbillade mig” om faktiska problem. ”Lite får man väl ändå tåla”, liksom. 
Mellan 2010 och 2014 hade vi en riktigt bra period när det diskuterades och spelföretagen verkligen försökte lösa några av de problem som finns inom spelkulturen. Tyvärr blev det en rejäl backlash i och med GamerGate, som dels drev en hel del duktiga skribenter ifrån spelkulturen och dels skapade drev mot kvinnor och andra inom spelkulturen marginaliserade grupper. Sättet GamerGateare diskuterade på blev också en del av hur kommentarsfält såg ut generellt, vilket dels har skapat en acceptans för hörsägen och dels har gjort det helt okej att använda sig av personangrepp. Laurie Penny som är en duktig skribent på många sätt tror jag var den första som utvecklade hur GamerGate lånade ut sina retoriska knep och i vissa fall sina mest högljudda förespråkare till både alt-right rörelsen och till Trump. Trump låter precis som en GamerGateare om man analyserar det hela lite närmare. 
Nu, ett par år efter GamerGate upplever vi en ganska kraftig backlash mot feminism och jämställdhet. Vi är inte tillbaka på pre-2008-nivåer än, men det är mer prat om ”offerkoftor” och att ”spela offer” än var det var tidigare. Den enda trösten är att vi har en gemenskap bland marginaliserade grupper som vi inte hade innan.

 

Hur tror du spelkulturen kommer utvecklas de närmaste åren?

Jag hoppas så klart att vi blir bättre på att ta hand om människor som befinner sig i utkanten av kulturen, men om GamerGate är något att gå efter är jag rädd att det kommer att bli svårt att förbättra vår situation innan hela vårt samhälle har kastat den nationalistiska och högerextrema vurmen av sig. Tyvärr går de hand i hand, konservatism och exkludering.

 

Hur ser framtidens spelbransch ut och vad tror du Sveriges roll blir där?

Svårt att säga (igen), men jag tror att VR kommer att bli mer och mer viktigt. Vi hade en stark multiplayertrend ett tag, men nu verkar det som att de större företagen börjar gå tillbaka till en mer isolerad spelupplevelse med multiplayer som något du kan göra, men som inte är obligatoriskt. Jag tror att den ändrade publiken också kommer att ställa högre krav på företagen att producera goda spelupplevelser. Men det är svårt att säga. Det som dock är ganska klart är att det inte kommer att gå att fortsätta göra massiva spelproduktioner och fortfarande förvänta sig att vara lönsam på det sätt som trippel-A företagen försöker göra. Antingen hittar vi nya inkomstmetoder, eller så är massiva open world spel på väg ut.

 

Om du fick välja vilken bok, franchise, film eller sagovärld som helst att utveckla ett helt eget spel för, vilken skulle det vara och varför?

Imperial Radch-trilogin. Ann Leckies fantastiska universum där skepps-AI kan bo i en enda människa och det finns en hel ras som inte kan bestämma kön för det ingår inte i deras kultur är ett ställe jag skulle vilja utforska. Eller så skulle jag välja den trashigaste harlequinboken jag kan hitta och bara gå bananas med att bygga relationer. 

 

Vilken spelgenre skulle det vara?

Imperial Radch skulle vara Action RPG. Harlequinboken skulle också vara RPG, men inte så mycket action.

 

Av alla spel genom tiderna, vilka har varit dina favoriter inom kategorierna digitala spel, brädspel och bordsrollspel?

Digitalaspel – Mass Effect-trilogin, hands down. Brädspel – Betrayal at House on the Hill. Bordsrollspel – Aeon Trinity av White Wolf. 

 

Bästa romanseni Mass Effect?

Kaidan Alenko. 

 

Bästa romanseni Dragon Age?

Anders i DA II. Nej, vänta. Solas i Dragon Age Inquisition.

 

Som avslut, har du något du vill hälsa oss på Myogaming och våra läsare?

Game on. Låt aldrig någon annan bestämma vad en bra spelupplevelse åt dig. Det är du ’
som spelar. Det är du som upplever. 

 


Tack för upplysande och underhållande svar och tusen miljoner tack för vad du betyder i spelbranchen!

Åsa Roos egna sajt heter som sagt Discordia.se och ni kan följa henne på twitter där hon heter @Devilkitten

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here