Spelinformation

  • Utvecklare: Shedworks
  • Utgivare: Raw Fury
  • Genre: Indiespel, Äventyrsspel, Plattformsspel
  • Antal spelare: 1
  • Släpps: 23-09-2021
  • Finns till plattform: Playstation 4, Xbox One, Project Scarlett, Mac OS, Microsoft Windows
  • Testat på: Microsoft Window

Jag tror många, likt mig själv, vänder sig till spel för att andas ut och fly från det som är jobbigt i vår vardag. Det blir en säker plats att gå till efter en tung ångestattack eller ett bråk med en närstående, där man kan sätta sig ner och bara försvinna in i en fiktiv värld. Sable erbjuder en perfekt atmosfär för just detta. Genom att blanda estetiken från Borderlands och Horizon har de skapat en väldigt mysig värld där man kan luta sig tillbaka och följa med Sable på hennes resa. 

Jag var i början väldigt misstänksam på detta spel då jag inte tyckte att det såg så estetiskt behagligt ut. Intrycket jag fick var att det var rörigt och eftersom jag har dålig syn tyckte jag att det var svårt att tyda allt med alla linjer och den dova, jordiga, färgtoner som löper in i varandra. Det var väldigt roligt att upptäcka att jag till större del hade fel.

Sable är ett äventyrsspel i en öppen värld, med lågt tempo och stort fokus på det narrativa. Ingen fajting här inte. Det kan sägas att det är ett traditioneltl öppen-värld-spel där du har ditt huvuduppdrag att hjälpa Sable i sin resa att bli vuxen samt sidouppdrag som du plockar upp efter vägen. Du erbjuds stor frihet i vad du vill göra och hur du kan göra det. Det kan vara lite svårt att veta vart du ska i början men på grund av tempot och hjälpen du får så får du snart grepp på systemet. Det ges en tutorial i början som, tillsammans med de samtal man har med de andra karaktärerna i spelet, gör att man känner sig lite som Sable i det att man ska ut på en resa för att finna sig själv. Då vi talar om världen så är det en fantastiskt vacker, utvecklad och stor värld som målas upp. Varje plats skiljer sig åt ekologiskt och kulturellt så det märks att de har lagt ner mycket tid på det. Det kan kännas mödosamt att ta sig från plats till plats men när du väl gjort det så existerar det underbara Fast-travel-systemet som gör allt mycket bättre. Jag räddades av det många gånger då jag insåg att jag varit på väg åt helt fel håll (Läs: åkt vilse) och inte orkade vända om.

Det bör noteras, då det kommer till gameplay, att detta spel spelas bäst med kontroll, jag tror det är skapat med det i tanken. Detta är något som även skaparna säger förhöjer spelupplevelsen och jag håller med. I början spelade jag med tangentbord men övergav det snabbt då det var nästintill omöjligt för mig att styra och fick hoppa över till min PS4-kontroller. Spelet har en tyngdlös känsla i hur karaktären rör sig, som att världen man är i har en helt annan tyngdlag, något som verkligen kommer fram med handkontroll. Det fanns även tillfällen när jag spelade då jag behövde starta om spelet för att det inte gick att handla eller sälja sina saker. Det var väldigt enkelt att glitcha fast i byggnader då man klättrade och i vissa lägen samt tidpunkter på dagen var det, på grund av färgerna, svårt att urskilja vad det var man såg på skärmen.

Sable är en coming of age-berättelse där du följer med den unga flickan Sable på hennes “Gliding” en övergångsrit där hon går från att vara barn till vuxen. Den utspelar sig i en vacker dystopisk ökenvärld med skelett, ruiner av rymdskepp och byggnader lite varstans.
Vi börjar spelet tillsammans med hennes stam Ibex utanför ett tempel där du ivrigt förbereder dig för att komma ut i den stora vida världen. Ibex är en stam som rör sig runt i ökenlandskapet och har en fantastisk gruppdynamik där de tar hand om varandra. Då det är dags att ge sig av kände jag personligen samma sorg som Sable kände att skiljas åt från den familj man växt upp med, för att kanske aldrig se dem igen.

I spelet bär alla personer olika typer av masker som täcker deras ansikten fullständigt. De verkar ha en lika religiös som kulturell anspelning som symboliserar både status och vart man kommer ifrån. Detta blir tydligt då de enda ansikten man ser är på statyer av gudar. Det blir också tydligt då Sable blir manad att byta sin mask från den som symboliserar att hon är ett barn till en som symboliserar att hon nu är en “Glider”, en ung person ute på sin första resa.

Jag personligen tycker att det är häftigt att inte se karaktärernas ansikten. Det gör att jag som spelare kan projicera mig själv på sagda karaktär. Då spelet driver spelaren till att undersöka vem Sable är och indirekt vem du är så hjälper det något oerhört. Du sälv går igenom en liknanade resa tillsammans med Sable och kanske upptäcker nya saker om dig själv. De äldre personerna som pratar med dig betonar hur viktigt det är att leva och att denna ”Gliding” är till för att göra saker man aldrig gjort tidigare. Den är till för att finna sig själv, ja, men även till för att lära sig låta det ta den tid det behöver för att göra det. Det är som en NPC i spelet sa när de frågade mig/Sable om jag bestämt mig för vilken av de olika linjerna av arbeten som finns att välja på i världen jag skulle vilja arbeta med. Då jag valde svara att jag inte hade det så beskrevs dem nicka och med vänlig stämma säga: Det är exakt så det ska vara. Man ska inte veta det förrän resan är slut.

Karaktärerna använder sig av binära pronomen i spelet men det finns även personer som använder det neutrala pronomenet they/them. Bortsett från vissa NPCs och huvudkaraktären är de flesta karaktärer väldigt neutralt avbildade och vi som spelare får reda på deras pronomen genom att prata med dem. En karaktärs könsidentitet verkar inte specificera vad de kan göra eller vad de kan ha på dig och det gör mig glad! Jag gillar att de tagit avstånd från könsroller genom att neutralisera modellerna och låta pronomen styra, samt individualiserandet av kroppen. Det fanns en öppning att kunna göra liknande med huvudkaraktären Sable också men som inte togs. Jag kan tycka att detta är synd men med tanke på hur unga kvinnliga karaktärer hanteras i spel historiskt sett tycker jag Sable är en fantastisk konstruerad karaktär. Hennes ungdomliga bubbliga entusiasm att resa och utforska världen är något som man kan känna igen sig i och gör en lite nostalgisk. Det är även kul att de flesta karaktärer man möter hanterar ens ungdom, och det faktum att man är en “Glider”, med samma nostalgi.

Jag har tidigare pratat om hur färgerna och linjerna kan göra det svårt att tyda vad som visas på skärmen och att jag var misstänksam mot den i början. Jag kan utan skam säga att jag hade helt fel med att vara misstänksam då estetiken och helhetskänslan får allting att flyta samman. Blandningen av den serieliknande stilen och den mörka, jordiga färgpaletten som valts är helt rätt för en ökenvärld och det är en vacker grafik och estetik som skapas. Det må vara svårt att se saker ibland men på det stora hela förstör det inte känslan av lycka och frid som den inger.  Något som förhöjer den känslan ytterligare är den underbara musik som tillsammans med vindspel för spelaren in i spelet. Den akustiska musiken förstärker den utomjordiska värld man befinner sig i.

För att sammanfatta är det ett fantastiskt spel som värmer ens hjärta när man följer med Sable ut på sin resa. Du kommer känna dig sammansvetsad med huvudkaraktären och de du möter kommer få en plats i ditt hjärta då de oftast möter dig med glimten i ögat. Jag personligen kommer komma tillbaka till detta spel då jag behöver förankra mig och lugna ner mig då hela andan i spelet är lugn och wholesome. En ny favorit? Jag tror det!

Och kom ihåg:

“If you’re lost and can’t find your way, just call to the Ibex and we’ll save the day”

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here