Spelinformation

  • Speltyp: Virtual Reality
  • Finns till plattform: Oculus Quest, Oculus Quest 2, Microsoft Windows
  • Utvecklare: Anotherway
  • Utgivare: Vertigo Games
  • Genre: Musikspel
  • Antal spelare: 1
  • Släpps: 21 oktober 2021

Har du någon gång lyssnat på hög musik, dansat runt med en låtsasgitarr och uppträtt för en låtsaspublik för att känna dig som en rocker? Du behöver inte skämmas, det betyder att du har en livlig fantasi och vet hur en släpper loss. Skulle du vilja ta den fantasin till nästa steg? Med ny teknologi kan du det! Typ… 

Jag blev ledsen när microsoft lade ner kinect. Trots diverse problem tyckte jag att det var en kreativ idé med stor potential och, när det fungerade bra, var det helt fantastiskt kul. Ny och innovativ spelteknik kan behöva några år på sig att mogna och för att finna lösningar på de problemen som uppstått när utvecklarna börjat röra sig bland outforskade områden. Virtual Reality har idag många fantastiska spelupplevelser men det har tagit  flera år att gå från problematisk gimmick till en gedigen spelplattform.

Med det kommer vi till handspårning: Att styra sitt spel med handrörelser utan fysiska kontroller. Oculus släppte sitt första handstyrda spel för ungefär två år sedan och även om det var imponerande teknik uppfattades det som struligt och frustrerande när spelet krävde mer precision än tekniken klarade av. Jag tyckte om att spela The Curious Case of the Stolen pets med bara händerna men det var irriterande när jag behövde greppa saker tre-fyra gånger innan spelet uppfattat att jag faktiskt gjort det. Just detta spelet hade ingen tidspress så med några djupa andetag hade frustrationen lagt sig och upplevelsen var mysig igen.

Nu släpper Vertigo Games musikspelet Unplugged som hoppas på att ro hem handspårningen och använda teknikens potential till fullo, och lyckas de? Nä.

Jag vill inte vara för hård här, men i ärlighetens namn så finns det fortfarande signifikanta skavanker i hur styrningen appliceras. Unplugged kan liknas vid Guitar Hero utan gitarr, vilket i sig ger spelet en gullig charm i och med att det kan liknas vid luftgitarr, en barnsligt frigjord och rolig syssla bland musiknördar som är lika töntig som charmig (och då menar jag töntig på bästa sätt), och det har utvecklarna tagit till hjärta. Vi guidas av en klyschig långhårig rocker som överspelar och drar pinsamma skämt som hade varit outhärdliga om jag inte omfamnat det mysnördiga i det.

Utöver detta har luftgitarren fler fördelar över den fysiska kontrollen, då vi kan dra handen över gitarrens hals för att nå olika ackord och göra roliga riffs än om vi bara trycker på knappar. Jag måste påpeka att det känns bra mycket coolare att uppleva den fysiska omgivningen i spelvärlden i VR än att stå framför TVn där allt bara är en platt skärm framför dig. Men det är inte bara fördelar. En knapptryckning är alltid konkret och aldrig en tolkningsfråga. Luftgitarren existerar bara i VR-världen och de externa kamerorna på ditt headset avgör om dina fingrar var på rätt plats vid rätt tid. Du känner inte instrumentets vikt och du kan inte använda känseln för att navigera till rätt plats, du måste titta för att hitta.

I och med att det är ett rytm-spel är precision och timing viktig, den klyschiga rockern är noga med att berätta hur viktigt det är att spela i ett upplyst rum. Du ska putsa kameralinserna och gärna stå i en omgivning som har drastiskt annorlunda färgton än din hud. Systemet behöver all hjälp det kan få att scanna dina händer. Det är inget skämt, jag gjorde allt utom att putsa linserna första gången jag spelade och spårningen var helt bedrövlig. Jag trodde inte linserna var smutsiga då jag har använt handspårning i andra appar utan problem, men när precisionen blev så pass viktig känns varje liten skavank. Spelet var näst intill ospelbart tills jag gav med mig och putsade linserna. Det är lika bra att ha som vana att göra det varje gång du ska spela.

När alla punkter på listan var täckta gick det mycket bättre men fortfarande inte helt problemfritt. Ibland började poängen dala fast jag tyckte att jag prickade ackorden perfekt. När jag vred på huvudet såg jag att spelet slutat spåra min högerhand och jag var tvungen att vrida handen tills den hittats igen. Detta är förödande när det är ett rytm-spel som kräver att jag strummar strängarna i rätt tidpunkt. Jag måste, som jag sa tidigare, titta för att hitta, alltså ta ögonen från gitarrhalsen, där kommande ackord syns, för att dubbelkolla att spelet vet vart mitt plektrum befinner sig. Som sagt, detta problemet minskade när jag följt listan på förslag men det försvann inte helt och det var extremt frustrerande varje gång det hände.

Jag känner att jag är alldeles för negativ, det är viktigt att påpeka dessa problem men jag är imponerad över hur kul spelet faktiskt är när det fungerar. Efter ett par frustrerande låtar var jag beredd att såga spelet tills jag kom in i en bra period och mina riff spårades perfekt. Spelet kände av mina rockiga rörelser och att dra vänsterhanden fram och tillbaka i stora gitarrsolon fångade mig och jag började rocka loss ordentligt, jag hade jättekul! När låten var slut uppmuntrade spelet mig att bemöta publikens jubel och rockiga handrörelser översattes till poäng och blixtrande effekter, adrenalinet började pumpa och jag kände mig faktiskt som en rockstjärna.

I övrigt funkar spelet som vilket musikspel som helst. Klara av låtar med olika achievements för att låsa upp fler låtar, fler venues (platser att spela på) och fler gitarrer. Det är lite extra kul att bland all rockig dekor i din loge hänger din egna affisch som är baserad på din profilbild hos Oculus.

Så för att sammanfatta, Unplugged är inte spelet som ror handspårning i land. Tekniken är inte där än men de är absolut något på spåren. Om du kan leva med skavankerna är Unplugged absolut något du borde prova och förhoppningsvis kommer uppdateringar och uppföljare som förbättrar och förfinar kontrollerna. Sådana här spel som vågar ta lite risker är en viktig del för att komma dit. För att trots att du kommer ha frustrerande stunder med motgångar så är de stunder då det faktiskt funkar otroligt kul.

Så vi pratar om en smutsig oslipad diamant som jag inte vill förkasta. Jag vill att den putsas och slipas för det finns någonting här som är värt att gå vidare med. Jag kan inte helhjärtat rekommendera spelet till alla på grund av skavankerna men om du känner dig lockad av de positiva sakerna jag skrivit så misstänker jag att du kan få glädje av upplevelsen. Tänk vad framtiden kan bringa om det här blir stort! Åh herregud, tänk dig expansioner med synth, trummor, mikrofon! Tänk dig sen multiplayer! Yaaaas!

Bra

  • Riktigt kul när det flyter
  • Töntig charm
  • ROCK ‘N ROLL!

Dåligt

  • Tekniken kräver perfekta omständigheter
  • Även med perfekta omständigheter tryter det ibland

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here