År 2008 kom Iron Man med Robert Downey Jr. i huvudrollen ut, vilket inledde en saga som 11 år och 21 filmer senare avslutas med ett enormt och komplicerat jättekalas. Alla kanske inte har följt våra hjältar i Marvels Cinematiska Universum men vi som har det blir här rikligt belönade i ett tre timmar långt epos utan lämplig toapaus.
Jag måste vara försiktig här och fatta mig relativt kort för att inte riskera att spoila något, den här filmen innehåller en och en halv miljard överraskningar och en överraskning är alltid bäst om den överraskar. Jag kan börja med det känslomässiga.
Jag gillade verkligen filmen, jag grät flera gånger, skrattade högt här och där och stirrade i förundran under de häpnadsväckande scenerna. Det här är inte en ren actionfilm så om du bara vill se hjältar som slåss kommer det här bli en utmaning för dig att orka igenom, det finns slagsmål så klart, storslagna sådana, men långa bitar av Endgame handlar om att låta våra superhjältar vara sårbara människor. Hoppas du på en actionfilm kommer du nog uppleva det melankoliska dramat som segt och tråkigt, du behöver verkligen vara rätt målgrupp för att uppskatta detta. Det leder mig till det närmaste kritik jag kommer att komma, fangirl som jag är.
Vissa tycker att alla filmer behöver stå på egna ben men det gör verkligen inte Avengers: Endgame. Den har inte ens några ben. Du kanske märkte att jag inte berättat om upplägget för storyn och det finns en anledning till det, om du inte redan vet hur Avengers: Infinity War slutade så är Avengers: Endgame absolut inte en film för dig. Det här är ett konstverk som kräver att du gjort din läxa. Infinity War krävde att du sett några nyckelfilmer i serien men för att få ut det mesta ur Endgame behöver du nästan ha sett allihop, och relativt nyligen dessutom. Filmen är full av referenser och påskägg till tidigare filmer, stora saker görs av något som bara var en liten replik för flera filmer sedan så detta är en en film för fansen och bara fansen. Är ditt tycke för Disneys Marvelfilmer svalt så ska du inte lägga pengar på det här, det finns liksom ingen idé. Men för mig, och folk som mig, jösses!
Jag älskade att se alla dessa karaktärer nå sina slutgiltiga mål i denna 11-åriga resa och det var underbart att kunna spåra deras utveckling ända tillbaka till början. Jag kommer ihåg att jag såg fröer planteras, stjälkar som bröt sig igenom jorden, blad som växte och sökte sig mot solen, knoppar som brast och till slut, en hel trädgård full av underbara blommor som slår ut och sprakar med färg i ett enormt klimax.
Japp, jag är vag och talar i liknelser men om du är som jag och ändå inte sett den än, kommer du tacka mig för att jag inte beskrev någonting tydligare än såhär. Detta ska vara en upplevelse som låter dig ta farväl av en stor berättelse som du följt under mer än ett decennium. Vissa filmer har kunnat klara sig själva men nu, såhär på slutet, har det blivit ett förhållande, och kräver lite av publiken såsom ett förhållande kräver att båda parter ger och tar. Om vi lägger ner tid och energi på att förstå denna partner belönas vi med en fin upplevelse som känns i hela hjärtat från början till slut. Okej, jag får sluta vara blödig en liten stund och ta det tekniska.
Skådespelarna levererar men det är vi ju vana vid vid det här laget. Alan Silvestri glänser med sin musik och det är kul att höra honom leka med alla olika hjältemotiv som flyter ihop och blir ett. Det finns naturligtvis många specialeffekter, det skulle liksom inte fungera annars, men det ser bra ut och även om det kan bli knepigt att urskilja vissa saker ibland så handlar det oftast om att något ska se främmande och utomjordiskt ut. Det är en väldigt lång film och ibland långsam, men varken längre eller långsammare än den behövde vara. Det finns mycket att berätta här och allt måste bli tydligt, och om det gått snabbare hade dramat inte funkat alls. Den tog den tiden den behövde helt enkelt.
Jag måste verkligen ge författarna en eloge, det var ett rent underverk att se hur många planer som här kommer ihop och vävs samman till en lång och fin samling flätor och det fanns faktiskt bara en enda sak jag störde mig på, något jag inte kan skriva om utan att spoila men jag klarar verkligen inte av när en film bryter sin egen logik.
Så, nu har jag försökt mitt bästa att hjälpa dig lista ut om du kommer gilla filmen eller inte, utan att avslöja någon överraskning. Om du baserat på denna recension fortfarande tror att du kommer gilla filmen, gå och se den direkt! Varje sekund riskerar du att bli spoilad och gud vad surt att få avslutningen spoilad efter 11 års uppbyggnad!
Tack, Stan Lee. Tack. *torkar en tår*
