På den fantastiska ön Santorini tävlar de grekiska gudarna om vem som är den bästa byggmästaren. Välj att flyga över ön med Hermes eller förvandla motståndarna till sten med Medusa, för att bli den som till sist står segrande på toppen av öns högsta byggnad!
- Antal spelare: 2 – 4
- Speltid: 20 min
- Utgivningsår: 2016
- Designer: Gordon Hamilton
- Svårighetsgrad: Lättspelat
- Pris: 400 – 450 kr
Santorini är ett vackert spel med en väldigt enkel spelmekanik. På två till tre spelare har varje spelare två stycken spelpjäser, formade som små kvinnor och män klädda i toga. Fyra stycken spelare spelar i lag, och styr varsin figur.
På sin tur så väljer spelaren att flytta sin pjäs ett steg, och får sedan bygga en våning av en byggnad på en intilliggande ruta. En får bygga både ortogonalt och diagonalt.
Målet är att bli den som står på toppen av den högsta byggnaden och varje byggnad består av tre eller fyra delar. Det gäller att steg för steg bygga sig uppåt och samtidigt hindra motspelaren från att också bygga sig högre.
Så länge en står intill där en vill bygga så kan en bygga på vilken höjd som helst, men en kan bara kliva uppåt en nivå i taget. Det gör dock att en kan hindra motspelaren även från marken och slänga dit en blå kupol när hen tror att hen är på väg att vinna. En blå kupol gör det omöjligt att kliva upp på byggnaden.
För att göra spelet ännu mer underhållande och utmanande så kan spelarna välja varsin gud och får då tillgång till gudens krafter när de rör sina pjäser över brädet. Medusa kan till exempel förvandla en motståndares pjäs till en bit byggnad om hon står på en högre plats intill motståndarens pjäs.
Heras specialförmåga påverkar motståndaren, och säger att motståndaren inte kan vinna genom att kliva högst upp på en byggnad som är byggd på öns yttre sidor.
Sammanfattning:
Santorini är verkligen ett spel som kan bli så komplext som spelarna gör det. Med gudarna kan det bli ett väldigt tävlingsinriktat spel, där spelarna kämpar för glatta livet om att vinna men det är så pass enkelt att det också kan spelas mer avslappnat eller med yngre spelare.
Själv tilltalas jag av estetiken, och det roliga i att tävla om att bygga fina, vita byggnader med blå kupoler. Illustrationerna på gudarnas kort är chibi-aktiga och väldigt söta, och krafterna är roliga, men ibland ganska obalanserade mot varandra.
Kärnan är dock ett abstrakt spel med en polerad yta och den händige kan lika gärna göra en egen hemsnickrad variant, om en bara vill prova på spelmekaniken.
Text & Bild: Petra Horning
