WOLFENSTEIN: YOUNGBLOOD

• Finns till plattform: Xbox One, Windows, Nintendo Switch, Playstation 4, Google Stadia
• Utvecklare: Machine Games, Arkane Studios
• Utgivare: Bethesda Softworks
• Genre: Action
• Antal spelare: En eller två spelare
• Språk: Engelska
• Släpptes: 25 Juli 2019
• Spelad på: Xbox

Hej och välkomna till Frankrike, vi har precis landat i Paris och vädret bjuder på massor av nazister med ett stänk av explosioner. Vi hoppas ni ska njuta av er vistelse här och vi önskar er en fortsatt bra dag!

Wolfenstein: Youngblood är en spin off på den smått galna spelserien Wolfenstein där du avverkar nazister som glassar en alldeles för varm sommardag, alltså helt smärtfritt och utan skuldkänslor. Youngblood är en avstickare i Wolfenstein-serien och även det första som fokuserar på co-op-spelande.

Youngblood utspelar sig 19 år efter det senaste spelet i Little Berlin, Paris. Du och din tvillingsyster letar efter eran farsa, B.J. Blazkowics (protagonisten du spelar som i de tidigare Wolfenstein-spelen), som försvunnit av någon mystisk anledning. Du och syrran, som de dumdristiga tonåringar ni är, ger er ut för att leta reda på farsgubben och göra Nazi-stan osäker på kuppen.

Doom-liknande köttigt flyt hos spelaren. Där du som en maskin skoningslöst bockar av dina fiender likt en checklista på Ica.

Varje strid pryds av vackra, imponerande och inte minst sagt makabra miljöer med byggnader pryda av röda flaggor och hakkors, plus en robot här och där som patrullerar gatorna. Spelet är snyggt, maffigt och coolt i sin blodiga nazistuniform och faktiskt ganska fascinerande.

Under spelets gång dyker det upp små slarvfel som i min värld inte ska finnas i ett färdigt spel som säljs till fullpris. Det ska exempelvis inte saknas animationer på huvudkaraktärerna i ett kooperativt spel. Exempelvis när din egen karaktär hoppar och sedan gör ett kraftfullt nedstamp vid landning visas en fungerande animation, men när din kompis som den andra huvudkaraktären gör detsamma flyger hen bara rakt upp för att sedan åka genom golvet och sedan stå rakt upp å ner som vanligt. Det hela ser hel knasigt ut och är inte den enda animation hos huvudkaraktärerna som saknas eller blir helt fel. Slarvfel i miljöerna runt omkring dig märks sällan av, men när det är missar gällande huvudkaraktärerna själva då kommer det läggas på minnet.

Om jag är helt ärlig gillar jag inte huvudkaraktärerna alls, vilket blöder över på allt annat i spelet. Karaktärsdesignen känns krystad och onödigt överdriven – speciellt när det kommer till manus och dialoger. Dynamiken mellan tvillingsystrarna går att behålla och är inte dålig, den är egentligen väldigt relaterbar och intressant, men den landar inte helt rätt i min mening då den istället blir frustrerande och irriterande i längden. En av systrarnas skratt får mig till och med att vilja lämna rummet omedelbart.

Ett annat stort problem för mig är att karaktärerna saknar djup, det finns ingen själslig resa eller utveckling. Ingen patriotisk anda eller ideologiskt driv.

Miljöerna du rör dig genom liknar mer en öppen värld än de linjära banor som vi oftast ser i den här typen av skjutarspel. Däremot når spelet inte riktigt hela vägen då varje uppdrag bara presenterar dig med två valmöjligheter att utföra uppdraget på. Antingen går du fullt ös rakt på eller så smyger du runt dina fiender, vilket blir ganska repetitivt efter ett tag tyvärr. Om det hade funnits mer än två olika sätt att göra uppdragen på hade det fungerat bättre i en öppen värld, som jag antar att de vill att Wolfenstein: Youngblood ska upplevas som.

Det som gör spelet avsevärt mycket roligare är att det kan spelas tillsammans med en vän kooperativt. För repetitivt pang-pang kan bli smått enformigt i längden, men har du en polare med dig blir allt roligare. Wolfenstein: Youngblood är gjort och utvecklat för att spelas tillsammans med någon, men tyvärr får inte spelet full pott här. 

De enda spelelement som faktiskt kräver två spelare är i princip att öppna vissa typer av kistor och dörrar. Hade Bethesda valt att profilera spelet för en spelare med ett tillagt samarbetsläge i efterhand hade bemötandet och upplevelsen troligtvis varit annorlunda. Förväntningarna hos spelaren hade då varit närmare det som spelet faktiskt levererar.

Wolfenstein: Youngblood är ett bra spel trots min massiva kritik. Det finns mycket humor och det uppskattas som spelare. Så är du sugen på att ta itu med det nazistockuperade Paris? Då vet du vilket spel du ska fylla på ditt redan löjligt välfyllda spelbibliotek med.