Skurkar har alltid varit viktigt inom spel, vi (som hjälten) behöver ha något att besegra. Ett hinder att överkomma som i slutändan belönar oss med ett komplett spel och oftast ett lyckligt slut. Det är det skurken är, ett hinder, något som återkommande slänger antingen sig själv eller sina kumpaner på en. Man känner en viss njutning, att man överlevt så här långt trots allt de slängt på en, och skapar en viss koppling till skurken som konstant ska påminna dig om ni kommer mötas (Ja tack jag vet, men det är först om sex timmar av spelande till så lugna dig). Ibland kan man till och med finna sig uppskatta dessa små stunder med skurken, det finns en viss charm till de som är underhållande. Jag har själv flera gånger funnit mig mer intresserad av skurken än huvudkaraktären, något som jag upptäckt är ett problem. Särskilt när det handlar om Far Cry.
Denna ovannämnda spelserie har skapat en egen stämpel för sig själv med att dedikera mycket tid på uppbyggandet av deras skurkar, särskilt sedan Far Cry 3 från 2012. Det är underhållande, en bra skurk utgör halva upplevelsen anser jag, men skapar ett problem. När jag plockade upp den tredje delen i spelserien så var jag beredd på ganska mycket. Jag hade ju sett trailers vart jag än gick, hypen som pågick både i verkligheten och online. Jag visste om vem Vaas var, hur skulle jag kunnat missa vem han var, och var förberedd på att spendera ett helt spel med att bli jagad av en psykopat. Några få timmar in älskade jag Vaas. Jag hade rätt, han var helt jädra galen, men underhållande var han. Varje möte med honom bidrog med något nytt, och han var minnesvärd.
Problemet var bara att jag brydde mig extremt lite om huvudkaraktären. Jason Brody blev så oerhört jobbig att lyssna på att jag stängde av ljudet när han pratade. Hela handlingen gick ut på att rädda hans vänner men det brydde jag mig så oerhört lite om. Jag ville bara ta mig vidare i spelet för att kunna ha ännu ett möte med Vaas. Detta har dock blivit ett återkommande problem inom spelserien, skurken är mer underhållande än den man spelar som. Det är en tunn lina att balansera på men balansgången är just den att skurken ska vara intressant och underhållande, men det måste den man spelar som också vara.
Ett till problem med just att ha en älskvärd skurk, det kommer återanvändas, vilket är precis det Far Cry har gjort. Pagan Min som är Far Cry 4 skurk har liknande karaktär till Vaas, visserligen mer sofistikerad och lugn men verkligen en snarlik karaktär. Han var också underhållande, såg fram emot interaktionerna jag skulle ha med honom. Men när Far Cry 5 kom ut, och den första infon jag får om Joseph Seed är att han är en religiös, domedagsfanatiker, då ville jag skrika lite. För igen, underhållande, mordisk, smått galen och man såg fram emot att interagera med honom bara för att se vad som skulle hända. För man vet aldrig vad som kommer hända när man stöter på någon av dessa, du kan bli slängd från en klippa, erbjuden räkpuffar eller bli döpt i en flod. Vem vet! Möjligheterna är oändliga! Men jag blev besviken. Tre liknande karaktärer, inom samma spelserie, alla är skurkar, syns på omslaget till spelet och en stor del av marknadsföringen är centrerad kring de. Det är lite jobbigt. Och igen, huvudkaraktären har lika mycket personlighet som en papperspåse. Utan tryck på.
Men jag har inte gett upp hoppet. Jag tror på att Ubisoft kan leverera ett spel, med en intressant huvudkaraktär och en intressant skurk. Kanske behövs en Ezio vs Vaas crossover? Jag håller tummarna iallafall, men när Far Cry 6 kommer ut, tro mig, vi kommer samtala om det…
