Hur många gånger kan man be om ursäkt?

 När är en ursäkt inte en ursäkt? När är ett skämt inte ett skämt? Det är två frågor som verkar så långt ifrån varandra men sanningen är att de inte är det, de håller varandra i händerna och vägrar släppa taget. För när Skämt går helt åt helvete då kommer Ursäkt tätt efter, som två figurer i en barnserie, redo att fixa, laga och glömma. För glömma är det vi gör, vi glömmer det som hänt och går vidare. Men vi kan inte göra det hela tiden.

Minns ni när hela nätet befann sig i två läger? Det gjorde ingen skillnad om vilka fandoms man var del av eller vilka youtubers man kollade på, om man var involverad eller inte, det fanns två läger. Det fanns Support Pewdiepie och Fuck Pewdiepie, inte för att det var det de kallades men det var meningen bakom dem. Jag tror att dessa läger funnits ända sedan han startade sin youtubekarriär, när allt han gjorde var att skrika framför Amnesia, men under de senare åren har det blivit så mycket större. Man antingen älskade eller avskydde hans videos, det var så simpelt, och sen fanns det bara kaos.

Jag gick väl kanske på högstadiet när jag hörde talas om Pewdiepie för första gången. Killarna i klassen tyckte han var svinrolig och allt jag såg var en snubbe som skrek i en mikrofon när monster jagade honom. Där och då var jag inte superintresserad, men ibland kunde han dyka upp bland mina föreslagna videos så jag kollade. Jag var inte en dedikerad följare, vissa videos var roliga och andra var inte det (så som komedi brukar fungera) och jag höll mig inte uppdaterad om vad som var vad när det kom till hans kanal. Sen kom Fiverr incidenten.

För de som inte vet om vad Fiverr är, det är en sida där folk lägger upp tjänster de erbjuder (personliga meddelanden som Jesus, livstips, spådomar, nämn det så finns det) varpå folk betalar och får det de betalat för. En ganska simpel sida, några få brister men simpel. År 2016 gör Pewdiepie en video där han utforskar den här sidan, betalar för att få några personliga videomeddelanden (med meddelanden han skrivit som då dessa personer ska säga) och följer senare upp med att visa dessa meddelanden. Ett av de är en grupp med unga män som dansande visar upp en banderoll där det står ”Death to all Jews”. Härifrån går allting nedåt. Det verkade nästan som att det varje vecka dök upp något nytt som Pewdiepie gjort, alltid kopplat till antisemitism; vilket han lyckats med nu igen. I en ny video promotar han youtubekanaler, en av dessa är E;R som har en drös med homofobiska, rasistiska och antisemitiska videos. Efter att folk reagerat på att han rekommenderat denna kanal så gav han en ursäkt och slutade rekommendera kanalen.

Det finns videos där det dras nazistskämt, videos jag sett och videos jag hört talas om. Tätt efter de kommer ursäkter, och inte långt därefter kommer det krigande försvaret från fansen. ”Man måste kunna skämta om allt!” skriver ett tolvårigt fan. De skriker sig röda i ansiktet och säger att alla är ute efter deras största idol. Jag minns själv hur jag var i den åldern, hur lättpåverkade och naiv jag var, hur snabbt jag hoppade till försvarsställning för mina idolers skull. Ju äldre jag blivit så har jag sett problematiken i vissa skämt, och hur enkelt det är för fans att påverkas.

Det kvittar hur många gånger man gör samma miss, så länge det kommer en ursäkt efter så sväljer de det. När utomstående kritiserar så skriker fansen om orättvisa, att man måste ha kontexten (vilket är självklart) och att vi är haters allihop. På Youtube spelar det ingen roll om det är nazistskämt, anmälan för våldtäkt eller att man filmat och lagt upp en video på en död kropp. Kommer en ursäkt så gråter fansen och försvarar med varje fiber de har i sina kroppar.

Det känns så fel. Det känns så oerhört fel att det är så enkelt nu för tiden, att göra fel och be om ursäkt bara för att göra samma miss igen. För det är så enkelt i dagens samhälle att kontrollera vad man sprider och inte sprider vidare, man dubbelkollar, gör källkritik och ser till så att man vet vad man delar till andra. Man rekommenderar inte en antisemitisk kanal om man bara sett en video. Man gör en liten djupare efterforskning kan jag ju tycka. Att bara tänka efter lite extra innan man klickar på Ladda Upp kan göra en sådan gigantisk skillnad.

Skämt och Ursäkt fortsätter vandra tillsammans, tätt går de ut i världen. Ibland så gör man eller säger fel, då kommer de gåendes, man skäms för vad man sagt och det verkar bra igen. Men när det är fjärde gången man ber om ursäkt för samma skämt, då börjar man fundera på hur många gånger de kan komma gåendes innan någon reagerar. Men precis som första, fjärde eller femtonde gången så kommer Skämt och Ursäkt. Tätt ihop. Fansen gråter. Inget är annorlunda.