Vi lär oss att känna skam tidigt. När vi är små lär vi oss att man ska skämmas när man gjort fel, det är ju självklart, och det följer med en ju äldre man blir. Någon gång under vår uppväxt lär man sig att skämmas för vad man tycker om, särskilt om det inte tillhör normen, eller vad man gillar att göra. För så har det alltid sett ut, det bestäms inom den osynliga hierarkin vad som är coolt och allt som inte faller in där är konstigt. Råkar något man tycker om hamna utanför då ska man känna skam, djupt rotad och vriden skam. Man ska skämmas så mycket att man slutar eller gömmer sig undan, för man är inte normal. Samtidigt har man undantagen, de undantag som gör att man inte behöver känna skam, som gäller bara för rätt personer. Detta leder till att man flera år senare vill slå in huvudet i en cementvägg och frustrerat hata världen. För det första för att man orkade bry sig och för det andra, att det man gillade plötsligt har blivit coolt.
Min grundskolas hierarki var simpel, vissa saker är coola men bara i rätt sammanhang och man skulle hålla sig till sin norm. Jag är ju tjej så jag skulle falla in i normen av att vara snäll, trevlig och prata lent, emellanåt skulle jag använda smink och vara duktig på lektionerna. Tråkigt nog, mer för mina lärare, kamrater och hierarkin, så spelade jag spel och gillade superhjältar. Men det kunde jag ju uppenbarligen inte göra, så det var kul att driva om de saker jag gillade. Killarna i min skola spelade spel, men de spelade rätt spel. Pokémon var töntigt, det var FIFA och COD som var coolt, och det fick man höra ofta. World of Warcraft var för förlorare som bodde i sina mammas källare, men Runescape var superhäftigt att spela på skolans datorer. Kan än idag inte avgöra om det var endast för att jag är tjej som mina spel inte var lika bra, eller om det bara handlade om att spela rätt spel. Fast något säger mig att även om jag spelat FIFA tills fingrarna blödde så hade jag ändå varit en tönt.
Det absurda är att den här konstiga formateringen av vilka spel som är socialt acceptabla finns kvar. Spelar du fortfarande Pokémon Go? Haha tönt! Trots att det var det största som hänt sen rostat bröd och alla hade det, ALLA! Mina gamla mobbare hade det installerat på sina telefoner, samma människor som hånade mig tyckte nu att det var supercoolt att gå och fånga Pokémon utanför riksdagshuset. Detsamma kan sägas om Overwatch och League Of Legends, det var kul tills Fortnite kom. Vi som lämnas kvar, som faktiskt hade kul, får utstå lite hån för att vi fortfarande spelar om inte annat falla in i glömska.
Jag skulle vilja kunna sätta fingret på varför det blir såhär, varför vissa spel är socialt acceptabla av alla laglydiga medborgare och andra inte. Är det för att de trendar på Twitter? För att de är ”mindre” nördiga än andra spel? Jag vill förstå, gräva mig djupt ner i problemet och få svar på varför det ser ut som det gör. Känns som att detta är en kurs i psykologi eller samhällsvetenskap som borde ge extra poäng för högskoleprovet. Under tiden tänker jag skamlöst spela, det borde du också.
Bra artikel!