Crusader Kings III – Den perfekta uppföljaren

Crusader Kings-serien har över åren stadigt växt sig större och satt sin egen prägel på spelindustrin. Det andra spelet i serien släpptes 2012 och togs emot väl av kritiker, två år senare hade den sålt mer än 1 miljon exemplar. När uppföljaren annonserades förra året var förhoppningarna höga och när de första bilderna på spelet började släppas så höjdes de ännu mer. 

Lever spelet upp till förväntningarna? Det och lite till vill jag påstå. Det har inte gjorts några större förändringar i spelets mekaniker så alla som spelat tvåan kan lätt bekanta sig utan några större problem, det som lagts till eller ändrats är bara till spelets fördel. UI:t är betydligt lättare att navigera genom, att hitta vad man söker är inga problem och en får lättare tillgång till information om andra karaktärer. En klar uppgradering är hur lätt och enkelt allt känns och att till skillnad från tvåan behöver man inte klicka runt i en evighet för att hitta sina vasaller, rådsmedlemmar eller annat. Krig är också lättare, en knapp dyker upp automatiskt när en krigsförklaring kommer för att samla ihop sin armé och när kriget är slut används samma knapp för att ta ner armén. En klar förbättring från tvåan där en behövde gå till armédelen i menyn, så den genvägen är uppskattad.

Nytt för spelet är Lifestyle, där spelare kan välja vad för typ av härskare de vill vara. Det finns fokus på strategi, diplomati och intrig bland annat, precis som de skills en kan utveckla. Lifestyle har samma funktion som klasser i ett RPG spel, välj en och utveckla trädet för att få fler fördelar inom de olika kategorierna. Det gör det lättare att forma vilken typ av härskare en vill spela som, samt vilka fördelar en vill ha för att göra spelet enklare. Stress är med från tvåan på ett annat sätt, vissa val gör ens karaktär mer stressad och när de blir för stressade behöver de en mental break, min drottning började dricka på grund av detta för att hantera stressen. Desto mer stress desto oftare behöver de ta en mental break, vad det leder till i slutändan har jag lyckats undvika men gissar på att en till slut blir galen eller dör av stress. Detta baseras också på att Paradox själva sagt att konsekvenserna att låta ens stressnivå bli för hög kan leda en till en tidig död.

Mer från tvåan är att karaktärer kan vara hetereosexuella och homosexuella, nytt är bisexualitet och asexualitet som är helt slumpmässigt, vilket gör att spelet känns oerhört levande och att en inte begränsas i den värld en själv formar. Giftermål är inte på kartan dock, vilket håller kvar spelets historiska vinkel med att LGBTQ+ har funnits genom historien, men moddare kommer nog åtgärda det inom en snar framtid. 

Grafiken i spelet har klart förbättrats, med mer levande karaktärsporträtt, och de känns mer utarbetade än i tvåan med mer variation på utseende. Interaktioner med kartan känns smidigare och överblicken över kungariket är enklare än tidigare. Stilen har behållits för att passa tiden det utspelar sig under, med en grandios karta där monster är målade över havet och vissa områden inte är tillgängliga att resa till. 

Musiken är fantastisk, riktigt storslagen, och avnjuts hela vägen igenom. När spelet har en laddningstid i början som känns väldigt lång, är det ganska skönt att kunna luta sig bakåt och njuta av musiken. Spelet känns tomt om en kör utan ljudet på, det är något med att höra lite mer intensiv musik och klingande svärd som lyfter upplevelsen. 

Värt att nämna är att lärningsscenariot är betydligt lättare och mer förståeligt än det var i CKII, för vana spelare är det inte några konstigheter men för nybörjare är det väldigt skönt. Särskilt då scenariot utspelar sig på Irland, som många spelare rekommenderar nybörjare att börja sina första spel med för att få koll på spelets mekaniker. Här behövs det inte kännas press över att få allting rätt på första försöket, plus är ön så pass liten att en har ungefär fyra vasaller så en behöver inte hålla koll på så mycket samtidigt. Fokuset hamnar på att just lära sig hur spelet funkar, med tillräckligt mycket information för att kunna förstå mekanikerna.

Crusader Kings III är en värdig uppföljare med tillräckligt mycket nytt för att hålla veteranerna på tårna, men välkomnande för nya spelare. Överlag känns spelet som en uppgradering av CKII, vilket är så en uppföljare ska kännas, med så pass mycket nytt att spelet kan ta sin plats som uppföljare. Det finns garanterat mer runt hörnet, kan tänka mig att Paradox sitter på DLCs som de längtar efter att släppa när tiden är mogen. All tid som lagts ner i utvecklingen syns verkligen på skärmen, att det formats med omtanke och spelarnas bästa i åtanke. CKIII tar sin plats som en av tidernas bästa uppföljare och framtiden ser oerhört ljus ut.