Analects of the Third Garden – ett genialt och svårsmält stordåd

Jag har tagit en titt på Analects of the Third Garden, en nyutkommen resursbok till White Wolfs populära rollspelssystem Vampire: The Masquerade – och jag blev inte besviken.

Det skräckgotiska bordsrollspelet Vampire: The Masquerade (V:tM) kom ut för första gången 1991, och har sedan dess begåvats med en hel uppsjö av officiella böcker och texter som utforskar den fiktiva världens olika fenomen och aspekter. För många spelare är det just detta rika överflöd av inspirationsmaterial som tilltalar.

Oavsett om du vill spelleda ett gäng rebelliska gangrels (djuriska vampyrer) i en nutida stad eller en djävulsdyrkande blodsugarsekt i ett medeltida feodalsamhälle finns det garanterat ett rejält urval av inspirations- och regelunderlag att tillgå. Den fiktiva men verklighetsnära rollspelsvärlden där V:tM utspelar sig är verkligen ambitiöst utarbetad – och trots att den firade sitt tjugoårsjubileum 2011 växer den imponerade nog än idag.

I början av det innevarande året släpptes boken Analects of the Third Garden som en av de senaste i raden av nya resursböcker som fortfarande produceras inom ramarna för V:tM. Den utforskar de trossystem, hierarkier och riter som tillsammans utgör den fiktiva vampyrsekten Bahari – dyrkare av den obskyra abrahamitisk-mytologiska karaktären Lilith, som de ser som alla vampyrers moder.

Rollspelsboken är skriven av Felicia Svilling, med bildillustrationer av bland andra författaren själv samt bokens redaktör Johannes Jörgensen. Den är utformad som ett enormt in-game-dokument, formulerat som om det vore skrivet av den påhittade sektmedlemmen och vampyren Isotta Nogarolla.

Efter det inledande förordet, där Felicia Svilling förklarar tanken med boken, håller sig innehållet därför strikt inom ramarna för illusionen av att vara ett verkligt historiskt dokument. Detta snilledrag gör att boken, utöver att vara en bra off-källa för inspiration åt spelledare, rakt av skulle kunna användas som fiktionsenlig spelarrekvisita i bordsrollspel eller lajv.

Boken är indelad i fem kapitel (eller fragment). I det första av dessa berättar den fiktiva författaren Isotta Nogarolla om sin bakgrund, och om sin historia med sekten Bahari.

Det andra, och längsta, kapitlet beskriver sektens historia och mytologi. Via en omarbetad version av den kristna och judiska skapelseberättelsen, inspirerad av den (verkliga) medeltida judiska texten ”Ben Siras alfabet”, får läsaren ta del av sektens egen skapelsemyt.

I denna version skapas Lilith som Adams första fru. Då hon formats av samma jord som Adam är hon hans jämlike, och vägrar därför underkasta sig honom. Det leder så småningom till att hon förvisas från Eden och ersätts av den mer medgörliga Eva, som skapas från Adams revben. Lilith blir istället, lite förenklat, den första vampyren – och sedermera anmoder till alla andra vampyrer i den aktuella rollspelsvärlden.

I samma kapitel får läsaren sedan följa grundandet av vampyrernas mytiska städer, samt andra viktiga element i rollspelets bakgrundshistoria. Kapitlet innehåller även en redogörelse för hur de olika vampyrklanernas stamföräldrar i historisk tid förvandlas till vampyrer. Här finns dessutom in-game-förklaringen bakom The Abyss (Avgrunden) – en mörk parallellvärld som spelar en viktig roll i rollspelets övergripande fiktion.

Det tredje kapitlet utforskar sekten Baharis olika riter, seder och ritualer. Även detta görs konsekvent ur ett in-game-perspektiv, med en uppsjö av detaljerade instruktioner för hur de olika riterna ska genomföras.

Det fjärde kapitlet fokuserar därefter på sektens filosofi, organisation och hur nya medlemmar värvas och initieras. Det femte och sista kapitlet riktar sedan luppen specifikt mot Avgrunden, med en relativt detaljerad redogörelse för vilka varelser som finns där och hur man går tillväga för att åkalla magiska krafter därifrån.

Boken avslutas med en tilläggsdel innehållande verser, sånger, symboler och böner som inom fiktionen tillämpas av sekten Bahari i dess religionsutövande.

Jag kan inte låta bli att imponeras av det ambitiösa projektet. De 276 sidorna är tätpackade med välskrivet och stundom komplicerat innehåll som det måste ha tagit både tid och engagemang att sammanställa.

Förutom själva brödtexten är boksidornas marginaler dessutom fullklottrade med matnyttiga kommentarer från fiktiva vampyrteologer som ska ha läst boken tidigare. Här diskuteras översättningar av ord och begrepp, samt tolkningar av textens innehåll. Ibland håller inte kommentatorerna med varandra, och det är flera gånger riktigt underhållande att följa hur marginalklottrarna då och då hamnar i hätska diskussioner om känsliga frågor.

En annan intressant och imponerande aspekt är att bokens ton och språkbruk successivt förändras allt eftersom texten fortlöper. Bokens skapelsemyt använder sig exempelvis av ett väldigt ålderdomligt och stundom svårtuggat språk, medan senare kapitel (även sinsemellan olika) använder sig av helt andra sorters ordval, formuleringar, meningsuppbyggnad och -längd.

Somliga underkapitel använder sig konsekvent av sakliga och korthuggna meningar, medan andra är mer beskrivande och några nästan känns moderna. Effekten är en helhetstext som ger intrycket av att vara en sammanställning av dokument från flera olika författare – kanske till och med från olika tidsepoker.

Berättargreppen ovan, tillsammans med ett snyggt användande av den hela tiden närvarande författar-karaktären Isotta Nogarolla, bidrar i allra högsta grad till illusionen av att detta är ett autentiskt religiöst verk. Flera gånger under läsningen får jag till och med påminna mig själv om att så faktiskt inte är fallet.

Att läsa Analects of the Third Garden från pärm till pärm är ingen promenad i parken, och flera av de längre partierna är relativt svårsmälta. Som rekvisita eller förberedelsematerial till en rollspels- eller lajvkampanj är den dock en riktig guldgruva. Till och med de snygga träsnitts-liknande bilderna är tematiska och bidrar till illusionen av autenticitet.

På några ställen avviker dock bildsättningen från mönstret. På dessa ställen förekommer istället den typ av modernare, stiliserade illustrationer som ofta annars förekommer i White Wolfs rollspelsböcker. Detta var nog, i mina ögon, en av de största missarna med boken. De moderna bilderna bryter inte bara den estetiska enhetligheten, utan även illusionen. Jag hade hellre sett en helt konsekvent bildsättning för att upprätthålla läsarens inlevelse.

På det hela taget är boken dock fortfarande en fantastisk, imponerande och välarbetad resurs för både spelledare och spelare som är intresserade av att fördjupa sig i denna del av Vampire: the Masquerades enorma värld. Trots att boken är skriven in-character, och därför inte innehåller några traditionellt paketerade spelledar-verktyg eller uttalade ”story seed”-rubriker, går det för den hugade och kreative att mellan raderna hitta tonvis av kampanjuppslag och äventyrsidéer.

Hatten av för Felicia Svilling som författat ett rollspelsmaterial som inte bara är väldigt snyggt och användbart, utan även så stilistiskt, lingvistiskt och akademiskt genomarbetat att det är rent ut sagt genialt.

Som rollspelare, lingvistiker och religionsvetare är jag ytterst imponerad. Kudos.