[powerpress]
Det kan vara svårt att hänga med i svängarna när Fria Ligan jobbar på. Förutom deras egna varumärken har de fått mycket internationell uppmärksamhet med eftertraktade licenser så som Alien och The One Ring. Nu bär det av tillbaka till jorden när vi ska bli cyberpunkiga deckare i Blade Runner the Roleplaying Game.

Det är tydligt att Fria Ligan bryr sig om vad de skapar, de skapar inte bara produkter för att ha något att sälja, de älskar spelen de skapar och de älskar världarna de hjälper oss besöka. Det är inte svårt att se att de också älskar Blade Runner, spelet är skrivet med så mycket kärlek och omsorg att det är svårt att sätta ord på. Detta är i och för sig inget nytt, de har alltid sett till att formuleringarna, atmosfären och konstverken håller hög klass så det är nästan förbryllande att de ännu en gång har lyckats höja ribban trots att den redan nästan var högre än mitt öga kan nå.

Konstnären Martin Grip står för bilderna och han har verkligen gjort ett jättejobb! Stora och många atmosfäriska bilder som gör att jag nästan känner lukten av gatorna jag ser framför mig. Martin har även gjort bilderna till mitt älskade Symbaroum och Alien och de har alla samma råa djup i konstverken som känns ända in i själen.

Ridley Scotts klassiska film (baserad på boken Do Androids Dream of Electric Sheep av Philip K. Dick) och dess uppföljare ligger djupt i många nördars hjärtan och med så många hängivna fans tillsammans med hängivet designarbete förtjänar Fria Ligan verkligen all framgång de kan få.

Spelet har en väldigt specifik stil där det är tänkt att vi ska spela Blade Runners, en sorts polis som har i uppdrag att upprätthålla lagar beträffande så kallade replikanter, konstgjorda människor som byggs för att vara billig arbetskraft. Det finns risker med dessa replikanter, de kan känna sig levande och vara vid medvetande men det tvingar fram en viktig fråga; vad är en människa? En replikant är tekniskt sett en produkt som kan ägas men om de kan tänka och känna som människor, är de då inte människor? Deras fysiska styrka och risk för mentala problem när de existerat en längre tid skrämmer mänskligheten och regler finns för att de inte ska få existera länge nog för att bli farliga.

Som Blade Runner ska du och dina vänner helt enkelt reda ut brott som har att göra med dessa replikanter och, om en stackars replikant har bestämt sig att vilja leva längre än sitt bäst-före-datum så är det upp till er att jaga rätt på dem.

Spelet är alltså inte lika öppet som vissa andra spel men det är inte heller tanken. Här ska du vara en deckare som gör ett jobb, att segla ut på haven eller resa till Vegas för att prova lyckan vid roulettebordet står inte i stjärnorna, men det är en bra sak. Om ett spel är öppet så läggs mycket av tankar och filosofin bakom verket i spelarnas händer, inte en dålig sak i sig, men när vi spelar Blade Runner är det ju just Blade Runner vi vill uppleva.

Uppdragen är alltså case files, kort och gott fall ni ska utreda. Du kan spela antingen som människa eller replikant, om du väljer replikant så ska du ändå spela Blade Runner då det inte är möjligt att spela replikant på rymmen ännu. Jag har dock fått från en säker källa att detta planeras komma i framtida expansion. En människa är mer mentalt stabil medan en replikant är bättre på det fysiska. Den välkända År Noll-motorn kommer väl till pass, med en och annan uppdatering till systemet. De bär med sig nyheterna från Twilight 2000, det vill säga att du inte behöver slå en hel näve tärningar längre, det räcker med två, en tärning för din grundegenskap och en för din färdighet. Vilken tärning du slår beror på din grad, från sex, åtta, tio och slutligen tolv-sidig tärning. Varje tärning som landar på sex till nio räknas som ett lyckat kast, medan tio och uppåt är värda två lyckade slag.

Du kan som vanligt pressa dina slag om du inte är nöjd med utfallet, men när du gör det riskerar du att ta skada. Varje etta blir skada när du pressat ett slag. Detta är nog vad jag gillar mest mer År Noll-motorn, pressa-mekaniken är väldigt medryckande och att ta beslutet att pressa sig mot en risk sätter saker på spel på ett sätt som känns rått och naturligt.

Jag gillar också att din karaktär ska ha ett minne som betyder mycket för hen. Du kan en gång per uppdrag interagera med detta minne (som kan vara knutet till ett objekt eller en plats) för att få ett automatiskt lyckat slag. Att göra detta ger dig också Humanity Points, vilket är en form av erfarenhetspoäng. Du ska också ha ett viktigt förhållande till en spelledarperson, och om du under uppdraget interagerat med den personen får du också Humanity Points. Detta ger en väldigt fin dramatisk autencitet till spelet.

Förutom Humanity Points finns även Promotion Points som du tjänar in genom att göra ditt jobb på ett professionellt sätt. Även dessa är en form av erfarenhetspoäng som kan användas för att köpa nya specialiteter/talanger eller dra in resurser. Du kan också bli av med Promotion Points om du gör ett dåligt jobb eller missar att fylla i din rapport. En replikant som går ner till noll Promotion Points måste genast göra ett baseline-test för att bevisa sig lämplig för sitt yrke (och existens).

Du får välja mellan några arketyper, sex om du är människa, fem om du är replikant, det finns lite överlapp men en del arketyper är begränsade till människor och en är begränsad till replikanter.

Ni ska alltså sätta ut i regnet och lösa mysteriet. Eller måste ni det? Det är ju fortfarande ett rollspel och trots att det är ett stängt upplägg med att ni måste vara Blade Runners handlar det här spelet mer om att utforska vad mänsklighet betyder än att faktiskt lösa mysterier. Spelledaren uppmuntras att med en enkel knuff leda spelarna i rätt riktning om de fastnar och inte vet vad de ska göra härnäst. Att pausa för att frustreras över ett pussel bör inte vara en del av upplevelsen. Ibland kanske ni inte alls vill ta fast boven, ibland gör ni val som äventyrar eller rent utav saboterar ert uppdrag.

Detta är inte Fria Ligans första spel med episodisk struktur. Både Ur Varselklotet och Nordiska Väsen fungerar på liknande premisser och det är en stor fördel för många. Åttiotalets nördar har vuxit upp och många har bildat familjer och har arbeten som kan göra det svårt att hålla igång en enorm kampanj som spänner sig över 10 år. Med ett episodiskt upplägg kan vänner träffas för ett äventyr när de har möjlighet och ändå få en fin historia. Nästa gång de kan träffas tar de fram samma karaktärer och fortsätter sin utveckling på ett nytt uppdrag. Det blir mer som en episodisk tv-serie snarare än en film, eller en sån där binge-serie som måste streck-kollas.

Jag pratade med Tomas Härenstam på Fria Ligan (se intervjun här) där jag bland annat frågade om möjligheterna att se en cross-over-expansion mellan Blade Runner och Alien, något som många fans hävdar vara canon då världarna är väldigt lika varandra och började med en film av Ridley Scott. Han sa att detta tyvärr inte var möjligt från deras sida då dessa är varumärken som har två olika ägare. Däremot stoppar det inte spelare från att göra en egen kampanj som blandar de två. Förutom att båda spel använder År Noll-motorn så hintade Tomas att de medvetet sett till att undvika saker i båda spel som skulle utesluta det andra. De vet vad vi vill ha och de har lagt makten i våra händer.

Blade Runner the Role Playing Game är svårt att beskriva som något annat än ett mästerverk, och då har jag inte ens nämnt det som fick mig att tappa hakan i golvet när jag packade upp spelet ur kartongen. Detta är en recension av grundboken, vill du veta mer får du återkomma om några veckor när jag recenserar spelets Starter Set då du också får upptäcka varför jag för ovanlighetens skull beslutade att det inte var lämpligt att bunta ihop båda i en enda recension.

Jag har varit på äventyr, sett platser du aldrig kommer se. Farit till andra världar och tillbaka. Arméer som avfyrar pilar mot en vansinnig, jättelik drake. Imperiets olycksbådande stjärnkryssare som kommer ut ur hyperrymden som enorma spjutspetsar i en galax långt långt borta. Alla dessa stunder kommer att förloras till tiden… som tärningar efter de rullat in under soffan.

+

• Bilderna!
• Ny, smidigare version av År Noll
• BLADE RUNNER!

–

• Jag kommer faktiskt inte på något att klaga på. Jag har FÖRSÖKT!