Spelinformation
- Utvecklare: Kitfox Games
- Utgivare: Kitfox Games
- Genre: Indie, RPG, Simulation
- Antal spelare: 1
- Släpps: 2021-08-11
- Finns till plattform: Nintendo Switch, Linux, Microsoft Windows, Mac OS, Project Scarlett, Xbox One
- Testat på: Microsoft Window
Datingspel. En genre som under 2000-talet utvecklats från enbart en vilja att hitta den perfekta parten till sig själv och mer en upplevelse som ofta knappt kan beskrivas. Jag menar hur berättar man exempelvis för sina föräldrar om Hatoful Boyfriend då de kommer in i ens rum och det är en massa duvor på ens skärm? Hur börjar man ens med att beskriva My Horse Prince för någon som inte spelat den själv? Boyfriend Dungeon, med sitt förtjusande grafik och charmiga storylines hamnar inte riktigt i samma kategori som de andra, men den dansar på linjen.
“Det här spelet ser fantastiskt ut” var det första jag tänkte då jag såg trailern där karaktärerna i spelet, i sann Sailor Moon anda, förvandlades från vapen till människor. Jag kunde riktigt höra signaturmelodin spelas då de, med svischande hår och glittrande ögon, sveper förbi på skärmen. Startskärmen försämrar inte känslan då musiken fyller en med mer nostalgi då jag personligen kastades tillbaka till när jag spelade Dream Daddy för första gången.
Då spelet startade slogs jag direkt av den underbara färgskalan som används och hur fantastiskt ritade både miljön och karaktärerna är. Det drar direkt in spelaren i det fiktiva samhällets rytm.
Spelet är ett dungeon -crawler spel, blandat med datingsimulator, i en urban fantasymiljö där dina romantiska partners förvandlas till de vapen du slåss med. Du som spelare är menad att uppnå speciella kriterier genom att slåss i olika dungeons, i spelet kallat ‘dunj’, och fördjupa känslorna till de du känner att du vill uppvakta. Du gör detta genom att, som tidigare nämnts, välja dem som vapen, välja “rätt” svar på deras frågor samt genom att vid specifika tillfällen ge dem gåvor. Du går på dejter och blir utbjuden för varje ny level du uppnår på karaktärernas individuella love rank. Det finns ingen tidspress på hur länge en dejt är öppen för spelaren att gå till och inte heller pressas spelaren att välja enbart ett kärleksintresse om de inte vill. Spelar du för bara för att du tycker det verkar roligt eller inte känner någon koppling till de kärleks intressen de ger dig att välja mellan behöver du inte välja någon alls. Det är helt okej att gå vänskapsvägen eller en platonisk relation. Det är väldigt öppet och kräver väldigt lite återhållsamhet från spelaren och många av karaktärerna kodas polyamorösa i antingen språk eller aktion.
Det härligaste med spelets gameplay måste vara sättet man rör sig i spelet. Spelaren är en liten miniatyr av sin karaktär på en karta över staden eller i själva ‘dunj’ och att se sin mini-skapelse springa omkring gav mig nästan serotonin för en hel vecka! Då det kommer till denna lilla maskot av din karaktär får du själv skapa dess utseende. Det är det enda du ser av huvudkaraktären och jag har för mig att det enda som inte kan ändras under spelets gång är namnet. Du kan ändra kläder, könsidentitet och hår. Inget val har direkta tilldelade könsidentiteter vilket gör att du kan klä din karaktär hur du vill. Du kan sätta klänning på karaktären med maskulint pronomen och inget speciellt händer. Jag personligen uppskattar verkligen detta då det normaliserar en odramatisk syn på både genus, kön, kläder och accessoarer.
På det stora hela var det enkelt att sätta sig in i spelet eftersom man aldrig lämnas ensam. Du blir ofta tillsagd vad du ska göra och det finns alltid notiser om vart du ska gå på nästa dejt med de olika karaktärerna. Instruktioner finns alltid tillgängliga och om man inte kan kombinationerna till de olika attackerna så är det enkelt att kolla upp dem. För att säga något negativt så måste jag dock medge att spelet i längden blev repetitivt och jag blev ganska besviken på antalet ‘dunj’s’ som fanns i spelet.
Berättelsen är i sig ganska enkel. Det börjar med att du som karaktär är på besök i Verona Beach där du ska spendera sommaren. Du träffar din kusin, som jag tror precis flyttat in med sin partner, och på grund av att han redan betalat hyran så är hans lägenhet är fri för dig att ta över. Direkt blir du konfronterad över ditt icke existerande kärleksliv och kusinen Jesse erbjuder sig frivillig att hitta dejter till dig oberoendes om du vill eller ej. Detta var något jag hade lite problem med då det känns lite patriarkalt att få den pressen på sig. Jag tog dock ett steg tillbaka då det faktiskt är ett dating simulation det handlar om och de måste ju få ut spelaren på ett eller annat sätt. Du träffar under spelets gång flera olika karaktärer som alla har sina egna quirks och problem i sina liv. Vissa har problem med familjemedlemmar, andra med tidigare relationer. Du hjälper dem att gå vidare i sina liv och skapar djupa känslomässiga band med dem. Jag tänker inte fokusera så mycket på att berätta om de olika karaktärerna då att upptäcka dem allteftersom är en av tjusningarna med datingspel. Jag kan dock säga att det var det narrativa i spelet var det som drog ner upplevelsen. Narrativet blev på sina ställen hackigt och jag önskade bitvis att de inte gått så snabbt fram. Vissa delar hade behövt få ta sin tid och landat innan de gick vidare. Jag blev ofta sittandes med en “jaha och nu då” känsla vilket sällan är något en spelare tycker om. Jag hade även önskat att jag som karaktär skulle kunna reagera starkare på vissa av händelserna i spelet och få starkare reaktioner av de andra karaktärerna tillbaka.
Något jag känner att jag måste påpeka är att man i början möts av inte bara en utan två varningar om spelets innehåll och att det kan vara triggande. Detta gjorde mig verkligen glad! Att bli varnad över saker som stalking och ohälsosamt beteende av karaktärerna visar en medmänsklighet till spelarna och att lägga in en varning om att din karaktär kommer få meddelanden från sin mamma, och att detta går att ändra om spelaren så behöver, gjorde mig väldigt varm om hjärtat. Jag har personligen har inte spelat ett spel där skaparna accepterar att föräldrar kan vara en svår sak för en spelare att hantera. Jag är även väldigt fast i dessa nya mer inkluderande dejtingspelen som dyker upp som verkligen kämpar för att dekonstrukturalisera normativa förhållningssätt till kärlek och identiteter. Genom att ta bort spelets restriktioner på specifika relationer och låta spelaren obehindrat välja partner(s) och inkluderar ett språk och identiteter som omfamnar alla människor skapar det en välkomnande atmosfär som gör en lycklig. Det kan anses vara krystat men jag tycker inte det. Jag känner att dessa spel ger många vad de söker och har svårt att finna i andra spel.
För att summera kan jag bara säga att det var ett mysigt spel med otroligt vacker grafik och konst. Den inkluderande atmosfären ger mig som spelare ett lyckorus. Det får mig att vilja fortsätta spela även om det på sina ställen blir repetitivt och narrativet inte direkt får mig engagerad.
Haha jaa, så charmigt spel! När jag först hörde om det var det liksom.. eh? Dejta dina svärd?? Men den bisarra världen är ju hur skön som helst XD
Bra recension!
Eller hur! Den blir så konstigt att det fungerar och man bara go with it och har det fatanstiskt! Och TACK! Den skulle inte vara uppe utan din enorma hjälp!