Spelinformation
Plattform: Nintendo Switch, Nintendo 3DS
Utvecklare: Nintendo
Utgivare: Nintendo
Genre: Plattform, Pussel
Släpptes: 13 Juli 2018
För fyra år sedan släpptes ”Captain Toad: Treasure Tracker” till Wii U och nu är det åter dags för Toad att stå i centrum. Grafiken har putsats till, allt är färgglatt och fint. Banorna har modifierats något för att passa Nintendo Switch och några av banorna har fått ”Mario Odyssey” tema. I övrigt är det i stort sett samma spel. Men håller det fortfarande?
Toads partner Toadette har blivit kidnappad av en stor fågel. Enda sättet att få tillbaka henne är att klara en massa kubformade labyrintbanor med olika hinder. Målet är att nå en stjärna, men det finns även andra gömda mål att nå. Tycker du om att lösa pussel och samla prylar så är detta spelet för dig. Du kan bland annat samla på diamanter och mynt, och försöka få högsta betyg på varje bana. När du klarat en bana så låses ett kurragömma-mål upp. Då gäller det att hitta en bild på en svamp som gömts någonstans på banan. Du behöver inte gå dit med Toad, utan bara toucha med fingret på den.
Banorna är lagom klurigt utformade och min favorit är när en styr två Captain Toads med en kontroll. Trycker du höger så går båda höger, vilket blir knepigt då de börjar på olika ställen på banan. Nytt sen Wii-upplagan är tvåspelarläget. Den ena spelaren styr Captain Toad och den andre kan klicka på saker. En del banor blir på det här sättet väldigt lätta eftersom den som klickar kan klara alla hinder innan Captain Toad når dit.
I slutändan kan jag inte riktigt uppbåda den entusiasm jag skulle vilja ha för detta spel. Jag har spelat Mario-spel sedan NES-tiden och jag fullkomligt älskar ”Mario Odyssey”. Men detta känns som ett väldigt finputsat mobilspel (förutsatt att en har en väldigt ny mobil). Spelet utnyttjar touch-skärmen mycket och en spenderar ganska mycket tid med att rotera de kubformade banorna för att hitta lösningen. Eller bara för att lista ut var Captain Toad är och hur en ska få ut honom. Och nämnde jag att Toad inte kan hoppa? Som van Mario-spelare så drev detta mig till vansinne i början. Men tjugo banor in så har jag börjat vänja mig.
”Captain Toad: Treasure Tracker” är ett spel som jag spelar max tre banor i rad på medan jag väntar på bussen eller liknande. När jag stänger av det så är det oftast för att jag blivit frustrerad över touchskärmen. På min Switch har jag även Mario Odyssey, Fallout Shelter och Flipping Death… och jag märker att jag ofta hellre väljer att spela något av dom. ”Captain Toad: Treasure Tracker” är ett helt okej, pussellösarspel med superfin grafik. Men mer än så är det inte.
