Curse of the Pharaohs DLC – egyptisk mysticism och levande döda

I Assassin’s Creed Origins senaste expansion Curse of the Pharaohs får vi följa med på en resa till historiska staden Thebe och mytomspunna konungarnas dal. En resa kantad av gravplundrare och osaliga andar som snabbt blir en djupdykning i egyptisk mysticism. Spelet levererar en sällan skådad visuell gestaltning av forna Egyptens tro, skrock och mysticism och det är lätt att förlora sig i berättelsen. Jag och Bayek kastas rakt in i actionfylld handling i Thebes hamn där det första som möter oss är just en farao – återuppstånden från de döda. Det är full fart från ruta ett.

Området Valley of the Kings rymmer alltså både staden Thebe med storslagen arkitektur och jättemonument som templen Karnak och Luxor, men även kringliggande områden – de bördiga odlingsfälten och de skändade gravarna i konungarnas dal. Från enorma byggnader till frodiga strandängar och karga ökenlandskap är det här visuellt en riktig jackpot. Men det är ändå bara början på vad vi ska få se. För det här området är en knutpunkt för religion, mysticism och folktro.

I såväl staden som på landet dyker några av de mest kända faraonerna plötsligt upp. De odöda stiger upp ur marken och tar våldsamt ut sin vrede på vem som än är i närheten; rik som fattig, hög som låg. Vi får genom quests och faraonernas våldsamheter se hur flera olika samhällsskikt påverkas av förbannelsen som väcker de döda till liv. Ändå blir detta inte bara ännu en story om odöda mumier. Jag hade kanske trott att det skulle bli ännu en kitschig kläm på egyptologitemat, men motbevisas snabbt efter de initiala fighterna med faraonernas spöken. Bakom actionscenerna döljer sig lager av intriger med djupt religiösa inslag.

De olika faraonerna som dyker upp slåss på olika sätt, med olika vapentyper. Utmaningen ligger i att hitta rätt strategi för varje miniboss och det är roligt att bli tvungen att fundera över vapenval och inte bara köra på med ogenomtänkt hack and slash. Minibossarna är också småvarianter av de bossar du kommer stöta på senare. Genom att lyckas mota tillbaka en farao i den riktiga världen låser du upp möjligheten att möta densamme på hemmaplan.

Djupdykningen i mysticismen handlar nämligen om att vi fysiskt får kliva in i eftervärlden. De olika faraonernas andevärldar ser väldigt olika ut och speglar olika aspekter utav dödsriket så som de forna egyptierna faktiskt trodde att det såg ut. För att gå till botten med förbannelsen måste du reda ut vad som är snett i dödsriket och det är en hisnande resa. De här världarna är extremt annorlunda från det jordnära gameplay vi är vana att se i Assassin’s Creed, men de känns inte malplacerade och de är skapade med en otrolig känsla för detaljer och med både respekt och kunskap.

Vi får bland annat resa till Aaru – ett land av överflöd som består av ett hav av gyllene säd. Det är verkligen ett hav, för otroligt nog seglar det stora skepp i det här havet. Skönheten och överdådet är nästan bländande. I kontrast till detta får vi även besöka Duat, ett skärseldsliknande, snudd på överbefolkat ställe av mörker och lurande faror. Att världarna och bossarna är så olika sinsemellan gör att jag aldrig tappar suget. Det blir inte repetitivt och jag vill bara se mer.

Såklart får Bayek också lite nya snygga outfits. De är verkligen välgjorda och det är kul att se sådana unika och bra gjorda saker utanför micro transaction systemet. Serqet’s Carapace och Servant of Amun är två otroligt detaljerade outfits som dyker upp som belöningar på olika ställen i expansionen. Till den senare av de två finns även en matchande häst som heter Eternal Maw. Det är nog den fräckaste mount jag sett i spelet. Den ser ut lite som en levande statyett och är så detaljerad i sin utsmyckning att du kan glo på den länge och hela tiden hitta nya saker.

Det nya crafting materialet heter shards of a star och är en slags meteoritmalm. Det är till en början lite svårt att få tag i. Du får den bland annat genom att lyckas klå shadows of the pharaohs, spökena som dyker upp runt om i Thebe, men den finns också som ren loot på flera ställen i de olika andevärldarna. Du använder dessa shards för att uppgradera Bayeks utrustning och det krävs mycket utav varan. Det ger ännu en morot för att jaga ner spökena när de dyker upp runt om i Thebe.

Level cappen höjs till 55 i spelet, vilket gör att expansionen fortfarande är en utmaning för de som kommit till 45 i grundspelet och tidigare DLCs. För de som är sena in i spelet och kanske skaffar det först nu så finns ändå möjligheten att boosta en save. Då kopieras din sparfil och karaktären boostas till level 45, den utrustning man har med sig och på sig boostas till samma level och du får även en handfull extra utrustning som gör dig helt redo att möta de nya utmaningarna i Curse of the Pharaohs.

Jag blev verkligen positivt överraskad av den här expansionen. Jag förväntade mig på något vis bara mer av samma vara som vi sett i Assassin’s Creed Origins tidigare. Det här kändes ändå annorlunda på ett väldigt positivt sätt. Bra bossfighter och mekaniskt väl genomtänkta strider balanserat med en lagom dos av detektivarbete och en spännande grundberättelse. Upplägget för main quest serien var bitvis rörigt, du kan greja med lite väl många olika grenar samtidigt. Kul med side quests som känns relevanta och att det fanns side quests i alla olika världar som dyker upp. Smidigt löst fast travel i en världsbild som annars kan vara lite halvrörig.

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta om den här expansionen. Jag lämnas med en otrolig lust att lära mig mer om både historien och mysticismen från forna Egypten. För den som redan har läst lite är det många intressanta återseenden och en hel del saker som får en djupare mening om du redan besitter viss kunskap. Till exempel verkar Nut, himlens gudinna, ha mer än ett finger med i spelet vad gäller uppkomsten av crafting materialet shards of a star. Så många fantastiska saker i spelet gör att jag vill diskutera dem med andra, men samtidigt vill jag verkligen inte spoila expansionen för dig som läser det här. Jag kan bara råda dig att ge dig ut på resan till Thebe tillsammans med Bayek någon gång. Jag tror verkligen inte du blir besviken.