DARQ – en gotisk godbit!

”In your dreams, no one can hear you scream.” 

DARQ är en skräckfylld sidoskrollare som berättar historien om Lloyd, en pojke som befinner sig mitt i en vakendröm – eller snarare… mardröm. Fångad i sitt eget undermedvetna måste Lloyd kämpa och möta sin djupaste rädsla för att hitta sin väg ut!

Källa: dreadcentral.com

Man kastas direkt in i spelet och förvirringen är lika stor som hos Lloyd själv som nervöst tittar sig omkring i sin förfallna, dunkla lägenhet. Vem är den här lilla spinkiga pojken, och var har vi egentligen hamnat?

Det som direkt slår mig är den vackra, gammaldags svartvita estetiken; likt en gammal stumfilm från 1920-talet. Det är med skräckblandad förtjusning jag fått uppleva en unik spelvärd som är en fantasifull blandning av skräck och disney-magi. Kanske rent utav en vacker nickning till den berömde visionären Tim Burton med sin snirkliga, gotiska stil och då främst hans svartvita film “Frankenweenie” från 2012.

Det verkar först som att Lloyd går till sömns i sin kalla säng varje kväll för att återvända till sin drömvärld; där varje dröm för med sig en ny svartojlig, steampunkig omgivning att upptäcka och kämpa sig igenom. Allt ifrån en förfallen lägenhet, en hemsökt tågstation till ett kusligt sjukhus. Men är det verkligen så? Eller är det så mycket mer som döljer sig i dunklet av Lloyds eget sinne?

Vi som spelare får ett flertal ledtrådar om att Lloyd befinner sig i en dröm. Bokstäver flyttar sig ständigt runt, saker ändrar storlek på måfå, klockor visar ingen tid… ja, vi får till och med levande armar och ben som vår främsta medhjälpare. Drömmar saknar ju trots allt logik för det mesta, men vad som är viktigt att förstå med DARQ är att saker inte är som de först verkar. För om man vågar titta in i mörkret och dess okända så kan man se skymtar av symboliken och alla dess sanningar.

Källa: pcgamesn.com

Men det som kanske är allra mest drömlikt och gör DARQ till ett sådant förtjusande spel, inte bara på ytan utan även i sin mekanik, är Lloyds mystiska kraft – att kunna förändra sin omgivning och böja gravitationen med bara sin vilja! Med sin kraft kan han gå på väggar, leda elektricitet och interagera med föremål med bara sin tankekraft. Detta är ingredienserna till ett par riktigt intressanta och väl utförda pussel genom spelets gång och man får tänka på ett helt nytt sätt, utanför vardagens logik.

Lösningarna är inte allt för övertydliga utan kräver lite av ens skarpaste sinne, och ett antal misslyckade försök, för att man ska kunna lista ut dem helt och hållet. Spelets utmaningar är i god balans och blir svårare ju längre in i mardrömmen du tar dig. 

Men om man trots detta vill ha en extra utmaning kan man även försöka samla alla sex så kallade dream journals!

DARQ innehåller även mer skräckfyllda element som är typiska för sin genre, som exempelvis stressigt smygande förbi fiender. Fienderna upplevde jag, precis som spelet i sin helhet som väl uttänkta och det blev tydligare ju längre in i spelet jag kom att de inte bara ser bra (alltså skräckinjagande) ut, de ger också värdefulla ledtrådar om Lloyd och hans mardrömsvärld.

Lloyd själv säger förresten inte ett ord – knappt ett pip oavsett vad för hemskheter han får syn på – men får ändå fram en fragil personlighet genom sin fint animerade kroppsspråk. Vilket fick mig att, naturligtvis, vilja beskydda och ta honom till slutet av mardrömmen till varje pris!

DARQ är ett kort, men mysigt skräckspel med bara ett fåtal jumpscares – det är ett skräckspel som jag tror passar även de lite känsligare spelarna, då spelet främst fokuserar på att berätta sin historia snarare än att skrämma vettet ur dem.

Det krävs en hel del skicklighet och finess för att göra ett bra skräckspel utan en massa blod och splatter, vilket DARQ utan tvekan lyckats med – utan en enda droppe, faktiskt.

Källa: ign.com

Det är ett perfekt spel att spela under en mörk, kuslig höstkväll. Eller varför inte på självaste allhelgonaafton?

Vågar du?