- Finns till plattform: PS4, PS4 Pro, PS4 Pro Enhanced
- Utvecklare: Bend Studio
- Utgivare: Sony Interactive Entertainment LLC
- Genre: Action
- Antal spelare: Single Player
- Släpps: 26 April 2019
- Testat på: Playstation 4
Den 26 April släpptes äntligen det efterlängtade Days Gone. Som jag har väntat på det här spelet. Jag har dock svårt att bestämma mig konkret vad jag tycker om spelet. Det finns massor av bra och massor av dåligt. Det är ingen originell story eller värld, men den är annorlunda, fräschare… mer egen… än andra spel i samma genre. Okej, okej, jag ska förklara vad jag menar. Förbered er på en gott-och -blandat-påse, där ni inte gillar lakrits.
Du befinner dig i öknen i Pacific Northwest, USA. Två år tidigare utbröt ett mystiskt virus som fullkomligt ändrade hierarkin i hela världen. De som inte dog direkt av viruset förvandlades till muterade rabiata monster som helt tanklöst dödar allt i sin väg och är nu högst upp i näringskedjan.
Du möter den nya verkligheten som Deacon St. John, en prisjägare och lösdrivare som lever ett laglöst liv utanför de få samhällen som lyckats överleva så här långt efter epidemins utbrott. Genom de färdigheter Deacon hade innan epidemin ödelade världen har han överlevt och klarat sig relativt okej, mycket tack vare sitt förflutna i motorcykelgänget, Mongrels MC. En MC klubb där våld, kaos och brytandet mot lagen var en del av vardagslivet.
För Deacon handlar det nu om att lära sig att leva i den nya verkligheten och hantera sorgen efter förlorade vänskapsband och relationer. Att endast överleva är inte detsamma som att leva. Att fortsätta kämpa och hålla hoppet vid liv.
Den ödelagda världen som Deacon nu befinner sig i är tyvärr generellt inte speciellt tilltalande eller kul att utforska.
Det finns flera olika miljöer och naturområden, allt från öken till berg och skog. Många gånger är omgivningen helt underbar och med det växlande vädret känns den mer verklig. Tills du åker över någon slags programmerad väder-vägg och det går från snöoväder till grönska och sol. Det vore helt rimligt om den där väder-väggen lagts på ställen med mer eftertanke, men eftersom vädret är dynamiskt förstår jag att det är ett problem som är svårt att undvika. Det är sådana smågrejer som bryter illusionen mellan mig och spelet.
Ett annat exempel på saker som bryter illusionen är där texturer försvinner och förvandlas till någon slags underlig gröt av färg. Speciellt när det händer i filmsekvenserna. Det blir väldigt konstigt när huvudkaraktären säger – “Kolla på min arm!” och det bara är en sås av brunt i sämsta kvalite över hela armen.
I världen finns det flera små olika samhällen som du kan färdas mellan. I de små civilisationerna kan du plocka på dig uppdrag, handla ammunition, uppgradera din motorcykel, sova o.s.v. Du har en individuell “plånbok” för varje koloni, vilket i min mening är positivt, det gör att du måste göra uppdrag för just den kolonin. Så för att kunna handla där och låsa upp nya vapen och dylikt måste du göra uppdrag i den regionen och för den kolonin. Spelaren får på så sätt naturligare utforska mer av kartan och de olika regionerna.
Du färdas alltid via din motorcykel och när du gjort vägarna tryggare och säkrare kan du börja snabbfärdas mellan olika kolonier och utposter. Se dock till att du har tillräckligt med bensin för i Days Gone är ingenting gratis, vilket faller mig i smaken. Spel som lyckas med den där underliggande överlevnadsstressen är alltid mycket uppskattat.
En annan del som jag verkligen gillar är skillnaden mellan natt och dag. Något som jag saknat sen min intensiva Minecraft period. På natten kommer alla, och då menar jag alla, monster ut. Har du riktigt otur råkar du springa på en svärm av dem och då är det bara att hoppa upp på motorcykeln illa kvickt och dra, fort som fan.
Under dagen när solen är framme stöter du på någon enstaka jäkel, men oftast är det mest människor som är ute och dräller på vägarna. Däremot är de 9 av 10 fall fientliga och sätter fällor på motorvägarna, så det gäller att alltid vara uppmärksam på sin omgivning.
Tittar vi på storyn så kan jag ju inte påpeka att det är någon revolutionerande handling direkt, men den är ändå fräsch! Jag har spelat en hel den zombie-spel och oftast har de alla samma typ av handling och bakgrundshistoria till hur epidemin bröt ut.
Men det jag gillar med Days Gone är att jag som spelare får vara väldigt mycket mer delaktig än i andra spel, och berättandet är bra upplagt för att hålla mitt intresse vid liv. Istället för att handlingen levereras till dig i kronologisk ordning så Har Days Gone valt ett annat sätt att berätta sin historia. Delarna till handlingen är mer utspridda över hela världen och kan upptäckas i vilken ordning som helst.
Det kan hoppa väldigt mycket mellan de olika pusselbitarna, vilket höll mig hungrig på mer genom spelets gång. Det var flera gånger jag inte alls fattade hur vissa pusselbitar ens hörde till samma spel för att senare bli helt självklara och passa perfekt in i tidslinjen.
Det stora mysteriet kring hur epidemin startade landar inte direkt i knät på dig utan som jag skrev kommer det i små bitar. Men precis som liknande spel i samma genre har vi det kryptiska “onda” företaget som är inblandat i mysteriet. Det här är en av de delar jag känner är ganska sunkig. Speciellt i början när man vet som allra minst, då känns det så gjort och klyschigt. Sen blir det bättre ju längre in i spelet man kommer. Det förblir trots det alltid rätt sunkigt ändå.
Tittar vi på vår huvudkaraktär Deacon st. John så var jag från början riktigt skeptisk. Tyckte han kändes krystad, bitter och bajsnödig. Det förändrades ju mer jag lärde känna hans karaktär och jag förstod varför han är så jävla bitter och forcerat provokativ. Han är en man som förlorat allt, utstått så mycket skit och gjort mycket skit att han helt enkelt bara gett upp. Han befinner sig psykiskt i någon slags limbo, oförmögen att gå vidare eller stanna kvar i sin sorg över det förflutna. Hans liv handlar bara om att överleva och hålla sin bästa vän vid liv. Det finns inget hopp om en bättre framtid, utan de mer lever på lånad tid som kan ta slut närsomhelst.
Det är den här mörka avgrunden som tilltalar mig som mest och är som mest relaterbar för mig som spelare. För vi alla har eller känner den där hopplösheten någon gång under våra liv. Det gör ont i hjärtat att se någon annan så nedbruten och det är därför Deacon st. John är en bra huvudkaraktär i Days Gone.
Men för att inte bli för långrandig så är jag generellt väldigt nöjd med Days Gone. Trots stora tekniska grafikproblem och utmaningar att få spelet att inte hacka under vissa delar med mycket fiender.
Det måste sägas att Days Gone inte håller samma höga kvalite som tidigare PS4-exklusiva titlar och jag tycker att de borde ha lagt mer utvecklingstid på det innan det släpptes. Men jag är nöjd och har spenderat säkert mer än 20 timmar i spelet. Först var jag riktigt besviken, men ju längre in i spelet man kommer desto bättre blir det.