Spelinformation
- Finns till platform: Playstation 4
- Utvecklare: QuanticDream
- Utgivare: Sony Interactive Entertainment
- Genre: Äventyr, Drama
- Antal spelare: 1
- Språk: Flerspråkigt tal | Flerspråkig text
- Släpps: 2018-05-25
”Discover what it really means to be human in a powerfully emotional journey made of choice and consequences.”
Detroit: Become Human är en gripande resa genom en mycket vacker och noggrant skapad värld som simulerar en realistisk framtid i Detroit, USA år 2038. En högteknologisk utopi blandad med den gamla förfallna ”nutidens” Detroit – genom en androids ögon.
På stadens gator får man växlande intryck av animerade neonskyltar, polerad arkitektur, lysande parkeringar för androider blandat med rostiga hus från vår forna tid och hemlösa liggande längs med mörka gränder. I en av de tre storylines kan man skymta en stor högupplöst välvd TV som i nutid kostar en halv förmögenhet, i kontrast med ett smutsigt och nedfallet hushåll. Högteknologisk lyx som möter spartansk fattigdom: en visuell presentation av en möjlig dystopi – ett Neo Noir.
Man märker tydligt hur David Cage är trogen sina rötter som filmregissör; många kallar hans verk för interaktiva filmer mer än genuina tv-spel, men det är långt ifrån sanningen och förminskar hans passionerade och innovativa skapande. Trots att det kan vara till synes ytligt med de begränsningar man har i de olika storylines (”androids förbjudna”, ”följ din ägares instruktioner”) så är det så välintegrerat i spelets värld att det inte längre känns begränsande utan mer logiskt än annat. Det är en ny värld där nya regler gäller.
Vad som ytterligare expanderar spelvärlden inom neo Detroit och karaktärernas djup är alla de val huvudkaraktärerna – och då även du som spelare – står inför. Valmöjligheterna kan till sin början kännas överväldigande oändliga, men Cage har lärt sig mycket av tidigare kritik från sina förra spel (Farenheit; Heavy Rain; Beyond – Two Souls) och har nu inkluderat ett ”flowchart” där man med enkelhet kan se över vilken väg man tagit och vad för andra möjligheter det finns. Där finns även en intressant mekanik där man ser vad resten av världens spelare och vad vänner (i procent) valt under spelets gång – vilket är både kul och intressant att jämföra. Det gör det även så mycket enklare för de engagerande achievement hunters där ute som jag vet har haft det tufft i Quantic Dreams tidigare spel i jakt på Platinum troféer. Framtiden är här mina vänner!
Cage har alltså lärt sig av sina misstag och kanske främst av sin tidigare titel Beyond Two Souls. Istället för att få med alla sina koncept och idéer i ett spel och en huvudkaraktär – vilket var ett väsentligt fel i Beyond: Two Souls där det blev rörigt och överstimulerande – har han istället fokuserat på ett flertal karaktärer, alla med sin egen storyline. Storylines som senare med lätthet vävs ihop till en gripande berättelse om så väl humanitet, teknik och vad som egentligen skiljer dem åt eller inte.
Jag vill understryka att Cage med varje spel vill ge oss spelare nya, banbrytande och innovativa spelupplevelser. Han står inför många tabun inom spelmediet som han istället för att kringgå vill betona och få oss att känna och ta ställning till – allt ifrån gestaltning av sorg, andlighet, barnaga, drogmissbruk, mänskliga rättigheter etc.
Detroit: Become Human är hans hittills mest vågade spel och det ska han få en stor eloge för.
Det ska betonas hur de utomordentliga prestationer som de olika talangfulla skådespelarna åstadkommit för att ge själ åt de olika androiderna:Kara (Valorie Curry: Twilight Saga; Blair Witch) – en android skapad som hushållerska och barnvakt som efter att ha blivit både vittne och offer för våld av sin ägare får ett nytt inre uppdrag att fly till ett bättre liv tillsammans med hans unga dotter Alice.
Connor (Bryan Dechart: True Blood; The Remaining) – en högteknologisk android av senaste modellen, vars uppdrag specifikt är att hjälpa polisen att utreda fall och tillhandahålla sk. deviants – korrupta, avvikande androids.
Markus (Jesse Williams: Greys Anatomy; The Cabin in the Woods) – en android skapad som personlig assistent och vårdare till en sjuk och pensionerad konstnär som blir tvungen att lämna hans trygga tillvaro för att bli fronten till ett revolutionerande uppror.
Man får spela sig igenom hushållssysslor, polisutredningar och livet som rebell. Något som spelare av tidigare titlar redan fått prova på men nu med större finess. Kontrollerna används med samma mall för att ge en uppslukande upplevelse både genom taktilitet, vibration och ljud med handkontrollen. Synd bara att just rörelsemekaniken ännu inte uppgraderats då den stundvis under viktiga “quick time-events” svek mig. Något som varit ett större problem för många i de tidigare spelen.
I dessa olika berättelser får man känna starka känslor och spelet i sin helhet tar upp en oerhört viktig fråga: hur kommer vårt samhälle att se ut inom den närmsta framtiden med all den nya teknologi som utvecklas och uppgraderas varje dag? Är vi verkligen redo att hantera den? Vad har jag som spelare för åsikter och värderingar om denna framtid? Och hur kommer det att spegla sig i mitt sätt att spela?
Detroit: Become Human’s underskönhet är något i särklass, till och med för den nuvarande generationen av spel. Både i sitt välskrivna manus med betydelsefulla, känslostyrda val, konversationer och relationer mellan karaktärer men även i dess grafiska prakt med avancerad motion capture – något som Quantic Dream alltid varit i framkanten av. Karaktärerna känns otroligt levande, som kloner av deras skådespelare och gör själva konceptet med androider allt mer påtaglig.
I samklang med väl utformade och trovärdiga miljöer, vackert komponerad ljussättning och berörande musik som alltid sätter rätt ton för de olika scenerna. Gång på gång tappar jag andan över en scens vackra realism och innehåll. Huvudkaraktärerna har en fascinerande personlighetsutveckling, alla på sitt eget sätt. Det är svårt att inte känna sympati och relation till dem. Samtidigt är vi spelare egentligen deras motståndare. Vilken sida ska man välja att stå på? Vid spelets slut får man sig en rejäl tankeställare.
Detroit: Become Human är utan tvivel Quantic Dreams mest ambitiösa och därför även mest intressanta och roligaste spel hittills. Jag skulle även våga kunna gå så långt som att gissa på att den kommer bli kandidat för ”årets spel 2018”.
Spelet får en att känna, analysera och inte minst reflektera. Inom sig själv, ens omvärld och den annalkande framtiden. Spelet berör djupt och väcker upp många existentiella frågor och känslor som kommer finnas kvar långt efter att man spelat klart. Hur kommer mänsklighetens framtid att se ut? Kommer vår framtid bli likt en dröm, eller mardröm? Kommer mänsklighetens största bedrift även bli vårt fall?
”The truth is out there… rA9.”