- Typ: Rollspel
- Genre: Fantasy
- Utvecklare: Martin Broger Höglund
- Utgivare: Type & Tell
- Släpptes: 14 Augusti 2020
Dagens unga rollspelare börjar sina fantastiska resor i ett helt annat landskap än vad jag och andra gamla rollspelsrävar gjorde. Numera finns det otroligt många olika inkörsportar, med system så finputsade att vi kan spegla oss i dem, med tillräckligt många expansioner, startboxar och äventyrsmoduler att fylla Alexandrias bibliotek men på min tid såg det väldigt annorlunda ut.
Ända in på 90-talet hade rollspel en väldigt experimentell känsla där husregler och hemsnickrade system var mer vanligt än att följa de officiella reglerna. Många jag spelade med hade ett eget system löst baserat på det gamla Drakar och Demoner, ett av dem används i en kampanj jag spelar i än idag. Det var kort och gott en helt annan känsla, vi var alla lika mycket spelskapare som spelare vilket gjorde oss väldigt involverade i vår egen upplevelse. Några i min generation vill hitta tillbaka till den gamla känslan i vad som kallas OSR, Old School Renaissance. Det finns en punktlista på vad som utmärker ett OSR-spel men jag tänker inte ta den här, sådana listor missar en viktig aspekt av rollspelshobbyn, att det finns många olika sätt att spela på och det var lika sant då som det är nu. Vilka spel som “är som förr” går inte att mätas på det sättet, vi måste helt enkelt gå på vår nostalgikänsla, eller rent utav damma av våra gamla upplevelser och ta med dem till framtiden.
Det för mig till dagens recension, Dimmor och Borgar, då detta är precis vad Martin Broger Höglund har gjort. Han har kartlagt vad som fick honom att förälska sig i rollspel, byggt ett enkelt system runt det och givit ut det för att erbjuda framtida generationer samma kärleksfulla start i världens bästa hobby som han själv fick.
Redan från början känner jag igen mig i regelboken och nostalgikänslan är hög. Det känns lite underligt med ett spel som riktar sig mot nybörjare men åberopar en nostalgi som en nybörjare helt enkelt inte kan ha. Kanske passar det här bäst för föräldrar som spelade i sin barndom och vill lära sina barn att spela? Eller kanske de stackarna som växte upp och lämnade sin älskade hobby bakom sig för att nu ångra sig och vill introducera nuvarande bekantskaper och släktmedlemmar för att återvända till rollspelens oändliga världar med nytt sällskap. Eller så är det helt enkelt ett alternativ till de moderna startboxarna som kan upplevas som en trehjuling med extra stödhjul och flytkuddar för någon som känner sig redo för det lite djupare vattnet redan från början.
Regelmotorn använder en öppen licens från Wizards of the Coast, som står bakom det välkända Dungeons & Dragons och en hel del element är bekanta. För ett färdighetsslag använder du en 20-sidig tärning och lägger till dina modifikationer för att nå upp till en svårighetsgrad mellan 5-30, ettor är alltid misslyckanden och tjugor är alltid lyckade. För nackdel och fördel slår du två gånger och tar det högsta respektive lägsta resultatet. Ett välkänt system av en anledning, det är en enkel och smidig metod och jag har ingenting att klaga på här. Till skillnad från Dungeons & Dragons blir det här dock mycket enklare. Vi ser yrken istället för klasser och förutom en speciell förmåga och urval av personliga principer så tvingar Dimmor och Borgar inte in särskilt många regeltekniska skillnader mellan olika karaktärstyper. Detta för det närmare vårt svenska Drakar och Demoner vilket får mitt inre barn att sjunga av glädje. Jag har aldrig varit någon beundrare av stora mängder utvecklingsgrenar för olika karaktärsklasser, jag finner att för mycket fokus på regelteknisk karaktärsutveckling lätt kan distrahera från den personliga utvecklingen. Här ser vi alltså ett stort plus för Dimmor och Borgar. Jag gillar också att ett av alternativen för att tjäna erfarenhetspoäng är att varje slagen tjuga och etta ger erfarenhet, det vill säga att vi lär oss både av våra framgångar och våra misslyckanden.
Boken är pedagogisk och tydlig när den förklarar hur rollspel fungerar och ger lite olika alternativ på hur vi kan spela, det är alltså inte lika styrt som många av nutidens nybörjarspel men inte lika krångligt som att börja från början med någon av de tunga spelen.
Världen ifråga är en av klassisk nordeuropeisk låg-fantasy. En medeltid där magi och oknytt existerar men är långt ifrån vanligt och välkänt. Här skiljer det sig ganska mycket från Dungeons & Dragons där vi hamnar mitt i en stor och rik fantasivärld med otroligt många olika varelser och folkslag. Vad vi föredrar är ju en smaksak, men för nybörjare tycker jag det här är perfekt. Låt oss få spela som okunniga människor som steg för steg får upp ögonen för det fantastiska medans vi vänjer oss vid hela grejen med rollspel.
När boken lärt dig vad ett rollspel är och hur du skapar din karaktär går den in och förklarar för potentiella spelledare hur ett äventyr fungerar. Här används en klassisk treaktsstruktur, något du förmodligen känner igen om du läst någon form av dramaturgi eller någon gång sett en Hollywoodfilm. Det kan tänkas lite styrt men det är ju faktiskt en bra början, treaktsstrukturen är ju populär för att den brukar fungera bra och när du väl bemästrat den kan du börja experimentera med andra vägar. Att uppmuntra till att bygga på med egna regler och andra sätt att variera spelet på i gammal anda är trots allt uppmuntrat. Här dyker faktiskt något nytt upp (för mig i alla fall). Ett enkelt äventyrsformulär, ungefär som karaktärsbladet fast för äventyret. Spelledaren får ett formulär att fylla i om sitt planerade äventyr, med korta beskrivningar på de tre olika akterna och alternativa slut för dem. Detta räcker naturligtvis inte som planeringsverktyg, en SL behöver mycket mer än så, men det är faktiskt en bra idé. En slags fusklapp som håller fokusen på din plan när spelarna svamlar runt i olika riktningar, Som de onekligen kommer att göra (Amirite, fellow GMs, AMIRITE??). Detta kommer jag nog börja använda i fler system!
Avslutningsvis får vi en beskrivning på världen som medföljer, komplett med färgkartor över flera olika byar och platser, något som är mycket uppskattat för en SL som inte alltid har tid att rita eget. Återigen kan detta bli något jag använder själv även i andra spel.
Kort och gott är detta ett litet men komplett spel som gör precis vad det lovar och skapar en inkörsport som liknar den vi fick under 80-90-talen och jag kommer personligen rekommendera det till vänner som ännu inte fallit för mitt evinnerliga tjat om att börja rollspela. Jag vill ju inte vara den som alltid gnäller om att allt var bättre på min tid och jag tycker att dagens startboxar ofta är imponerande på många sätt, men det är något fint med ett så pass öppet spel som inte bara introducerar oss till rollspelshobbyn utan lär oss att tänka fritt samtidigt utan att hålla vår hand hela vägen. Som en god förälder lär det en ny spelare uppleva nya världar men uppmuntrar också kreativa tankar om att en dag skapa världar själv.
Jag är fortfarande inte helt säker på exakt vad som behövs för att något ska klassas som ett OSR-spel, men om Dimmor och Borgar platsar så är jag helt och hållet för det!
Om du har läst mina recensioner och fortfarande inte börjat spela så är det faktiskt dags nu, och det är här är ett ypperligt sätt att börja på!
