Ett fokuserat och brutalt strategispel

Den 3 maj 2018 släpps den senaste delen i Total War-sagan. Thrones of Britannia är enligt utvecklaren Creative Assembly ett mindre, mer koncentrerat spel som omfattar en kortare men intensiv historisk period. Det är slutet av 800-talet och målet är inget mindre än att bli härskare över de brittiska öarna. Landet är i kaos efter många års krig och vikingarna dominerar kusterna. Vägen till ett enat Britannien är lång och kommer att kräva stora dåd, oberoende av vilken faktion man väljer att spela.

De 10 faktioner man kan välja bland är indelade i fem kulturer, med två spelbara faktioner per kultur. De faktioner som delar kultur har i de flesta fall ett starkare diplomatiskt band med varandra. Diplomatik är överlag en viktig del av spelet då fienderna är många och vännerna få. Nya arméer av vikingar dyker upp med jämna mellanrum och är man oförberedd eller har ett svagt försvar kan det vara enklare att medla med hjälp av en passlig mängd guld.

Diplomatiken är en av få delar av Thrones of Britannia som är mer eller mindre oförändrad från tidigare spel. En förändring är dock att handel sköts automatiskt så länge man är på god fot med en annan faktion och det finns en land- eller sjöväg mellan städerna.

Estetiken i spelets ytskikt är fin och Creative Assembly kan verkligen vara stolta över sin karta. Det märks att de spenderat tid på den. Även upplevelsen på slagfälten är bättre och mer verklighetstrogna.

Thrones of Britannia är likt sina historiska föregångare och är man inte en van Total War-spelare kan det krävas några omstarter innan man listat ut alla manövrar man kan och bör göra.

Creative Assembly har slopat agenterna. Samma med religionen då alla faktioner följer sin egen version av kristendomen. En annan förändring är hur städerna fungerar. Systemet med regioner existerar fortfarande men till skillnad från tidigare Total War-spel är det endast en stad per region man kan bygga och befästa. De mindre byarna har en eller två byggnader som kan uppgraderas men inte bytas ut. Resultatet är att varje provins har mer karaktär och de är också oftast dedikerade till något specifikt, t.ex. handel eller rekrytering av trupper.

På tal om rekryteringen så är den också förändrad, med en global mängd trupper som kan värvas i alla städer eller byar man äger och som tidvis förnyas. Trupperna är nu tillgängliga samma tur man rekryterar dem men de är svaga och innehåller en fraktion av de män som en full trupp har. Hur länge det tar att fylla upp trupperna beror bland annat på generalens färdigheter och vilka byggnader som finns i regionen.

Det är fullt möjligt att bygga upp en armé fylld med elittrupper men tillgången till dem är liten. Mot slutet av spelet blir det oftast en mindre grupp av bättre soldater som stöder en större mängd sämre utrustade fotsoldater. Vikingarna är delvis ett undantag då de är mera inriktade för krig. Varje kultur har tillgång till egna trupper och de olika faktionerna har också unika elitsoldater, t.ex. långbågsmän från Wales, vikingarnas bärsärkar- och anglosaxiska tungt utrustade ryttare.

För att kunna rekrytera de starkare och mera legendariska trupperna måste man först forska fram dem, vilket inte är möjligt om man inte har rekryterat en viss mängd sämre trupper först.  Detta system efterträder effektivt de byggnader man tidigare var tvungen att bygga före man kunde rekrytera mera specialiserade trupper. Det är fortfarande möjligt att rekrytera trupper med bättre rustning och vapen och även erfarenhet med hjälp av diverse byggnader som finns där de rekryteras. Proviantering, som är en ny mekanik, påverkas av byggnader. Varje armé har en viss mängd proviant och tar den slut utanför ens eget område tar armén skada.

Ett familjärt drag i Total War-sagan är att varje armé fortfarande leds av en general och det är möjligt att tillsätta guvernörer för varje provins precis som vanligt. För att garantera sina generaler och guvernörers lojalitet kan man skänka titlar till egendomar i de områdena man har erövrat. Andra sätt att kontrollera sina undersåtar är bland annat genom äktenskap och lönnmord. Händelser i spelet sätter sina spår i varje karaktär, på gott och ont vilket gör Thrones of Britannia till ett bra strategispel.

Thrones of Britannia är, trots en relativt stort karta fylld av provinser och mindre faktioner, ett snabbare och mer fokuserat spel än sina föregångare. Striderna är snabba och brutala men fortfarande lika strategiska som tidigare. Varje beslut har en konsekvens och man vet aldrig vad som dyker upp under nästa tur.