Ghostbusters World – So call me maybe?

Jösses! När jag recenserade the Walking Dead: Our World beklagade jag mig över att det inte fanns ett GPS-spel baserat på Ghostbusters. Hade jag vetat att jag helt plötsligt skulle få en magisk önskan uppfylld hade jag nog valt något annat, kanske något mer storslaget, men här är vi nu. Ghostbusters World! So call me maybe! (Ha!)

Som jag sade då är ju Ghostbusters ett perfekt koncept för spelgenren och motiveringen för att samla in spöken känns bättre än i Pokémon där jag ska fånga djur får att få dem att slåss med varandra. Usch. Nej här är jag en hjälte! Hemska monster från andevärlden hemsöker stackars oskyldiga människor och jag anländer som en hjälte för att rensa stan på vålnader och vidunder. Stämningen är skön redan från början med den gamla härliga öppningslåten (som visserligen var snodd men ändå). Jag får skapa min Ghostbuster och det går att välja både uniform och utseende på mitt proton-pack (vapnet du kommer att använda). Spelet är baserat på en serietidning som i sin tur  är baserad på originalfilmen så det är tyvärr inte tjejerna från 2016-filmen det handlar om men du skapar ju din egen karaktär och det går faktiskt att se ut som en av karaktärerna från både originalfilmen, rebooten och den tecknade serien. Det är ju smart, något för alla liksom.

Till skillnad från andra liknande spel jag spelat finns det faktiskt ett story-mode här, som dessutom är skrivet av personen bakom serietidningen. Mer om det senare, först till huvudattraktionen, spökfångandet. Jag blev faktiskt lite förvånad över hur tätt det är med spöken vilket är bekvämt men förstör lite i det genialiska bakom att Ghostbusters rycker ut vid larm. Spökena är dock underbart designade och är som hämtade från den tecknade serien från 80-talet. Det här är inte skräck utan en mysig, humoristisk sagomakaber känsla. Det finns många olika variationer av spöken och mycket kreativitet har använts här. Rent spelmekaniskt är detta mycket mer sofistikerat än både Walking Dead: Our World och Pokémon Go. Det går såklart att köra både med och utan Augmented Reality, jag föreslår att prova båda. Du har tre vapen med dig och en typ av spökfälla. Du kan fånga spöket eller destabilisera (döda) det. Signaturvapnet använder du för att dra ner spökets hitpoints och när du kommit halvvägs kan du slänga fram fällan. Sedan måste du, precis som i filmen, ta fast spöket i din protonstråle och hålla fast det över fällan länge nog för att det ska sugas ned och fängslas. Ditt sekundära vapen är bättre på att hacka ner spökets hit points men kan inte användas för att fånga spöket. Ett fångat spöke kan du ha med dig till andra spellägen medan ett destabiliserat spöke lämnar efter sig komponenter du kan använda för att uppgradera andra spöken, tänk candies i Pokémon. Ditt tredje vapen används för att skydda dig, när ett spöke attackerar dig (ja du har också hit points) kan du med rätt timing göra en counterattack, du slipper då förlora hitpoints och spöket tar skada i stället. Det här är faktiskt roligt och kräver mer engagemang än att bara kasta pokébollar. Att det dessutom speglar hur spökfångerierna faktiskt går till i filmerna är ett stort plus.

Lite varstans på kartan finns det portaler till spökdimensionen där du kan få lite loot, ungefär som att snurra på ett pokéstop. Ibland dyker en varning upp att en bossfight är på väg att ske och här fick jag äta upp mina ord från tidigare. Precis som det jag bad om verkade detta som en utryckning. Bossen skulle dyka upp 1.500 meter ifrån mig på en viss tidpunkt. Efter en läskig nattlig promenad kommer jag fram och slåss mot en äldre gud som kickar skiten ur mig. Jag var tydligen inte stark nog att göra sådant än. Inte ens när jag uppgraderat all min utrustning till max var jag något större hot för bossen. Sedan upptäckte jag till mitt förtret att jag inte behövt gå så nära som jag gjorde, det hade räckt att vara inom 500 meter för att slåss mot bossen. Ganska bra kompromiss tycker jag, det var fortfarande en utryckning och, alla kanske inte klantar sig som jag på sitt första försök.

Det finns även en drös andra spellägen som alla grundar sig på lite samma koncept. En daglig “haunting”, en arena, en weekly challenge och ett story mode. De funkar egentligen på samma sätt, du väljer ut fyra spöken att ha i ett lag som sedan ska slåss i turordning mot ett annar lag, eller flera lag i rad. Att välja lag kan vara ganska strategiskt då det finns sex olika element att ha i åtanke och varje spöke är stark mot ett och svag mot ett annat i sten-sax-påse-principen. Alla spöken har en attack och en specialattack med cooldown och du kan antingen välja att dirigera ditt lag själv eller låta dem välja själva. Japp, du behöver faktiskt inte spela. Spelet spelar sig själv, om du så väljer. Ett ganska udda val faktiskt, du kan till och med dubbla hastigheten om du blir otålig. Spelet påstår att det för dig genom de matcher du är lite för bra för men autoplay kommer att misslyckas vid de svårare fighterna och då får du hoppa in och spela själv. När du spelar i storymode så inleds och avslutas varje session med dialog mellan karaktärerna, både våra fyra välkända spökjägargubbar och skurkar.

Du behöver crafta eller loota fällor och ammunition av olika slag, samt se till att uppgradera din utrustning. Sådana här saker går snabbare om du spenderar mobilspelens oundvikliga ondska, “gems”. Du måste dock inte spendera egna pengar, du kan faktiskt få tag på sakerna genom promenader.

Hittills har jag gillat spelet, det känns nostalgiskt och mycket charmigt, att det finns en story att engagera mig i är också väldigt trevligt. I skrivandets stund har de inte aktiverat multiplayeraspekten än (jag har inte ens hittat någon från Sverige att chatta med) men jag hoppas verkligen att de kommer på något starkt här. Det ska gå att bli vänner och bilda klaner och om det inte funkar riktigt bra vet jag inte hur länge spelet kommer kunna hålla mig kvar när jag är färdig med storyn. Om de kan ge mig känslan av att vara med vänner och fånga spöken tillsammans kommer jag bli glatt överraskad men jag förblir skeptisk för tillfället. Det är lagspelet som gör att jag fortfarande spelar Walking Dead: Our World och kan Ghostbusters World inte mäta sig med det kommer jag nog återvända dit efter ett tag. Men i ett par dagar eller veckor framöver verkar det som om spöken kommer härja mer och mer och när du inte längre står ut med skräcken (den gulliga skräcken) – vem ska du ringa?

OK det suger på svenska.

Who’re you gonna call?