Spelinformation:
Plattform: Nintento Switch (Testat), PC, Xbox One, Playstation 4
Utvecklare: Parabole
Utgivare: KOCH Media
Genre: Skräck/detektiv/äventyr/pussel
Antal spelare: 1
Släpps: Första släpptes 2016 (2018/03/9 till Switch)
Kona är ett skräck/detektiv/äventyr/pussel-spel med fokus på berättaren och huvudkaraktären i spelet, detektiven Carl Faubert.
Spelet utspelar sig i Kanada, år 1970. Carl kraschar med sin bil och vaknar upp mitt i en snöstorm. Spelet presenterar sig här som en öppen värld, där man springer runt mellan hus för att hitta folket som tidigare bott där men som nu är helt försvunna, döda och helt frusna till is.
Han letar sig metodiskt genom hus för hus och löser pussel för att komma vidare till nästa akt. För varje steg så blir det lite mer läskigt och mystiskt. Pusslen blir även de mer och mer svårlösta desto längre in i spelet man kommer.
Det var ganska svårt att navigera sig genom spelet då man inte riktigt visste vart man skulle gå härnäst i och med att det är ett open world-spel. När man kommer nära slutet av spelet så blir det dessutom kolsvart och man har ännu svårare att navigera sig genom fram i spelet.
Endgame var lite läskigt men slutet kändes som ett antiklimax, vilket gjorde att jag fick en sämre uppfattning av hela spelet.
Spelet i sig är fint grafikmässigt men känslan i spelet sänktes ganska rejält på grund av långa laddningstider mellan zoner och att spelet tyvärr kraschade då och då.
Detta är inte riktigt min genre, men jag gav ändå spelet en chans. Vissa bitar var riktigt intressant men tyvärr höll det inte riktigt måttet hela vägen. Jag trodde att spelet skulle innehålla mer action än vad det faktiskt gjorde.
Cons:
Laddningstiderna mellan zonerna man rör sig i.
Spelet kraschar ganska ofta.
Pros:
Grafiken var överväldigande bra.
Lätt att navigera genom sitt inventory för att se vad man har med sig.
4/10
Spelet var väldigt segt i sig att spela och jag önskar att det hade mycket mer action än det hade nu. Det blev inte riktig action förrän man kom till slutet av spelet. Jag fick med mig väldigt mycket utrustning men kände sällan att det kom till användning.
Gött med helt annorlunda synvinkel på spelet! Jag höll Kona som ett av fjolårets bästa spel nämligen. 😀 Eller ja, med visst förbehåll; jag tyckte mycket illa om slutet som innehöll för mycket, som jag såg det, omotiverad action. Och majoriteten av kartan lämnades trots allt outforskad. Där jag trodde spelet skulle öppna upp sig ORDENTLIGT tog det i stället bara… slut…? Det kändes påskyndat, avsnoppat och ovärdigt all atmosfär spelet byggt upp under de första timmarna. Går och drömmer om ett lågmält Kona 2 som låter oss detektiva mycket mer i lugn och ro.