Little Witch Academia: VR Broom Racing

• Finns till plattform: Oculus Quest, Oculus Quest 2
• Kommer också till: Oculus Rift S, Playstation VR, Steam VR
• Utvecklare: UNIVRS
• Utgivare: UNIVRS
• Genre: VR Racing
• Släpptes till Oculus Quest: 13e oktober, 2020
• Släpps till övriga: Q1 2021
• Testat på: Oculus Quest

Little Witch Academia är en manga och en anime som handlar om en magiskola för barn där flickor lär sig att bli häxor och flyga på kvastar när de går igenom sin vardag fylld av magiska upptåg. Nu får vi uppleva deras magiska värld i ett VR-spel som är, vad annars, ett racingspel.

Okej, jag kan hålla med om att racing inte är det första jag tänker på när jag ser ett avsnitt av serien men det är faktiskt inte helt irrelevant och det är ju ändå skönt att få vara en häxa som deltar i en flygande kvastsport utan att behöva någon inblandning med She-Who-Must-Not-Be-Named. Det här är inget djupt eller komplicerat spel, du rejsar på flygande kvastar, det är allt. VR är såklart ett jättebra medium för en sådan här genre och det är faktiskt ganska kul. Du måste hålla dig till banan, du kan plocka upp power-ups och använda din trollstav för att kasta förbannelser på dina motståndare. Kontrollerna är responsiva, ena handen håller och styr kvasten, andra handen håller trollstaven och, även om du inte måste, så blir det roligare om du står med böjda knän och håller kvasthanden framför dig.

Det finns 13 banor med tillhörande smådelar av storyn vilket är fullt tillräckligt för ett VR-spel av den här kalibern. Racingdelen av det här spelet har jag inte mycket att varken klaga på eller höja till skyarna men det här spelet har ett extra ess i rockärmen. Det är väldigt mysigt att uppleva världen och interagera med karaktärer från animen. Designen är minimalistisk med få detaljer dels för att likna en 2D-tecknad serie och dels, i ärlighetens namn, för att spara resurser. Jag är lite kluven här, ibland känns den grafiska nivån helt perfekt för känslan spelet försöker förmedla men ibland känner jag verkligen att en och annan textur kunde ha fått lite mer detalj. När stilen funkar är den mysig, när den inte gör det känns det bara billigt. Röstskådespelarna höjer nivån rejält, med sin överdrivna tydlighet och sina klyschiga känslouttryck, detta hade kunnat låta som ett klagomål men i kontexten är det helt rätt. Mellan race ska du känna dig som en karaktär i serien och det funkar faktiskt ibland. Ja tyvärr, även denna rosen kommer med lite ris, när nya karaktärer träder in i rummet ploppar de bara fram från ingenstans. De står plötsligt framför dig med en pose och ett uttryck som passar det de säger, vi ser dem aldrig gå någonstans eller utföra fysiska handlingar. Det är synd eftersom vissa områden är väldigt fina att se på och det hade varit lätt att få inlevelse om det inte var för alla dessa små irritationsmoment. Det går till exempel inte att stänga av textning av dialogen som alltid visas i en stor mörk ruta, något som också sänker känslan av att vara där, som ett av barnen på skolan. Trots att jag har klagat ganska mycket vill jag ändå avsluta det här stycket med en liten ros, jag gillar faktiskt spelet lite grann ändå. När jag har spelat andra spel på min Oculus Quest har min egna längd alltid följt med in i spelet eftersom hårdvarans sensorer är så bra på att mäta mig, men här står jag i ögonhöjd med karaktärer som uppenbart är barn. Nu är jag en tämligen empatisk person som har lätt för att låta mina känslor ta över men jag tror de flesta upplever att det är lätt för våra hjärnor att acceptera att när vi står upp och står öga mot öga med ett litet barn så är vi också ett barn. Det gjorde inlevelsen, trots skavanker, väldigt mysig.

Jag inser att i en recension av ett racingspel har jag pratat ganska lite om just racing, men det är faktiskt så. Racingdelen är bara en liten del av vad som gör det här spelet speciellt. Jag tror faktiskt att målgruppen är folk som är intresserade av serien och det är det faktiskt inget fel med. Förutom själva racingen får du dock köpa nya kvastar och magiska stenar som uppgraderar din kvast på olika sätt så mellansekvenserna är inte helt skilda från spelets grundkoncept.

Ett annat irritationsmoment är att det inte går att skippa mellansekvenser, du kan efter en sekund eller så skippa resten av en mening i pågående dialog men det blir lätt irriterande när du vill flyga en viss bana igen och måste gå igenom en helt arbiträr väntetid. Detta gäller särskilt efter sista banan, där du får välja att antingen flyga igen eller gå vidare, varpå du får se slutsekvensen och eftertexterna, som inte går att skippa! Det sänker definitivt återspelningsvärdet.

Trots väldigt många klagomål hade jag ändå rätt kul med Little Witch Academia: VR Broom Racing. Jag tror att särskilt animefans kommer att kunna uppskatta den mysiga känslan och att flyga runt på kvastar är simpelt men funktionellt.

Tyvärr måste jag dock avsluta med något som drar ner mittenbetyget till något under mitten, och det är att det här är ett fullprispel på 29 dollar (ca 250 kronor) vilket lägger det i samma prisklass som mycket större och mer komplexa spel. Det här var lite kul och inte helt omöjligt att rekommendera men du kanske borde vänta på ett rabatterat pris. Undantaget är om du är ett die-hard fan av animen, då har du inte en sekund att förlora!

Tia Freyre!