Nämen hej Darryl! Vad gör du i Göteborg?

När du har erövrat världen med gulliga japanska monster vad är då nästa logiska steg? Ruttnande, hungriga, bitande lik såklart!

Jag undrar om det här med kartspel börjar vattnas ut men jag skulle ljuga om jag själv inte fantiserat om en egen version. Efter att jag såg den nya Ghostbustersfilmen kunde jag stanna främlingar på gatan och skrika i deras ansikte “Varför finns inte Ghostbusters Go!? Det är ju perfekt! Folk ringer dig om spökproblem och du springer ut och fångar dem! Spökena alltså, inte de som ber om hjälp.”

Jag fick aldrig mitt Ghostbusters Go men här kommer en mörkare inkarnation av GPS-trenden, Walking Dead – Our World. Bakgrundsstoryn kan du läsa om i serietidningar eller se på TV-serien från AMC men precis som jag insinuerade i min recension av State of Decay 2, så är bakgrunden ganska irrelevant i ett zombieapokalypsspel. Hur du kom hit spelar ingen roll, du är här nu och vill fortfarande vara här imorgon; Överlev. (Åh nej, har jag blivit sajtens zombietjej?)

Efter att jag valt ett porträtt av min karaktär får jag lära mig panga zåmbisar. Här ser jag direkt att detta är den nya versionen av att kasta pokebollar. Det står ett par levande döda framför mig och jag skjuter dem genom att peta där jag vill träffa. Headshots är naturligtvis mer effektiva än andra träffar och jag måste hålla koll på hur mycket ammo som får plats i min pistol eftersom det kan ta några sekunder att ladda om. Bollkasten finns också kvar i form av handgranater, jag kan lobba granater på samma sätt som pokebollar men om jag ska vara ärlig använder jag dem sällan. Jag gillar inte handgranater, jag är rädd för att råka spränga av min fot eller min väns fot (detta verkar faktiskt inte vara möjligt men jag har mina känslor ändå). Pangandet var inte så svårt och bara efter en uppgradering av min pistol kan jag one-shotta de flesta fiender.

Jag får också ha med mig en NPC-partner vilket är lite kul men något förbryllande. Hela grejen är ju att detta är Walking dead, fast i VÅR värld! “Nämen hej Darryl! Vad gör du i Göteborg?” Det känns knepigt att mingla med NPC’er från showen när jag ska tänka mig att detta händer hos mig men jag antar att det är ett fånigt klagomål, det är trots allt fett najs att pola runt med Michonne och se henne hugga huvuden av zåmbisarna till vänster medan jag pangar zåmbisarna till höger.

Förutom att utplåna små grupper odöda finns det också så kallade Infestations, större grupper som du måste utplåna tre gånger för att bli färdig med för att få fler och större belöningar. Du kan få XP, olika valutor, uppgraderingar av både NPC’er, vapen och andra användbara prylar. Du kan också få byggmaterial vilket används för att bygga Safe houses som finns i olika varianter (som jag förstått ger olika varianter olika belöningar).

Den tredje sortens encounter är Rescue mission, du räddar en överlevare från en attack och det blir din uppgift att föra dem till säkerhet i ett safe-house som är byggt av dig eller en annan spelare. Detta var lite coolt eftersom det betyder att vi spelare får till viss mån forma kartan. I Pokémon Go var det bara gamla Ingress-spelare som fick skryta med att de har placerat ut pokestops och gym och för någon som inte spelat Ingress låter det suspekt när jag säger “Det här pokestopet har JAG byggt.”

Det finns fler saker som luktar teamwork här, det finns uppdrag som måste göras tillsammans, jag får rewards när andra använder mina safe houses och det går att skjuta upp nödraketer för att be om hjälp från folk i närheten. Det går att “teleportera” till en flare utan att behöva springa dit vilket är en intressant lösning på att få fler folk att reagera.

Hittills har allt varit ganska lätt men jag är bara level 5 och har inte ens fått slåss mot raiders än. I TV-serien är det ju faktiskt inte zåmbisarna som är skurkarna, de är liksom bara del av miljön, elaka människor är den stora faran och jag har inte fått möta några sådana än. Denna recension får bli nästan som en dagbok. Jag skriver detta under en paus i mitt spelande. Nu beger jag mig ut igen och om jag överlever blir det ett avsnitt till. *laddar mitt automatvapen* Nu jäklar ska zåmbisarna få!

****

När jag kommer upp i level får jag slåss mot raiders också och jag förstår plötsligt varför jag har fått så många följeslagare trots att bara en i taget kan hjälpa mig skjuta zåmbisar. Raiders är mycket hårdare, gömmer sig bakom skydd och skjuter tillbaka så här får du ha med dig ett litet team. Du måste också se till att ditt team hålls vid liv om du inte vill förlora firepower under striden. Jag börjar även leka lite med spelets AR-funktion som jag sedan länge stängt av i Pokemon Go och, om jag ska vara ärlig, förmodligen kommer göra här också. Jag vill dock rekommendera att testa den lite grann i alla fall, det ser faktiskt rätt coolt ut med zåmbisar i vår egna värld och när de inte dyker upp på konstiga ställen som inuti väggar och liknande smälter de in ganska väl så länge folk inte vandrar in mellan mig och objekten i bild. Jag måste dock påpeka att när AR-funktionen är igång händer något väldigt knasigt med granaterna, kolla på videoklippet här så förstår ni nog, jag lovar att jag inte siktar så uselt när AR är avstängt.

Mot kvällen gick det ganska knaggligt att spela, jag upplevde liknande problem som drabbade Pokemon Go i början, för många spelare samtidigt än vad servrarna klarar av. Jag hoppas de löser detta snart, de borde ju varit mer beredda på det den här gången. Efter några timmar verkade det ha ordnat upp sig och jag fick in lite mera speltid. Det blir lite mer utmanande när jag kommer lite högre i level och jag måste börja hushålla med mina valutor mer, vilket faktiskt är bra eftersom spelet började kännas lite för lätt på den fronten. Jag är dock lite orolig över energimätaren, när all bonusenergi jag fick i början tagit slut måste jag börja gå runt och loota batterier, vänta 5 minuter för ett ynka energipoäng eller spendera riktiga pengar på energi. Jag ska fortsätta spela ett tag till men om jag känner att spelet aktivt börjar hindra mig från att spela med en jävla paywall kommer det äta upp en hel del av betyget för sånt tolererar jag inte. Det tar 3 i energy att attackera en infestation och du måste slå den 3 gånger. Det blir 9 poäng, och det finns ofta fler än en infestation nära varandra och det är här du kan få bäst loot. Med 18 poäng för 2 infestations, det är värt en och en halv timme i väntetid. En sak jag kräver från ett spel är att jag ska få spela. Nu har jag fått lite energi igen, jag tar en liten nattvandring och ser hur det går.

***

Tänkte gå ut kanske 20-30 minuter… det blev 90 minuter. Det var inte så farligt jobbigt som jag befarade att jaga energipoäng, bara ett litet irriterande stön när de tog slut och jag ville rensa en infestation. Jag insåg att jag faktiskt gjort rätt bra ifrån mig i gruppen jag gått med i. En grupp får en stor samling uppdrag att göra kollektivt i tre etapper varje vecka och när jag såg att jag fört gruppen vidare till andra etappen kände jag mig duktig och spelade vidare långt in i farliga natten. Det kanske var lite oansvarigt av mig men jag hade faktiskt roligt.

Jag hade väl tänkt att spela i ett par dagar för att få en uppfattning om spelet men nu blev det visst så att förutom en islatte, ett biobesök och en dusch hemma så har jag spelat mer eller mindre hela dagen, och snart hela natten. Jag tappade bort tiden och jagade runt på gatorna efter nästa stackare som behövde räddas och vips så var det flera timmar efter läggdags. Hur kan jag då inte rekommendera spelet? Jag nådde precis level 7 och känner mig mogen att avrunda min recension.

Jag kan inte lova att det kommer fortsätta vara roligt flera månader framöver men här i början hade jag skitkul. Spelet erbjuder mycket mer variation än jag finner i andra liknande spel och eftersom det finns ett begränsat antal saker att söka efter så går det att motivera att gå ett par gator till för att finna det du söker, inte som i Pokemon Go där du kan finkamma hela staden utan att finna en enda jävla pidgey när du behöver den.

Det är gratis att spela, och om du kan uthärda att spelet ständigt försöker fresta dig att köpa bonusar (det går att spela utan att spendera ett öre) så får du mycket skoj (och motion) från Walking Dead Our World.