Serie: One Piece
Streaming site: Netflix
Huvudroll:
Iñaki Godoy som Monkey D. Luffy
Emily Rudd som Nami
Mackenyu som Roronoa Zoro
Jacob Romero Gibson som Usopp
Taz Skylar som Sanji
Jeff Ward som Buggy the Clown
Morgan Davies som Koby
Regissör: Matt Owens och Steven Maeda
Genre: Anime, Action, Adventure, Comedy
Längd: 1 Säsong, 8 avsnitt. Säsong 2 kommer.
Premiär: 31 Augusti 2023
Med pirater, skatter och ett obeskrivligt äventyr är ’One Piece’ en serie som tagit animevärlden med storm och som nu tar steget in i live-action-genren. Detta med både hurrarop och frågor likt; Kan en live-action-version verkligen leva upp till mangan och animen som har fängslat generationer av tittare?
One Piece handlar om en ung pojke vid namn Luffy vars största dröm är att bli pirat, finna den så kallade One Piece-skatten och då bli kung över piraterna. Denna skatt sägs ha tillhört Gol D Roger, även kallad ”kungen av pirater”, som när han avrättades, startade en jakt på den stora skatt han lämnat efter sig. Det finns mycket mer i denna värld som gör den intressant så som djävulsfrukter som ger dem som äter dessa specifika krafter. Luffy åt djävulsfrukten; Gummifrukten, som förvandlat hans kropp till något liknande gummi och gör att han blir elastisk. Under sin resa samlar han ihop ett crew som under namnet “The Straw Hat Pirates” kommer uppleva ett äventyr långt bortom deras vildaste fantasi.
Som ett stort fan av denna serie var jag både förtjust och orolig för hur det skulle bli/gå för serien då det länge varit tabubelagt att göra live action-adaptioner av älskade och långtgående anime/manga-serier. Detta utifrån att de oftast inte har tagits emot väl av fans utifrån olika anledningar. Orsaken till detta kan vara åtskilliga och lika individuella som det finns människor, men kan bland annat bero på att berättelserna redan har en väl utbyggd och etablerad värld och tidslinje vilket gör det svårare för skaparna att göra läsarna/tittarna nöjda då saker väljs bort, saker som kanske ansetts vara viktiga för vissa. I One Piece fall har vi en berättelse som började den 24 december 1997 av mangakan Eiichiro Oda och som fortfarande håller på. Det vill säga att vi nu har runt 106 volymer och 1068 animerade avsnitt som ska skrivas in och anpassas till ett nytt format. Bortsett från det finns det fans som inte vill se sin favoritkaraktär bli porträtterad av en skådespelare, då det gör dem alldeles för verkliga och bryter den fantasi som byggts upp runt dem. Att ha en specifik skådespelare kan helt enkelt ibland förstöra den fiktiva drömmen om en fiktiv karaktär som man inte vill se verklig. Detta är något de delar tillsammans med spel och böcker och andra verk som oftast använder sig av läsarnas fantasi för att bygga vidare och förankra karaktärerna och den fiktiva världen.
Med det sagt; Likt många andra i min ålder är det One Piece som var en av de första mangan jag kom i kontakt med och som påbörjade vår fascination av manga och anime. Detta gör att jag inte alls är avundsjuk på det otroliga arbete och press som måste ligga på regissörernas axlar när de påbörjade detta arbete. Det är många detaljer och mycket information som ska in och jag ska redan nu avslöja att jag tycker de gjorde ett väldigt bra arbete. Det jag tyckte de gjorde bäst var att de var så inkluderande till både personer som läst mangan och de som inte har någon koppling alls till serien. Jag satte mig och kollade med en av mina vänner som inte har någon tidigare kunskap om serien och kom överens om att vi båda var väldigt glatt överraskade över hur pass inbjudande det var för båda. Jag kunde sitta och bli exalterad över att se välkända karaktärer och händelser från mangan medan min vän kunde få en bra introduktion till världen. Hen hade det lika trevligt som jag och vi båda var inkluderade i skämt. Oftast har det känts att man måste ha tidigare kunskap för att fullt ut kunna hänga med och förstå. Det droppas interna skämt från källmaterialet gång på gång och det blir oftast en upplevelse för personer som inte kan något och en helt annan upplevelse för de som redan är insatt i berättelsen. I One Piece fick jag och min kompis samma upplevelse. Mycket av det tror jag är för att det sägs att de kommunicerade med skaparen under hela vägen och frågade honom om de var osäkra på hur de skulle göra.
Rollsättningen var även det något som jag var lyckligt överraskad över. Jag har läst på vissa sidor att det fanns en negativ attityd kring skådespelarna men jag tyckte de gjorde ett fantastiskt jobb! Visst det är inte helt samma karaktärer vi ser i mangan och animen men det är tydligt att skådespelarna känner karaktärerna i grunden och gör sin egen version av dem.
Den energi som Iñaki Godoy hade som Luffy fick mig att sitta leendes och lycklig hela säsongen och låt mig inte börja tala om Taz Skylar som Sanji, Morgan Davies som den nedbrytna Cody eller Jeff Ward som Buggy som fick alla att gå clown crazy.
Helt enkelt en jättebra rollsättning med personer som verkligen tycker om det de gör och det återspeglas verkligen i sättet de spelar sina karaktärer.
Sen så fanns det tyvärr saker som jag inte tyckte så mycket om:
Som jag tidigare nämnde om svårigheterna med att konvertera en storsäljande serie till liveaction och att den kan bryta den överenskommelse som finns mellan läsare, berättelser, karaktärer och fantasi. Det vill säga att det finns vissa saker som en läsare kan acceptera när det är i textform/serieform men som kan tas som konstigt då det appliceras på verkliga människor. Det är väl lite så jag tycker att det känns att fallet blir här. Oda har ett väldigt speciellt sätt att avbilda sina karaktärer och det har ett karaktäristiskt sätt att överspela sina känslor. Vad jag menar är en karaktär som är arg kan börja brinna eller bokstavligen explodera etc. Det gör att när de försöker göra det så blir det lite konstigt att se verkliga människor tolka detta. Det kan ses som att skådespelarna spelar över, etc, då de egentligen försöker tolka källmaterialet så gott de bara kan. Det kan dock bli, som jag sa tidigare, lite konstigt.
Något som jag också tyckte var lite irriterande var hur de försökte göra serien lite mer lättsmält genom att använda sig av mindre blod rent visuellt. De kunde hugga en person mitt itu utan att man såg för mycket blod. Detta gjorde det väldigt… roligt kanske är fel ord… men då en karaktär låg för döden med en svår skada och höll på att förblöda utan att man såg en enda blodskvätt… Då kunde jag inte låta bli att skratta.
Det går inte heller att sluta skratta åt den tydliga skillnaden mellan sido karaktärernas mörka och normala hårfärger medan några av de viktigare karaktärerna får det vibranta och färgade håret. Visst har Luffy samma svarta hår som de mindre viktigare karaktärerna och Sanji har sitt blonda hår, men det står ändå ut när de kommer in i en by där alla har ljusbrunt, mörkbrunt och svart hår och den person som är viktig för gruppen att möta är den som har blått hår.
Så avslutningsvis, vad kan jag säga om serien?
Det är otroligt svårt att göra en sån här serie och jag måste verkligen ge medaljer till de personer som är med och är en del av den. Det finns hundra och åter hundra åsikter kring detta och de kommer alltid vara någon som inte tycker om det. Är det den bästa live action-versionen av en anime jag sett? Nej. Är det den bästa versionen av One Piece? Nej. Men vad de har givit oss är en mysig och härlig serie som man stundvis skrattar, ler och skriker åt då ens favoritkaraktär kommer för första gången. Det är en rolig serie som gör en nostalgisk och glad, som får en att minnas saker som man kanske glömt.
I slutändan så gav de oss en serie som fick oss att glömma vardagen och försvinna bort med ett fantastiskt visuellt spektakel, suveränt koreograferade slagsmålsscener, färgglada karaktärer och Odas specifika, underbart knasiga, berättelse.
