Pixark: Early Access – konsten att gilla omogen frukt

PixArk är ännu ett överlevnadsspel med fokus på grinding och byggande. Snail Games verkar sikta på något mellanting mellan Ark: Survival Evolved och Minecraft och detta syns tydligt i estetiken. Vi ser en stor värld som består av kuber, befolkad av varelser som består av något mindre kuber. Detta är faktiskt en välkommen utveckling för oss som börjat tröttna på de opersonliga klossarna vi lekt med i Minecraft. Dinosaurierna som klunsar runt är faktiskt väldigt söta även om de kanske är lite för många, vilket gör att världen känns ganska trång. Den högre detaljrikedomen ger oss också möjligheten att designa vår avatar och göra den mer personlig än i Minecraft, något som rollspelsnörden i mig verkligen uppskattar. Så vid första anblicken ser detta ut att vara en sandlåda som är lite mer tillgänglig än Ark men inte lika simpel som Minecraft.

Första intrycket jag får när jag startar spelet bådar inte gott alls. Det är visserligen early access men gränssnittet är något av det fulaste jag sett. Jag får börja med att starta en egen värld eftersom det ännu inte finns dedikerade världar för X-box. Överallt ser jag fula knappar som markeras med dålig anpassade ramar i ett färgschema som får mig att önska att jag var färgblind. Här och där är knappen för liten för texten den ska innehålla och någon gång ser jag en kod som nämner en bildfil i stället för vad jag antar ska vara en ikon. Det här känns inte färdigt på långa vägar men det är mer än så – även om de putsade detta gränssnitt till perfektion skulle det ändå vara dåligt. Att navigera i menyerna är som att försöka hitta i en osynlig labyrint med rutnät i olika former bredvid varandra som helt verkar sakna logik beträffande hur jag ska gå från ena sidan till den andra. Det tog nästan bort all glädje i mitt karaktärsskapande – nästan. Min avatar blev faktiskt rätt kul men det bästa med att färdigställa karaktären var att slippa vela runt i det horribla gränssnittet, eller?

Nej. Gränssnittet fortsätter irritera utan ände. Jag får känslan av att spelet designats för PC och konsolspelare har lämnats ute till vargarna, men inte ens detta ursäktar varför det är så fult och oelegant! Inte ens med mus och tangentbord, vilket visserligen skulle göra upplevelsen mycket smidigare, skulle jag se fram emot att bygga saker eller lära mig nya färdigheter i det här systemet. Snail Games har snålat rejält med UX-designen. Rejält.

Om vi kan komma förbi problemen med menyerna så gör spelet sitt jobb, det är gulligt och efter lite googlande har jag lärt mig hur jag ska spela (spelet bemödar sig inte visa mig). Precis som i Minecraft ska du samla resurser, bygga verktyg, samla fler resurser och bygga ditt hus. Detta går ju rätt bra, jag hamnar efter en stund i det där terapeutiska sinnestillståndet där livet är enkelt, jag behöver bara välta lite träd och samla lite dittan och dattan så kan jag bygga klart mitt hus och sedan sitta på taket och se på solnedgången. Den här sortens spel är ju mer eller mindre till för att fördriva tid, och det lyckas PixArk med. När du väl fått en vision på vad du vill bygga så känns det tillfredsställande att samla de material du behöver, förutom när du behöver titta in i spelets menyer, vilket tyvärr är ofta.

Varje gång du ska tillverka verktyg, lära dig bygga beståndsdelar av byggnader, bygga dessa beståndsdelar, placera dessa beståndsdelar måste du krångla dig igenom menyerna. De små bitarna i spelet som är trevliga kan inte väga upp de djupa suckar jag drar varje gång jag måste snurra runt i vad jag tror är de minst användarvänliga spelmenyerna jag någonsin upplevt. I ett spel som kräver att du ofta använder dess menyer är det rent katastrofalt att inte ge mer kärlek till utvecklandet av ett elegant gränssnitt.

Varelserna är som sagt söta men det finns för många, det blir lite jobbigt att bygga ditt hus när jättestora dinosaurier klampar runt och får för sig att stå och stirra precis där du vill bygga din vägg. Ibland fastnar de och det enda du kan göra för att komma vidare är att starta om spelet. Och vem tyckte det var en bra idé att dronterna skulle gråta när du jagar dem!? Jag känner mig hemsk när jag behöver samla läder!

Vad samlandet beträffar känner jag mig faktiskt lite lurad. I början är allt lätt att få tag på, du behöver inte gå långt för trä eller sten men så fort du behöver koppar är det en helt annan historia. När det tar för lång tid att hitta saker jag behöver börjar jag tröttna, och det hjälper ju inte att spelet kraschar titt som tätt. Förutom att saker kan fastna i varandra så är det inte sällan spelet bara fryser och kräver en omstart. Det här känns inte okej, spelet må vara early access men lite standard måste vi ändå ha.

En annan spelare joinade min server en stund men jag kunde aldrig se hen, förutom fötter händer och ett svävande huvud, resten var osynligt. Vi försökte starta en stam, något som var utmanande med spelets gränssnitt, det tog ett bra tag innan vi kommit underfund med vad som behövde göras.

Är detta ett bra spel? Nej. Kan det bli ett bra spel? Kanske.

Det fungerar säkert mycket bättre på PC åtminstone vad menyerna beträffar men funktionella eller inte, rent utseendemässigt får jag känslan att ingen på Snail Games ens bryr sig om hur deras gränssnitt ser ut. En dag kanske det blir ett spel av den här röran men jag kan inte med gott samvete rekommendera att någon lägger pengar på det här som det ser ut nu.

När spelet funkar som det är tänkt och du bara lever livet i en blockig sandlådevärld med öppna vidder och vackra solnedgångar ser jag potential till ett mysigt spel trots allt. Det finns en och annan trevlig idé men förrän de börjar tänka på presentation så kommer jag inte känna mig välkommen att spela. Buggar och slarv står i vägen för vad som skulle kunna vara ett nästan kompetent tidsfördriv.

Har du väntat på att spela detta så är mitt råd: Vänta ett tag till.  Den här frukten är långt ifrån mogen.