Super Smash Bros Ultimate – The Ultimate Showdown of Ultimate Destiny

Super Smash Bros har alltid varit den obesegrade crossovern, Avengers har inte ens en chans att mäta sig, och Ultimate levererar bara mer än någonsin på den fronten. Det är ett spel som låter Solid Snake, Cloud Strife, Super Mario och Sonic the Hedgehog slåss i Draculas slott från Castlevania medan de kastar Pokébollar på varandra. Det hela är lite som en leksakslåda som låter dig leva ut dina fånigaste fantasier från barndomen.  

Som titeln säger så är Super Smash Bros Ultimate den ultimata upplagan av spelserien och därmed fyllt till bredden med innehåll. Det finns över 100 banor att tampas på, mer än 900 musikslingor, ett flertal spellägen för en eller flera spelare samt mängder med saker att samla på. Alla som någonsin satt sin fot på slagfältet är även tillbaka tillsammans med ett flertal nykomlingar, vilket utgör ett karaktärsgalleri på 74 stycken slagskämpar.

Slagsmålen fungerar i det stora hela som de alltid gjort; du kan spela med upp till åtta spelare på en mängd olika banor baserade på klassiska spel och din uppgift är att slå dina motståndare ut från spelplanen. Alla karaktärer kommer med ett stort arsenal tekniker som alla utförs med knapparna A eller B samt en riktning på sin styrspak. Det är tillräckligt enkelt för de som bara vill hamra på knapparna, men lämnar precis tillräckligt mycket djup för att de mer inbitna spelarna ska ha mycket att bemästra.

Som partyspel kan Super Smash Bros lätt bli kaotiskt och svårt att följa, på ett underhållande sätt förstås. Arenorna där striderna tar plats tenderar att ha en del knasiga trick i bakfickan såsom fällor, bossar och plötsliga transformationer. Kombinera det med flashiga specialtekniker från karaktärerna själva samt en mängd olika föremål som kan plockas upp genom stridens gång och du har galenskapen som en Super Smash-strid kan vara.

Hur kul det än må vara för många så är det självklart inte alla som vill ha strider som är så pass baserade på kaos och tur. För dessa spelare finns det lyckligtvis mängder med inställningar som kan ändras för att reglerna ska bli precis så som du vill ha dem. Föremål kan individuellt stängas av, banornas fällor och mer irriterande upptåg kan stängas av och du kan till och med göra specifika karaktärer starkare eller svagare. Det är bara för att nämna några av de många inställningarna som kan göras för att skräddarsy spelreglerna efter ditt tycke. Vare sig du är nybörjare eller veteran så finns det någonting som passar dig här.

Vill du ta en paus från att slå dina vänner och kära så innehåller Super Smash Bros Ultimate en hel del att göra även för den ensamme spelaren. Utöver det gamla vanliga Classic Mode så finns det en längre enspelarkampanj som kan sysselsätta, och stundtals utmana även de bästa av spelare, i mer än 20 timmar. Här tar du dig över en stor karta och slåss mot karaktärer som blivit besatta av så kallade “Spirits” som ger dem unika förmågor och förändrar reglerna på slagfältet. Genom att slå ut dina motståndare vinner du deras “Spirits”, vilka du sedan använder för att göra dig själv starkare och erhålla olika bonusar och krafter.

Likt striderna med vänner som låter dig leva ut lekfulla slagsmål så är dessa strider väldigt påhittiga. Varje “Spirit” representerar en spelkaraktär och striderna har därför på kreativa sätt gjorts i syfte att baseras på dessa. För att vinna Dr. Wilys “Spirit” så måste du exempelvis slåss mot åtta stycken Mega Man och sedan avslutningsvis möta Doctor Mario. Det är med andra ord söta och underhållande kopplingar som gjorts till karaktärernas bakgrund.

Det kommer att krävas att du samlar på dig många av dessa “Spirits” för att du ska kunna ta dig an de hundratals strider som kampanjen har att erbjuda, då vissa av dem underlättar kampen något otroligt. Du kommer med största sannolikhet också att behöva det eftersom en del av striderna är rent ut sagt sadistiska och svordomsframkallande. Du har aldrig varit med om riktig smärta tills du mött tre karaktärer som konstant plockar upp bullet bills.

Allt det där småirriterande kan jag finna mig i och till och med tycka är lite skoj att övervinna, men en sak som jag aldrig kommer att förstå mig på är strider där din motståndare inte påverkas av dina slag. Likt en stridsvagn kan din motståndare ta sig genom dina attacker och göra ett motanfall. Det är inte roligt på något sätt och vem det än var som tyckte att det var en bra idé borde anmälas till spelpolisen.

Trots att det stundtals kan vara frustrerande så är det som en helhet väldigt roligt, och antagligen ett av de mest underhållande enspelarlägen som någonsin gjorts i Super Smash Bros. De samlarbildsliknande “Spirits” må ha ersatt de mer visuellt intressanta troféerna från tidigare delar i serien, men rent spelmekaniskt så är de betydligt mycket mer intressanta och roliga att samla. Det enda som egentligen saknas är ett häfte att samla dem i och en liten informationsruta som berättar någonting om karaktären och spelet som de kommer ifrån.

Spelets karaktärer kan även låsas upp genom det här spelläget, men det är inte det enda sättet att skaffa nya stridskämpar. Genom att spela valfritt spelläge i 10 minuter kommer du att slumpmässigt möta en av spelets många karaktärer och få chansen att låsa upp dem. Du börjar spelet med endast åtta stycken, som händelsevis är de som du började med i originalet på Nintendo 64, så det är minst sagt en del jobb att låsa upp dem allihop.

I vanliga fall skulle jag avsky att låsa upp alla spelbara karaktärer, men i Smash Bros så funkar det liksom bara. Det är en del av grejen. Att då och då mötas av varningssirener, silhuetten av en ny karaktär och texten “A new challenger is approaching” är för mig något spännande oavsett om jag redan vet vilka de alla är. Visst kan det vara frustrerande att ha en favorit som inte dyker upp, men jag anser personligen att väntan kan vara värt det.

Med ett sådant enormt karaktärsgalleri tror jag även att upplåsningen av kämpar är för det bättre. När skärmen är fylld med över 70 stycken olika karaktärer att välja mellan kan det oundvikligen kännas överväldigande, till och med för en person som spelat serien ända sedan det första spelet på Nintendo 64. Det uppmuntrar nya såväl som gamla spelare att ta sig tiden att spela karaktärer som de kanske inte annars hade tagit sig an och experimentera med dem. Det kommer säkert att irritera någon, men jag kan förstå tanken bakom det.

Precis som vanligt är Nintendo däremot inte helt att lita på när det kommer till nätverksbiten. Att hitta andra spelare att slåss mot över nätet är snabbt och enkelt, men spelet placerar dig allt för ofta i matcher som inte riktigt håller måttet. I värsta fall hamnar du i matcher som laggar eller till och med fryser i flera sekunder. Detta gäller oftast strider mot fyra spelare samtidigt medan tvåspelar-strider fungerar betydligt mycket smidigare. När det väl fungerar så är onlineläget precis lika roligt som Smash alltid är, men tjänsten är på tok för opålitlig för sitt eget bästa. Super Smash Bros Ultimate är trots sin simplicitet ett hektiskt och oerhört precisionsbaserat spel som kräver att du har full kontroll vid varje tillfälle om du vill vara på topp – något som dessvärre inte går ihop med en bristande onlinetjänst.

Den stora mängd inställningar som finns tillgängliga att leka med utanför onlinetjänsten finns dessvärre inte heller tillgängliga när du hoppar över för att slåss på nätet. Listan av valmöjligheter har bantats ned avsevärt och lämnar en hel del att önska.

Lyckligtvis så är övriga delar av Super Smash Bros Ultimate fenomenala vare sig du spelar det med vänner eller på egen hand. Mycket är sig självklart likt, men tillräckligt mycket har gjorts för att det ska kännas som en värdig uppföljare. Gamla system, banor och karaktärer har finputsats, överflödiga saker har tagits bort och massvis av nyheter har lagts till. Det är lite som en tidig julafton för Nintendo-fantaster. Tyckte du inte om de tidigare delarna i serien så kommer du däremot inte att tycka om Super Smash Bros Ultimate heller. För alla er andra som redan älskar att slå in käften på era favoritkaraktärer eller inte tidigare gjort det så är det här ytterligare ett Switch-spel som är värt att pryda startskärmen med nu i vinter.