Det är ingen hemlighet att rollspel är min favoritgenre oavsett plattform och det gäller inte bara dator- eller TV-spel. Gamla hederliga bordsrollspel med karaktärsformulär, tärningar och en spelmotor som drivs av en biologisk dator som klår vilket TV-spel som helst i att representera mänskligt beteende eftersom den bokstavligt talat är en mänsklig hjärna. Japp, istället för att driva spelet med elektronik behövs här en mänsklig spelledare.
Släpp handkontroller och gamingmöss och samla ihop en grupp vänner så kan du upptäcka vad det är som de stora RPG-titlarna försöker emulera. De kan skryta med hur många polygoner och högupplösta texturer som helst, de har ingen chans att mäta sig med vår egen fantasi. Välja en av fem bakgrundshistorier? PFFFFT, här kan du skriva din historia från scratch och andra karaktärer kan reagera på den naturligt eftersom de drivs av en person istället för en samling förprogrammerade svar.
Det här ska dock inte vara en uppsats om rollspel utan en helt vanlig recension. Jag har fått nöjet att prova på Fria Ligans nya spel Svärdets Sång, som också släpps på engelska under titeln Forbidden Lands. Fria Ligan är kända som skaparna av Mutant: År Noll som också adapterats till ett strategispel på dator och konsol, du kan läsa mer om det spelet i Dina Samuelssons recension här. Mutant: År Noll, ett postapokalyptiskt spel satt i en förstörd framtid är ett mörkt och hårt rollspel där miljön är giftig och allt är livsfarligt. Svärdets sång svarar på frågan hur ett liknande system skulle se ut i fantasygenren istället och det märks på fler än ett sätt.
Precis som i Mutant används sex-sidiga tärningar för de flesta slag, sexor är lyckade och ettor kan potentiellt förstöra allt. Högre chanser på grund av talang, kunskap eller bra verktyg representeras av flera tärningar. Ettorna saboterar bara om du väljer att pressa slaget, det vill säga slå om alla tärningar som inte hjälper eller stjälper för en ny chans att få sexor, men med konsekvensen att ettor kommer att skada dig. Detta känns igen från Mutant och är faktiskt ett bra sätt att skapa drama eftersom du verkligen måste fundera över hur viktigt det är att lyckas, vad är du beredd att riskera för skatten du söker eller vännen du försöker rädda?
Att överväga risk och vinning upplevs här oftare än i andra spel jag spelat och det tycker jag är till spelets fördel även om det finns en viss risk att slå åt fel håll. Det är nämligen väldigt lätt att dö i Svärdets Sång. Varje gång du går in i strid kan bli din sista, ett felsteg, en liten gnutta otur eller en risk för mycket och din karaktär har äventyrat för sista gången och det är bara att börja skapa en ny. När detta fungerar som det ska blir spelet intensivt och naturtroget, vi vill ju vinna och finna det vi söker men vi vill också överleva. Vi kan inte alla vara Aragorn som höjer svärdet när vi springer mot en hel armé av orcher medan vi skriker ”För Froodoooo!” – om vi gör så kommer vi dö. Våra karaktärer blir som oss själva, liv är något vi behöver värna om och när denna känsla dyker upp i spelet blir det en väldigt stark upplevelse. Var bara försiktig så dina spelare inte faller i gropen att inte våga knyta band till karaktärer som så lätt kan stryka med, då går hela poängen förlorad.
Det är inte bara strid som är farligt här, jag skapade en skald (i andra spel känd som bard) med helande förmåga som tycker om att hjälpa folk. Det kan ju tänkas att en mindre fysisk karaktär inte har lika stor risk att dö eftersom de inte brukar hamna på frontlinjen i strid men å andra sidan har en mindre fysisk karaktär inte lika mycket motståndskraft mot elementen. Jag var en hårsmån från döden bara minuter efter jag börjat spela eftersom jag slog ett dåligt tärningsslag när vi skulle motstå kylan. De andra fick slå läger och värma upp mig en hel dag innan vi ens kommit i närheten av något att strida med.
Även världen påminner lite om Mutant, det må vara Fantasy men likheterna går inte att missa. Vi börjar spelet strax efter den så kallade Blodsdimman lättat;, en demonisk kraft som legat över landet i över 300 år och gjort längre resor omöjliga vilket har lett till att alla samhällen varit isolerade och kan först nu börja ge sig ut och återupptäcka världen och se vad som hänt. Blodsdimman representerar samma grej som kärnvapnen i Mutant – något som förstörde världen och gav väg till denna nya, mystiska och farliga värld.
Som spelare ska du ge dig ut i världen, upptäcka artefakter, skatter och bli en legend som framtidens skalder kommer sjunga sånger om. Såklart ska varje karaktär ha en egen drivkraft. Det är en rik och mystisk värld ni kommer att spela i med en intressant historia som jag tyvärr inte kan prata så mycket om eftersom en stor del av upplevelsen ska handla om att upptäcka dessa saker själva. I grundboxen finns Spelarboken, Spelledarboken, ett häfte om karaktärsskapande som kan skickas runt och en karta med tillhörande klistermärken. Klistermärkena är en kul idé då det är skillnad på världen som var och världen som är. När ni upptäcker något som inte är med på kartan sätter ni ut ett passande klistermärke och på så vis blir just er värld unik.
Det finns fler tillbehör ni kan skaffa, som formulär, tärningar och spelkort. Formulär går ju att skriva ut hemma men det är trevligt att ha ett officiellt block med karaktärsblad. Jag rekommenderar dock att införskaffa tärningarna och kortleken först. Visserligen har de flesta rollspelare redan de tärningar som behövs men vissa bitar i reglerna gör att de officiella tärningarna faktiskt hjälper till att få flyt i spelet med hjälp av logotyper vid siffrorna som visserligen bara sparar nån sekund här och där men i långa loppet blir det en mycket bättre upplevelse. Jag råder er dock till att köpa fler än ett set, eftersom ni annars har på tok för få tärningar och kommer behöva slå om flera gånger i onödan bara för att ha slagit rätt antal. Två eller tre set borde räcka.
Kortleken är innovativ och fyller lite olika funktioner, dels hand-outs i form av artefakter och riddjur men initiativ och närstridskorten är mycket mer intressanta. Initiativ dras av både spelare och fiender och i början av en stridsrunda kan spelare byta kort med varandra vid behov, något som ger en starkare lagkänsla. Du lägger ditt kort framför dig och vrider det när du utfört en handling. På så vis håller kortet koll på vad du kan göra i resten av rundan, du får nämligen utföra en kort och en lång handling varje runda men inte alltid på din tur. Att parera eller ducka kan till exempel göras när du attackeras och du får då använda en handling trots att det inte är din tur än, detta gör dock att du har färre handlingar att utföra när det väl blir din tur.
Närstridskorten låter dig planera hur du slåss utan att visa det, som att göra ett utfall följt av ett stick, eller ett slag följt av en blockering. På detta sätt känns striden mer naturlig då det faktiskt går att finta och du vet att det alltid finns en risk att det fienden just gjorde bara var en skenmanöver.
Jag kommer definitivt att fortsätta spela Svärdets Sång. Det är inte så likt andra spel jag har favoriserat men jag är helt förälskad i känslan jag fått i gruppen jag provspelat med, en känsla av kamratskap som intensifieras av vetskapen att vem som helst kan dö när som helst och vi måste hjälpa varandra till varje pris. Just nu håller jag i och för sig på att skapa en ny karaktär efter att jag blev av med huvudet på förra spelmötet. Och visst är det jättetråkigt att lämna en karaktär jag blivit fäst vid bakom mig men ett tragiskt slut gjorde faktiskt hennes saga starkare.
Jag rekommenderar verkligen Svärdets Sång, som fans av Mutant: År Noll kommer ni älska det, men även om ni aldrig spelat spel av den här sorten tycker jag ni ska prova. Spelet är välkomnande för folk som är nya i rollspelsvärlden och så länge ni kommer ihåg att inte använda den farliga världen som en ursäkt att inte fördjupa er i karaktärerna så kommer ni ha skitkul! Ut och skapa legender med er, lägg till era verser i den oändliga visan om hjältar och öden, visan som vi kallar Svärdets Sång.
Rollspelare där ute, vad har ni för tidigare upplevelser och legender från olika rollspel som världen behöver veta? Släpp en kommentar här, vad har varit er bästa karaktär hittills? Jag vill verkligen veta!