- Finns till plattform: Xbox Series S/X, Microsoft Windows
- Utvecklare: Bloober Team
- Utgivare: Bloober Team USA
- Genre: Skräck/Äventyr
- Spelare: Single player
- Släpptes: 28e januari, 2021
- Testat på: Xbox Series X
Likt spelets gimmick var jag kluven. Kluven i mina förväntningar av The Medium. Alla trailers visade upp den häftiga idén med att ha en kluven värld som Silent Hill men att kunna existera i båda samtidigt och även om det såg intressant ut är jag alltid skeptisk när en utvecklare lägger alla sina ägg i en korg som heter gimmick. Precis som Marianne, spelets protagonist, gick jag in i någonting helt annat än vad jag förväntade mig.
Det första som slog mig när jag började var hur otroligt snyggt spelet var. Om du har läst mina andra artiklar och recensioner vet du att jag har väntat spänt på hur saker kan komma att se ut när den nya generationen spel drar igång på riktigt och nu känns det faktiskt som vi är där. Ljussättningen, skuggorna, ljusets brytning och de naturliga reflektionerna var helt fantastiska, jag överdriver inte när jag säger att jag spenderade den första halvtimmen med att bara vandra runt i spelets miljöer och hänföras av grafiken. Det här är det bästa jag någonsin sett. Visst, en och annan sällsynt liten miss kunde göra att illusionen bröts men det hände inte ofta, det var bara otur att en av dessa saker hände i första rummet jag började i men det känns löjligt att gnälla över en sån liten sak när resten är så sjukt snyggt. Ibland upptäckte jag till och med sub-surface scattering, det vill säga att ljuset inte bara reflekteras av olika material utan dessutom penetrerar dem och lyser upp dem inifrån med egenskaper av materialet i fråga. Till exempel blir ljuset som penetrerar ett öra rött när det kastas tillbaka eller skiner igenom örat, precis som i verkligheten. Sånt här har kunnat fejkas tidigare, men nu med ray-tracing har vi nått nästa nivå. Om du är grafikentusiast är det värt att testa The Medium bara för att uppleva det visuella.
Jag tog på mig rollen som Marianne, en ung kvinna som vuxit upp hos olika fosterfamiljer och till slut fått jobb hos Jack, min senaste fosterfar som ägde en begravningsbyrå. Jobbet passade mig bra eftersom jag är ett medium som har förmågan att se och uppleva andevärlden, en parallell existens som i stora drag har samma form som vår egen men med drastiskt annorlunda atmosfär. I den här världen kan vilsna andar driva runt efter sin död och som medium kan jag hjälpa dem finna ro och gå vidare till nästa existens, om det nu finns någon sådan. Jag kan alltså både hjälpa till med både den kroppsliga och själsliga aspekten av begravningsarbetet.
Spelet har sin början när det är dags att min fosterfar Jack ska begravas och redan från början tar spelet tag i mitt hjärta. Det märks att det här kommer bli en upplevelse med starka känslor. Att gå runt i Jacks lägenhet för att hitta hans finaste slipsnål och mata hans katt, samt lite andra hushållssysslor förde in mig i Mariannes vardag och det var lätt att låta karaktärens känslor bli mina egna. Omgivningen och nyhetstidningar visar mig att året är 1999 och jag befinner mig i Polen, något som blir viktigt att förstå då mycket av spelets historia använder sig av riktig historia. När jag har hjälpt pappa finna ro får jag ett mystiskt telefonsamtal av någon som vill träffa mig, jag får väldigt onda aningar och vill helst lägga på och ignorera mannen på andra sidan luren men då han nämner något från en återkommande dröm jag har får jag känslan att det här är för viktigt för att ignorera. Jag tar min moped ut i skogen till det övergivna hotellkomplexet Niwa för att se vad den här mystiske mannen behövde hjälp med, jag anade att det kanske inte var den bästa idén men jag hade ingen aning om hur monumentalt dålig den skulle visa sig vara.
Mer än så vill jag inte säga om storyn då det bästa med spelet är att undersöka saker själv, gräva i karaktärernas historia, få teorier och göra nya avslöjanden för att till slut upptäcka vad som faktiskt hände på Niwa för att göra det till en ren mardrömsplats, ett helvete på jorden. Storyn är riktigt riktigt bra och berättas ur många vinklar, den dystra övergivna miljön, små ledtrådar strödda överallt, dagböcker jag hittar och andliga minnen från både känslomässigt laddade objekt och de spöken som vandrar runt utan att finna ro. Det blir även en historielektion då både karaktärernas och landets historia spelar stor roll i vad som lett till att allt blev som det blev, jag vill inte avskräcka dig här men om du inte fördjupar dig i den uppsjö av information spelet ger dig så är det ett grovt slöseri av en potentiellt fantastisk spelupplevelse. 
Det finns dock saker att hämta här även om du inte är den sortens spelare som bryr sig om storyns djup. Att kunna uppleva både den levande världen och andevärlden samtidigt skapar möjligheter till intressanta tankenötter och engagerande problemlösning. Hur andevärlden uppenbarar sig varierar lite under spelets gång men det blir aldrig ologiskt eller inkonsekvent och denna utveckling sker parallellt med hur storyn artar sig.
Grafiken intresserar mig en hel del men för mig är karaktärerna och storyn viktigast, men vad det gäller genren, det som kommer dra flest spelare, behöver spelet skrämmas. Hur hamnar vi på skräck-skalan?
Jodå, The Medium levererar här också. Nog har jag spelat läskigare spel i mina dagar men det betyder inte att det här är en dans på rosor. Niwa är en läskig plats med en hemsk historia och banden jag bygger med karaktärerna placerar mig i Mariannes skor. Jag får starka Silent Hill 2-vibbar fast lite mer linjärt och strömlinjeformat. Jag satt spänd det mesta av speltiden, grät några gånger åt tragiska livsöden och skrek ut högt i ren skräck mer än en gång (en gång klockan 02:30, förlåt grannar).
Jag vill naturligtvis inte spoila hur det slutar men jag måste säga att jag känner mig kluven beträffande möjligheterna för en uppföljare, en del av mig vill ha mer men en annan del vill hålla den här fantastiska storyn intakt och inte riskera att den vattnas ut med en fortsättning. Vi får väl dock se, de lyckades väldigt bra med The Medium och de kanske lyckas bra med en uppföljare också. Jag vill dock varna här, om det inte var uppenbart redan, The Medium berör väldigt många obehagliga ämnen som trauman och mental ohälsa med mera och om du är känslig för sådana här saker bör du kanske hoppa över det här spelet.
Jag brukar inte sätta siffror på mina recensioner men The Medium lyser på alla fronter och skulle lätt snitta bra nära toppbetyg över flera olika kategorier. Att det dessutom ingår i Xbox Game Pass är nästan sjukt. Du kan alltså få det för lite över en hundring om du spelar ut det på en månad. Har du redan medlemskap i Game Pass så kan du börja spela direkt. Vad väntar du ens på?
PS: Jag skulle vara en väldigt dålig rollspelsnörd om jag inte nämnde att hela upplägget är väldigt likt det gamla rollspelet KULT och nyutgåvan KULT: Divinity Lost. Jag skulle bli överlycklig om Bloober Team började jobba på ett spel i den världen! Tills dess, är det här det närmaste ni kan komma.
