- Finns till plattform: Microsoft Windows, OS X, PS3, PS4, PS Vita, Xbox 360, Xbox One, Nintendo Switch, Android, iOS
- Utvecklare: Telltale
- Collection: Skybound Games
- Utgivare: Telltale
- Genre: Interaktivt drama
- Släpptes: 10e September 2019
- Testat på: Xbox One S
Det var sju och ett halvt år sedan de vandrande döda stapplade in på min Xbox 360 och jag lärde känna Clementine och Lee för första gången. Nu, efter fyra säsonger, en miniserie och ett fristående avsnitt har samlingen kommit. Det är lite lustigt att Telltale, studion som utvecklat spelen, gick under innan serien kunde avslutas. En annan studio, Skybound Games, gick in och gjorde klart det sista avsnittet. Innan spelserien var fulländad så fick den, trogen sin titel, dö och börja gå igen innan allt var färdigt. Elegant på ett… läskigt sätt.
The Walking Dead är baserat på en serietidning av Robert Kirkman som också givit upphov till två TV-serier. Den övergripande handlingen i spelen kommer inte med något nytt. Döda människor börjar vandra igen utan någon annan vilja än att förtära de levande, civilisationen faller sönder och överlevare måste sluta samman i ett nytt, skräckinjagande och laglöst samhälle.
Precis som många andra liknande berättelser är det inte de vandrande döda som är skurkarna, de förser oss bara med omständigheterna. Skurkarna och de sanna hoten kommer från andra överlevare. När situationen blir extrem riskerar vi alla att bli monster.
Du börjar resan som Lee, på väg till fängelset för ett brott han blivit dömd för. du kommer aldrig fram på grund av att en bilolycka, orsakad av zombieapokalypsen, frigör dig från din fångenskap bara för att beskåda början på den skräckinjagande framtid som står inför dig. Det hade varit illa nog att behöva klara dig själv, men när du söker skydd stöter du på ett litet barn, Clementine, och kan inte förmå dig att lämna henne till sitt öde. Här har du upplägget till första säsongen. Du ska lyckas överleva detta kaos och samtidigt skydda Clementine och så gott det går försöka skona henne från trauman i de värsta delarna av apokalypsen.
Upplägget liknar gamla peka-klicka-spel, du går runt och utforskar olika områden, hittar saker du kan använda för att lösa problem som för handlingen framåt. Kärnan i berättandet ligger dock i ditt interagerande med andra karaktärer.
Du får ibland riktigt svåra moraliska val att göra, dels i hur du agerar i en krissituation men ännu viktigare är hur du behandlar dina medmänniskor. Viktigast av allt är dock hur du beter dig mot och inför Clementine. Spelet påminner dig ofta med notiser om att “Kenny kommer att komma ihåg det där” när du kände dig tvungen att vara lite elak, eller “Clementine såg dig göra det där” när du drevs till att göra något hemskt. Dessa notiser kan faktiskt skära i hjärtat. Allt du gör kan medföra konsekvenser och kan påverka vilka karaktärer du har på din sida längre fram. Det kan också vara otroligt stressande att du har en tidsgräns på dina val och om du inte hinner välja förblir du tyst, vilket också kan ha konsekvenser.
Vissa har klagat på att de flesta valen bara är en illusion och att storyn i helhet kommer att gå åt samma håll vad du än väljer, men det tycker inte jag spelar någon roll. När berättandet är i fokus är det faktiskt jätteviktigt om personen framför dig litar på dig eller hatar dig för det där du sa eller gjorde för två avsnitt sedan. Det är det som skapar drama i en TV-serie, och det är faktiskt vad det här är. En spelbar TV-serie. Om du inte bryr dig om hur karaktärer tycker eller känner så är det här helt enkelt inte en genre för dig.
Grafiken har åldrats väl, det var aldrig meningen att glänsa som ett snyggt spel, inte ens från början. Inget försök till realism eller otroliga partikeleffekter har gjorts här, spelet försöker bara se ut som en serietidning och det lyckas lika bra nu som då. Säsong ett kanske ser lite grumlig ut ibland, men utseendet misslyckas aldrig med att sätta stämningen och berätta handlingen, vilket utvecklarnas namn, Telltale, förtäljer är hela poängen.
En sak som skulle kunna tas upp som nackdel är att spelserien utvecklats väldigt lite genom åren. Hur actionsekvenser hanteras har utvecklats lite grann, men annars är alla delar i serien nästan identiska rent speltekniskt sett. Detta såg jag som en ganska stor brist när jag spelade dem första gången. Det fick mig att föredra Dontnods Life is Strange eftersom de tog samma formel i nya och mer kreativa riktningar.
Nu i efterhand har det problemet lite mindre betydelse eftersom hela serien släpps som en samling. På så sätt känns det som vad det försöker vara – en TV-serie med flera säsonger. Det enda som utvecklas på riktigt är berättelsen och karaktärerna, vilket också var målet.
Jag kommer inte att beskriva alla avsnitt eftersom varje premiss börjar med en spoiler av den förra, så om du inte spelat den här serien förut bör du komma in oförstörd. Det gör inte så mycket eftersom, som jag sa, spelen inte utvecklas på fler sätt än rent handlingsmässigt.
The Walking Dead har en hel del brister. Det finns inte mycket till traditionella skill-baserade saker att fördjupa sig i och den frihet du har leder inte till nya former av spelupplevelser, bara andra vägar för storyn att gå. Det enda spelet gör bra är berättande och relationsbyggande, vilket dock görs väldigt bra. Detta gör att spelet får en ganska specifik målgrupp, men om du som jag är en spelare som sätter story och karaktär framför allt annat så är The Walking Dead Collection otvivelaktigt prisvärt. Det är väldigt väldigt mycket spel för pengarna.
Det var kul att återuppleva berättelsen igen, men den tynger hårt på hjärtat, det är inga trevliga sagor du får uppleva här under mänsklighetens slut. Men om du låter dig svepas med i handlingen kommer du att bli berörd. Om du däremot aldrig spelat dessa spel förut och tror dig kunna uppskatta det upplägg jag har beskrivit här är du den perfekta målgruppen. Bunkra upp med konservburkar och pappersnäsdukar, du har många timmar framför dig i denna skräckinjagande och tragiska apokalyps. Lycka till!
