- Finns till plattform: Oculus Quest, Oculus Quest 2, Oculus Rift
- Utvecklare: MyDearest
- Utgivare: MyDearest
- Genre: VR Graphic Novel
- Släpptes till Oculus Quest: 3e december, 2020
- Testat på: Oculus Quest 2
Mitt första intryck av Tokyo Chronos: Altdeus var inget särskilt. Jag förstod inte hur jag skulle spela det eller vad jag hade att vänta mig. Det påstår sig vara en uppföljare men har inga egentliga band till storyn i förra spelet utan utspelar sig 200 år senare och inom en helt annan genre. Det började med lite skumt utforskande av ett svartvitt rum med viss rekvisita i färg, i konstnärlig anime-stil. Sedan fick jag bege mig ut på uppdrag i min stora fjärrstyrda robot för att bekämpa en stor Meteora, en underlig främmande livsform som har i stort sett ödelagt hela jorden och tvingat mänskligheten att flytta ner och bo i underjorden. Actionsekvensen var engagerande men det var inte mycket mer än att bara följa timingen med sina rörelser, det är extremt generöst att kalla detta för en mech-strid. Sedan blev det mer långdragna dialoger, där spelkaraktärer förklarar spelmekaniken in i minsta detalj, de förklarar till och med hur och varför vi kan ha dialogval, något du absolut inte behöver veta. Att det ens finns en in-game-förklaring är märkligt och att karaktärerna spenderar flera minuter med att diskutera den förklaringen gav mig en kulturkrock som heter duga. Sedan blir det mer utforskande i en ganska svårnavigerad omgivning, jag hade ingen aning hur jag skulle gå vidare utan att undersöka varenda liten del av utrymmet. Jag begrep inte varför jag gjorde något av det här.
Sedan kom storyn igång och jag fick börja reagera ordentligt på vad andra karaktärer säger och gör och det var först då jag började förstå vad kärnan i spelet är. Det här är helt enkelt bara ett försök att leva en manga. Och ja, manga – inte anime, det finns inte mycket animation att prata om, läppar rör sig och karaktärer poserar men det är inte mycket mer än så, de tonar från en pose till en annan, något som ger en ganska billig känsla men passande om du tänker det som en levande bok snarare än levande TV-serie. I sann manga-anda är karaktärerna överdrivna och melodramatiska, något som skulle kunna vara ett klagomål men det är något med just den här typen av historier som gör dessa stereotyper väldigt medryckande. Melankolisk musik spelas medan du får höra en monolog om någons livsöde och när du väl ska svara så bryr du dig faktiskt om vad som händer. Det är väldigt svårt att förutse vad dina val kommer att leda till, och detta var frustrerande ända tills jag spelat klart spelet och insåg det faktiska syftet med upplägget. Du ska spela detta flera gånger. Du är inte färdig förrän du spelat om det minst ett par gånger. Det finns många olika slut och vissa av dem kan du inte låsa upp på din första genomgång. Exakt hur de löser det rent mekaniskt vill jag inte säga men det fungerar i storyn och ger en ny intressant vinkel som jag inte kan säga att jag upplevt förut och det ger spelet en unik omspelbarhet, varje varv tar ett par till tre timmar.
Jag vill fatta mig kort här, jag behövde berätta vad som gjorde spelet unikt så att du kanske skulle vilja prova det (för det tycker jag du ska, trots alla skavanker) men jag vill inte spoila mer än jag behöver. Vill du se häftiga animationer och skutta runt i mech-strider ska du inte göra dig besvär men om du gillar den sortens melodramatiska manga-historier och dessutom vill våndas lite extra genom att bli ansvarig för människors öde är det här något du borde prova. Det går att förlåta att det ibland ser billigt ut, för när det ser bra ut är det bedårande vackert. Precis som en manga kan det gå från halvt fåniga skisser till en underskön målning när det behövs, och att uppleva de konstnärliga bitarna i VR är väldigt intressant.
Det är något med japanskt historieberättande som gör att jag helt tappar mitt kritiska tänkande, jag kan känna igen stereotyper och troper och se en formel i historien men när det väl kommer till kritan ställer jag mig upp och skriker åt skurken så grannarna undrar vad jag håller på med, och jag måste pausa för att torka bort tårar från linserna. Så ja. Spelet är konstigt, ser ofta billigt ut och det krävs mycket tålamod, men det är en mycket intressant upplevelse som förtjänar att utforskas, åtminstone ett par gånger. Gillar du manga och interaktiva noveller så är det inget snack om saken, detta är en bra sådan. Det är en speciell genre så om det här inte ligger i din smak så kan ingen klandra dig. Men det är rätt coolt att “läsa” en manga och samtidigt vara en av karaktärerna.Jag tror faktiskt inte jag behöver förklara mer än så, om du är den typen av person jag tror kommer att gilla Tokyo Chronos: Altdeus så har förmodligen den här texten övertygat dig. Om du kliar dig i huvudet och undrar vad jag pratar om så är det nog inget för dig. Personligen kommer jag nog spela igenom det ett par gånger till.
