Yoshi’s Crafted World – Sockersöta pappersvärldar

Efter det det oändligt gulliga plattformsäventyret Yoshi’s Woolly World försöker Nintendo återigen att skruva upp mysfaktorn med en uppföljare. Ute är fluffiga garnvärldar, inne är miljöer byggda av papperspyssel. Den älskvärda gröna dinosaurien är återigen i luven på Baby Bowser och ett äventyr i färgstarka världar bryter således ut. I vanlig Nintendo-anda är det mycket gammalt blandat med en hel del nytt.

Yoshi’s Crafted World håller sig precis som sin föregångare till en strikt visuell presentation. Det tar däremot den här gången en helt ny estetisk ansats. Allt i spelet, från fiender till plattformar, måste se ut som att de är handgjorda av papper, kartong och diverse andra saker som du skulle kunna hitta i ditt eget hem. Det är en kreativ och fräsch värld som är minst sagt spännande att titta på och utforska.

Det är svårt att inte stanna upp lite då och då och bara ta in de underbart vackra miljöerna som Nintendo väldigt övertygande skulle kunna ha byggt för hand. Det är ärligt talat nästan äckligt hur sirapssliskigt gulligt det här spelet är. Jag överdoseras på socker till den milda grad att jag finner mig själv le som ett fån genom hela äventyret. Jag dör sockerdöden.

Trots dessa skyhöga lovord lyckas det däremot aldrig riktigt charma mig precis lika mycket som Yoshi’s Woolly World gjorde. Jag har svårt att sätta fingret på varför det kommer sig exakt. Jag tror att det kan ha att göra med att pysselestetiken i mina ögon upplevs som lite hårdare och snabbt känns lite upprepande. Kanske är jag bara partiskt inställd till garn.

Bakom den urgulliga presentationen är det mesta sig likt. Det är ett traditionellt plattformsspel där du måste hoppa och navigera dig igenom lekfulla banor samtidigt som du samlar på dig blommor, stjärnor och mynt. På din väg stöter du självklart också på fiender som försöker att stoppa dig från att nå mållinjen. Dessa kan Yoshi med lätthet sluka med hjälp av sin långa tunga för att sedan producera ägg som i sin tur kan kastas som projektiler.

Nytt för den här gången är möjligheten att kunna kasta Yoshis ägg på saker i för- och bakgrunden av banorna. Detta gör att det blir lite mer klurigt att hitta alla hemligheter som döljer sig i världarna du besöker. När du klarat en bana kan du dessutom spela dem i ett omvänt perspektiv (vad spelet kallar för flip side), vilket ger lite extra omspelningsvärde för redan utforskade världar. Kanske kan det till och med hjälpa dig att hitta de där sista föremålen du försöker att samla.

Yoshi’s Crafted World innehåller även en god mängd variation för att bryta upp det rutinmässiga hoppandet och fiendekäkandet. Ibland får du kontrollera en stor boxande Yoshi-mecha, leta efter bortsprungna hundvalpar eller hoppa genom så många ringar som möjligt i en tävling mot klockan. Dessa moment upprepas även väldigt sällan, om ens någonsin, vilket gör dem unika och roliga i sin egen rätt.

I enlighet med sina föregångare så är Yoshi’s Crafted World inte ett särskilt svårt spel. Det är en lugn upplevelse vars plattformshinder och fiender utgör väldigt lite hot för dig. Vill du bara ta dig till slutet av spelet så kan du med största sannolikhet åstadkomma det på en enda sittning. Vill du däremot samla allting som spelet har att erbjuda så har du en hel del speltid att vänta dig. Det är här den riktiga utmaningen kommer in.

Utmaningen som samlandet erbjuder ger dig gott om anledning att återvända till redan avklarade banor. Lyckligtvis är banorna, och deras flip side-varianter tillräckligt bra på egen hand för att kunna underhålla under flera omgångar. Vissa av de senare banorna kräver även förvånansvärt mycket av dig om du satsar på att länsa spelet på allt det innehåller. Det är faktiskt svårare än man först skulle kunna ana.

Svår är även musiken. För öronen alltså. Det är lite av ett återkommande problem i serien har jag märkt. Yoshi’s Crafted World bjuder på kanske den mest intetsägande musiken du kan tänka dig i spelväg. Den är inte lika illa som vissa av dess föregångare, men den är helt klart i närheten. Inte blir det bättre när spelet mer eller mindre har en enda melodi som ändras smått baserat på miljöerna. Det blir rätt så tråkigt i slutänden.

Yoshi’s Crafted World står inte riktigt upp mot sin stickade broder, men det är nära. Riktigt nära. Det är lite klyschigt att säga att spel är “charmiga” i spelrecensioner, men det finns få bättre ord att beskriva Nintendos söta pysselplattformare med. Det charmar byxorna av mig, och jag skäms inte för att säga det. Det är ett lättsamt, mysigt och underhållande äventyr som låter spelaren utmana sig själv med klurigt samlande om hen så vill. Du måste vara en komplett pappskalle om du inte tar en titt på det här. Fattar du? Papp! Precis som världen i spelet? Strunt samma. Jag tyckte det var roligt i alla fall.