- Typ: Rollspel
- Genre: Skräck / Science fiction
- System: År Noll-motorn
- Utvecklare: Fria Ligan
- Utgivare: Fria Ligan
- Alien RPG släpptes: 17 December 2019
- Destroyer of Worlds släpptes: 8 September 2020
Den dova huvudvärken, illamåendet och den suddiga synen. Alltid ett nöje att vakna ur hypersömn. Och som kapten kan jag inte ens dyka på kaffebryggaren, nej jag måste se till att allting står rätt till med skeppet och uppdraget. Davis får hälla upp en kopp till mig medans jag går och ser till att ingenting har gått åt… vad i hela helv… Mother, varför är vi flera ljusår ur kurs? Vadå otillräcklig data? Värdelösa datorjävel, vi har ett jobb att göra och du har styrt oss åt helt fel Håll! Varför? Helvete. “Besättning, det här är Kapten Miller… jag har dåliga nyheter.”
Alien-filmerna är både klassiska och ikoniska och har lett till lika många älskade som hatade uppföljare och spin-offs för att inte tala om crossovers. Vi får doppa fötterna i skräck, thrillers och ren action satt i en klaustrofobisk tryckande känsla i den kalla och oförlåtande rymden, där ingen kan höra dig skrika. Fast det stämmer ju inte ens. Ni är ofta fler på ett rymdskepp och ni kan ju rimligen höra varandra skrika, även om ni kanske helst skulle slippa.
Alien är ett rollspel satt i samma värld som de flesta av filmerna och låter oss uppleva den isande skräcken i att bemöta de okända och skräckinjagande väsen som döljs i rymdens kalla mörker. Fria Ligan har byggt Alien på den ofta hänsynslösa År Noll-motorn, justerad för att bäst förmedla känslan av de klassiska filmerna. Du har ganska få siffror att hålla reda på för att hålla spelmekaniken smidig och lättanvänd men tillsammans med din talang känns din karaktär ändå distinkt och personlig. Nytt är också stress-mätaren, varje gång hemska saker händer (eller när du dricker kaffe) ökar antalet sexsidiga stresstärningar du får använda varje gång du ska slå för en färdighet. Detta är inte enbart till besvär, då varje tärning ger dig större chans att lyckas genom att landa på en sexa, men stresstärningarna öppnar också risken för att gripas av panik, vilket sker om någon av dem landar på en etta. Panik kan innebära lite olika saker, allt från att tappa det du håller i till våldsutbrott, din panik kan också sätta skräck i dina vänner så nu önskar du att du inte kunde höra dem skrika.
Det finns två huvudsakliga sätt att spela Alien RPG, cinematiskt äventyr och kampanj, även om båda använder samma system blir de två helt skilda upplevelser.
Det cinematiska äventyret fungerar på ett sätt jag aldrig har sett i ett rollspel förut. Det är en unik sammanslagning av rollspel och film som kräver ganska mycket mer detaljerad planering från spelledarens håll än jag är van vid men det kan ge en fenomenalt putsad upplevelse för spelarna. Låt dig dock inte avskräckas om du är spelledare, Fria Ligan släpper egna cinematiska äventyr som har skött planeringen åt dig, du behöver faktiskt inte ens köpa grundboken om du bara tänker spela den här sortens äventyr. Startboxen, som innehåller äventyret Chariot of the Gods, och allt du behöver för att spela räcker för att komma igång, och för att spela fler officiella äventyr är det bara att köpa dem. Ett cinematiskt äventyr följer en treaktsstruktur precis som filmerna, och har förskapade karaktärer med egna allianser och agendor och som jag har sagt förut så är förskapade karaktärer grymt underskattade och inget spel representerar den åsikten bättre än det här. Gruppen får automatiskt en elegant dynamik och konflikterna i allas agendor, både öppna och hemliga, skapar ett djup i upplevelsen som annars bara kan uppnås med otroligt sammansvetsade spelgrupper med intrikat planering eller en stor nypa tur. Efter varje akt uppdateras alla överlevande spelares agendor för att reflektera vad som hänt. Detta är ett magnifikt sätt att bygga upp spänning och misstro mellan spelare, något som behövs för återskapa känslan i filmerna. Vem kan du lita på? Vem döljer något för dig?
Jag råder alla till att prova minst ett cinematiskt äventyr men att spela Alien med en klassisk kampanjstil är också intressant. Här kommer du att behöva köpa grundboken och även om den är ganska kostsam så får du faktiskt väldigt mycket för pengarna. Även om du inte ens är rollspelare utan bara älskar filmerna är det här ett bra köp, då du får en detaljerad fördjupning i filmuniversumet. Boken sträcker sig fram till år 2183, vilket gör att den fjärde filmen som äger rum långt efter det inte räknas, och om du gråter eller jublar över det (själv jublar jag) är helt upp till dig. Även de nyare filmerna, Prometheus och Alien: Covenant som äger rum långt innan Alien räknas med här och oavsett om du gillar de filmerna eller inte så var det här ett genialiskt drag av Fria Ligan. Skräcken i Alien har alltid handlat om det okända och det gör, paradoxalt nog, att den perfekta målgruppen är spelare som aldrig ens hört talas om Alien. Vi som vet hur allting fungerat kommer inte att få uppleva de gåtor och fruktansvärda uppenbarelser som väntar den oinvigde, eftersom vi har sett filmerna minst tre gånger var och vet vad som kommer att hända – eller gör vi? Jag gillade egentligen inte Prometheus men den introducerade något till världen som, utan att spoila, tillför oändlig potential för en kreativ spelledare att överraska även den mest inbitne fangirlen av filmerna. Ja visst vi vet hur den klassiska xenomorphen fungerar men nu vet vi också att mängden okända variationer av vårt favoritmonster är bokstavligt talat gränslös. Ingen spelare kan känna sig trygg här, vilket i ett skräckspel, är helt perfekt. Jag vill också tillägga att spelets term för spelledare är Game Mother. Det är riktigt coolt.
Förutom monster och vidunder innehåller boken en detaljerad beskrivning om människans samhälle i rymden, med storföretag och kolonier. Allt känns igen från filmerna men får nu ett djup som vi aldrig fått uppleva förut, och allt görs med den mysiga 70-tals estetiken från första filmen. Den här världen är stor och vill ni spela en lång kampanj med företagsintriger och politik går det alldeles utmärkt, ni behöver faktiskt inte ens stöta på en enda rymdvarelse. Ni kan ha konflikter med andra människor, det finns till och med regler för rymdstrider trots att sådant inte figurerat i filmerna. Det kanske blir extra kul att efter 15 spelmöten med mänsklig intrig då spelarna vant sig vid tanken att de aldrig kommer möta monster plötsligt dumpa karaktärerna i något slemmigt hål i marken fullt av mystiska ägg.
Alien RPG Starter set överraskade mig med att faktiskt vara användbart även för rollspelsveteranen som inte är intresserad av stödhjul. Startboxar brukar rikta in sig mot folk som bara vill prova på ett spel och de som redan är säkra kan gå raka vägen till grundboken men den här boxen innehåller så mycket mer än bara ett smakprov. Du får som väntat ett regelhäfte med de delar av grundboken som är nödvändiga för att spela det medföljande äventyret Chariot of the Gods, snyggt utformade karaktärsformulär, massor av spelkort med karaktärsbilder, utrustning och personliga agendor att dela ut före och mellan akter. Utöver saker får du även med en enorm stjärnkarta över mänsklighetens kolonier, som på andra sidan har en karta över ett rymdskepp som visserligen används i äventyret men faktiskt funkar i andra äventyr också. Du får en uppsättning av spelets tärningar, både färdighetstärningar och stresstärningar, samt en stor samling markörer att placera ut på kartan. Det finns med andra ord goda skäl att köpa både grundboken och startboxen.
Chariot of the Gods
I det cinematiska äventyret som inkluderas i startboxen spelade jag Vanessa Miller, kaptenen på rymdskeppet som äventyret började på. Jag var trött på mitt jobb, inte som kapten på ett skepp men jag ville bli självständig istället för att jobba för Weyland-Yutani. Att få ett eget skepp utan företagets irriterande representant som helt utan militär rang ändå prioriterades av skeppets A.I. Uppdraget och skeppet låg på mitt ansvar men jag förväntades prestera när jag jobbade blint. Äventyret började med att vi vaknade ur vår hypersömn efter att skeppet styrt oss åt något helt annat håll än vad vårt fraktuppdrag dikterat. Skeppsdatorn “Mother” var omöjlig att prata med och det var underbart frustrerande att misstänka att datorns bristande information kanske inte var på grund av skadad utrustning eller ens ett misstag, hade företaget agendor som gick över mitt huvud? Hur ska jag leda min besättning när jag inte vet vart vi är på väg eller ens varför?
Jag ska inte avslöja för mycket men det var fantastiskt kul att vara ledare i gruppen och axla ansvaret för besättningen samtidigt som jag drev min egen agenda. Vissa omkring mig löd villigt mina order, andra var mer bittra och några verkade rent av arbeta emot mig. Min bakgrundsinformation och mina agendor som utvecklades under spelets gång tillsammans med karaktärsbilderna gjorde det lätt att finna min roll som Kapten Miller och frustrationen när jag grälade med skeppsdatorn drog in mig i upplevelsen så jag nästan glömde att det bara var ett spel. Jag vet faktiskt fortfarande inte vart alla står eller hur allt har hänt, eftersom jag fortfarande inte har spelat Akt 3. Vi spelade ut för länge och var tvungna att ta en paus och vi väntar spänt på den rafflande upplösningen, det här är som att uppleva en film fast som en av karaktärerna. Alla spelare får såklart olika upplevelser i samma film, för folk med agendor mot mina blir jag skurken i deras drama och det blir ett maktspel som både engagerar och hänför. Chariot of the Gods återskapar känslan i första filmen men använder sig av principen från Prometheus som gör att vi inte vet redan i förväg vad vi har att vänta oss. Det är otroligt att de lyckats behålla den bekanta känslan utan att offra förmågan att överraska och skrämma.
Destroyer of Worlds
Har ni spelat igenom äventyret i startboxen och vill ha mer filmiska äventyr kan ni införskaffa nästa cinematiska äventyr, det kan spelas på egen hand men ni bör ha antingen grundboken eller startboxen till hands. Jag blev först lite överväldigad av allt material för det här äventyret, det är ganska mycket. Flera kartor, både stora och små, massor av kort med fakta och direktiv och ett ganska tjockt häfte med all information jag kan behöva, det här är större än vad jag väntade mig av ett cinematiskt äventyr. Det var dock inte så farligt som jag trodde, boken må ha mycket detaljer men den är pedagogisk och förklarar enkelt och sakligt vad jag behöver hålla koll på och förbereda mig för olika eventualiteter jag kan ta till om mina spelare gör ovanliga eller oförutsedda beslut. På samma sätt som Chariot of the Gods emulerar första Alien-filmen så känns Destroyer of Worlds som den andra och återigen fångar äventyrskänslan och upplevelsen av filmen den efterliknar utan att vara en förutsägbar kopia. Spelarna får intressanta och dynamiska karaktärer med härliga dolda agendor och hemligheter som det ska bli en fröjd att se mina spelare utmanas med. Ibland känns det som om att en spelledare uppmuntras till att vara ond, det är så utsökt mysigt att spela ut sina spelare mot varandra och se dem våndas. Treaktstrukturen används också här och blir en intressant andningspaus för spelarna att tänka igenom vad som hänt och läsa igenom sina nya agendor. Det är tänkt att spela igenom alla tre akter i ett möte men om jag känner mina grupper rätt så kommer det bli bättre att ta en akt per möte, vi gillar att spela ut våra roller i underbara dialoger, och det är inget fel med det, vi får den fantastiska upplevelsen att vara längre.
Så, kan jag rekommendera Alien RPG? Absolut! Mitt råd är att skaffa grundboken, startboxen och Destroyer of Worlds. Då får ni två otroliga cinematiska äventyr, all spelutrustning ni behöver utom möjligtvis spelledarskärm, ni får också alla verktyg ni behöver för att skapa egna äventyr, både cinematiska och i kampanjstil. Vill ni bara spela de cinematiska äventyren kan ni börja med startboxen och ta steget därifrån. Och behöver ni musik är det bara att streama filmmusiken eller, som min SL i Chariot of the Gods gjorde, spelmusiken från Alien: Isolation, den passade fantastiskt bra. Se bara till att skippa 20th Century Fox-fanfaren.
