Första gången jag såg Lejonkungen var rent magisk. Karaktärerna, musiken, alla gulliga fluffisar, sorgen, glädjen, ja filmen satte så pass starka spår i mig att den nog är att skylla på för många delar av min personlighet (på gott och antar jag). Jag läste fanfiction, rollspelade i lejonriket, lyssnade på musiken om och om och om och om igen, prydde mina väggar med bilder på lejon, både tecknade och naturfoto, jag lärde mig sjunga för att kunna sjunga med i låtarna, jag fann vänner och inledde förhållanden baserat på min kärlek för den fluffiga rojalisten, jag betalade till och med en konstnär för att rita mig som medlem i flocken!
Fjorton år senare såg jag scenmusikalen i London och blev åter igen förtrollad. De fantastiska danserna, de nya sångerna, att se Mufasas ansikte i teatermolnen på riktigt, hjärtat dunkade tusen slag i minuten! Inte bara var det underbart, de nya sångerna (som till stor del var text lagt till Hans Zimmers bakgrundsmusik) gav berättelsen mer djup och gjorde den således mer vuxen, vi får se hur Simba faktiskt lider av PTSD efter traumat som liten, vi får lite mer inblick i varför Scar har blivit så ond (och han blir till och med ännu ondare). Kort och gott, jag såg föreställningen två gånger till.
Sen har jag hört något om att filmen skulle ha fått några uppföljare. Det har den inte fått. Du har drömt. TYST! DU HAR DRÖMT!
Det var faktiskt flera år sedan det ryktades att Disney ville göra om Lejonkungen med fotorealistiska datoreffekter men det höll sig på ryktesnivå en lång stund, vissa var nämnligen rädda att det skulle bli svårt för publiken att relatera till djurkaraktärer om de tog bort de tecknade mänskliga ansiktsdragen. Så kom Mowgli till räddningen, Live-action-versionen av Djungelboken 2016 blev lite av ett experiment, för om sagda problem skulle visa sig vara oundvikligt skulle vi i alla fall ha Mowgli att relatera till men om scener utan Mowgli också funkade så skulle Lejonkungen få grönt ljus att också göras om. Hur gick det då?
Som du ser är Konungen på väg tillbaka! Jag är så hajpad, det är helt otroligt! James Earl Jones kommer tillbaka som Mufasa men i övrigt är det ny voicecast som gäller, och en riktigt imponerande sådan dessutom! Beyoncé, Chiwetel Ejiofor, Donald Glover, Keegan-Michael Key, hör och häpna, en film som utspelar sig i Afrika har en mestadels mörkhyad casting! Att John Oliver spelar Zazu är ju också helt perfekt. Jag såg dessutom i trailern att Hans Zimmer stod med som kompositör. Det här kan ju bara bli perfekt! Om jag bara kan få lägga till lite på önskelistan, snälla snälla snälla, säg att de tar med några av sångerna från scenmusikalen! Endless Night, Shadowland, He Lives in You åhhhh!
Nu har jag tjatat tillräckligt, ta och se trailern och dröm er till sommaren 2019 när vår favoritkung kommer tillbaka! Lägg märke till alla tagningar de gjort som speglar orginalet perfekt, fast med fotorealism. Åh, en sak till: VRÅÅÅÅL!
