Jag upplever det som att dagens ungdomar inte förstår innebördet av ett svårt spel. Att sparkas i Street fighter idag är inte som förr, eller att springa runt med Yoshi i Super Mario.
Idag kan vi välja alla möjliga nivåer, superlätt, enkelt, svårt, geni m.m.
Hade Super Mario kommit ut idag hade det säkert funnits alla möjliga typer av sparläge och svårigheter.
Minns ni? Man stängde aldrig av Ninteno 8-bitar, för att då var man tvungen att börja om från början.
Jag undrar hur dagens ungdomar uppskattar spelen idag. När de tycker ett spel är svårt, är det verkligen supersvårt?
Kanske bör de testa Dark Soul 3 innan de ger sig på ett annat spel. Där har ni ett av de svåraste och jobbigaste spelen som finns. Jag vet inte hur många gånger jag slängt iväg min Playstation-kontroll efter att jag har blivit förbannad och gråtit.
Men om vi ska prata om svårigheter i spelen idag måste jag prata om ett av de dummaste misstagen jag gjort, som för övrigt är lite pinsamt.
Kontrollen flög iväg flera gånger och jag hade gråten i halsen
Ni vet Uncharted 4, när Nate ska för första gången hoppar från klippan och tar tag i berget för att sedan ta sig upp till toppen? Den biten tog mig, utan att överdriva ca 45 min att göra. Jag hoppade och hoppade men inget hände, jag förstod inte hur han skulle fästa sig tag i berget.
Under denna tid jag gjorde detta satt jag och livestreamade på Twitch. Tänk er, sent på natten och inget gick som jag ville, kontrollen flög iväg flera gånger och jag hade gråten i halsen. Mina tittare tyckte detta var det roligaste de sett. Istället för att hjälpa mig, så skrattade dom tills någon sa ”när du hoppar klicka på cirkel” och jag kände mig som den dummaste människan på planeten. Och sedan började jag skratta eftersom jag hade gjort bort mig totalt. Det var inte svårt att förstå vad man skulle göra. Garanterar att en treåring skulle klara av detta. Det är bara jag som är lite trög och det är okej, inte så lätt och veta varje gång.
Om alla människor såg livet som ett ”spel” kanske vi hade lyckats lite mer?
Tv-spel är det bästa som finns, något som kan ge en både lite avkoppling men samtidigt skapa total kaos. Lite som verkliga livet om jag får säga så.
När du dör, då börjar du om igen, du ger inte upp, som i mitt fall när jag dog och fortsatte dö. Jag hade ett mål, det var att spela klart detta fantastiska spel och få veta hur resan gick för Nate.
Lite så är det i verkliga livet, du misslyckas, du sätter dig upp och försöker igen.
Super Mario är ett bra exempel, du sätter på spelet och när du blir trött eller om strömmen går så börjar du om igen. Du ger aldrig upp utan du försöker tills det inte går att försöka mer.
Om alla människor såg livet som ett ”spel” kanske vi hade lyckats lite mer? Livet är svårt och det är dom gamla spelen också bortsett från Dark Soul 3 och mitt dumma misstag på Uncharted 4.
