Ni förstår inte hur många gånger jag har fått höra den repliken från mina vänner som också är gamers. Det är inte för att vi är speciella på något sätt förutom att båda spelar. Att vara tillsammans med en gamer är underbart på många sätt men det mina vänner inte vet är att gaming också är en av de grejerna vi bråkar allra mest om.
I början bråkade vi inte så mycket om någonting, ni vet när man är i en bubbla och ingenting kan spräcka den? Bråken kom smygandes. Det började med att vi tiltade lite smått på varandra när vi spelade bot lane tillsammans på League of Legends. Därifrån gick det snabbt utför. Jag är ingen dålig förlorare, men när det kommer till min pojkvän finns det inga ord som kan beskriva hur dålig förlorare jag är.
En gång samlades vi ett gäng och skulle köra 3v3 på Inferno Online. Jag och min pojkvän har alltid spelat i samma lag så vi tänkte att vi kunde testa vara i olika lag, det hade ju kunnat bli kul. Det var det definitivt inte, inte för min del i alla fall. Min käraste pojkvän hade nämligen bestämt sig för att jag skulle vara hans enda måltavla under denna match. I början tyckte jag att det var lite roligt, han skrattade ju så gulligt när han lyckades få tag i mig. Skrattet gick från att vara gulligt till att vara det värsta ljudet som fanns. Jag minns hur jag kollade på honom och undrade om det var värt att googla fram tillvägagångssättet för den mest plågsamma döden känd för människan. Spelet fortsatte och jag fortsatte att dö. Tillslut satt jag i min stol och kokade. Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag kokade. Det enda jag kunde tänka på var mitt tangentbord i hans ansikte men eftersom jag inte kunde genomföra min tanke ställde jag mig upp och gick. Ragequit som det kallas, med en tung betoning på rage. Han sprang efter mig, bad om ursäkt och gav mig sina allra gulligaste hundögon. Ilskan försvann snabbare än blixten. Efter detta testade vi ett flertal gånger att spela mot varandra men resultaten var snarlika. Vi har nu lärt oss att de enda gångerna vi kan spela mot varandra är om ingen av oss tar det seriöst.
Nuförtiden spelar vi inte lika mycket League of Legends så jag vet inte riktigt hur det skulle vara om vi samlade ihop ett lag var och spelade mot varandra. Jag tror att vi har växt ifrån det, men jag litar nog inte på mig själv tillräckligt för att testa.
De flesta bråk eller tjafs vi har involverar gaming. Det är ganska ovanligt att vi bråkar om något annat. Det kan hända att han är för lat för att diska men jag kan med säkerhet säga att 90% av våra bråk är gamingrelaterade.
Om jag minns rätt så handlade vårt senaste bråk om Destiny 2. Det var när det kom ut och på den tiden (det låter som om det var 100 år sedan) hade vi bara en dator och det var hans dator. Mina vänner hade bara pratat gott om spelet och när Melika gav mig en kod så att vi kunde spela tillsammans blev jag överlycklig. Jag bad min kille att ladda ner spelet åt mig medan jag var på jobbet så att jag kunde spela när jag kom hem. Hade han gjort det? Självklart inte. Hans dator hade inte tillräckligt med utrymme stod det när jag försökte ladda ner. Jag bad om hjälp för jag visste inte vad jag kunde radera men fick svaret “radera något bara”. Tänk er att jag redan är sur över att han inte har laddat ner det när jag har väntat och längtat. Jag tror att han insåg att det var det dummaste han någonsin kunde ha sagt till en redan besviken och sur flickvän, men han låtsades inte om det. Han vaknade upp dagen efter till en dator utan World of Warcraft, Diablo III och Starcraft, men nu med Destiny 2 istället. Detta var under den perioden då han spelade World of Warcraft från morgon till kväll. Jag kan säga att vi inte pratade på hela dagen förutom då han sa att jag var barnslig för att jag tog bort World of Warcraft när jag visste att det var det spelet han spelade mest. Till mitt försvar sa han faktiskt att jag kunde radera vad som helst.
Man måste tänka sig för när man retar upp sin flickvän som vet vilket spel han spelar mest. Nästa gång jag är sur kanske han vaknar upp utan GTA som han nu sitter och spelar fanatiskt.
Förstår inte varför ett inlägg om destruktiv gamingrelation (som är extremt real för många) avslutas med våldsam sensmoral..? :S
Hejsan!
Tack för din kommentar.
Berätta gärna mer om vad det är du inte förstår med krönikan då detta inte alls är destruktiv på något sätt. Väldigt intressant och få höra från ditt perspektiv och hur du tolkar texten.
ps. Sista meningen om att GTA skulle försvinna är retsam och sarkastiskt. Ett skämt som vi kallar det för.
Våra krönikor är till för omgivningen att ta del av våra skribenters liv och få se en sida som man inte annars ser, hör eller läser. Man får lära sig väldigt många intressanta saker och förstå lite mer. Vi alla har en sak gemensamt och det är kärlek för gaming och allt vad det innebär.
MVH
Melika Zakariae
Händelserna som beskrivs låter destruktiva för mig, den levda upplevelsen kanske är helt annan, det var bara vad jag läste in- ilska som ger utlopp för mikro-aggressioner. Kan absolut ha fel- det är ju inte min erfarenhet. Att däremot klä passiv aggressivitet i ”skämt” köper jag inte. Det är just det toxicity inom gaming-kulturen lever på.
Note: menar inte att paret i krönikan nödvändigtvis inte har en hälsosam relation, det vet jag inget om- men blev förvånad över att den isolerade erfarenheten avslutades med ett bittert budskap.
Sedan fattar jag absolut att en krönika skrivs för skojs skull och inte behöver tala om något strukturellt, men (och kalla mig överkänslig) blev förbryllad över att beteendet inte problematiserades – i.o.m. att liknande vittnesmål är vanliga och många gånger resulterar i både psykiskt och fysiskt våld.
Känner absolut kärlek för gaming men inte ”allt vad det innebär” då gaming tyvärr oundvikligen kommer i paket av sexism, rasism, funkofobi, homofobi, transfobi m.fl. – och framförallt våld, både in-game och IRL. Något vi alla måste problematisera. Inte vifta bort eller uppmuntra.
Hej!
Jag förstår ditt svar och det kan låta lite destruktiv, men för dom som inte känner paret kan jag berätta att dom här två är ett riktigt fint par som har en extremt fin kärlekshistoria.
Jag bad min skribent att skriva en krönika om den ”negativa” sidan, alltså vad kan ni bråka om när ni spelar eller liknande. Just för att visa att detta kan ske och detta är vad vi bråkar.
Jag själv som är i en relation med en gamer kunde direkt relatera, vårat bråk är om vem som ska sitta vid datorn och spela, men det är små tjaffs som vi sedan skrattar åt.
Jag förstår vad du menar, men jag tror inte det handlar om gamer i sig, jag tror det du menar har med relationer i allmänheten, alltså alla relationer. Allt du nämner händer i alla olika typer av relationer. Det säger jag även av egen erfarenhet från tidigare förhållande med ikke gamers.
Tycker detta är en super intressant diskussion och därför ville jag veta lite mer om vad du tyckte o tänkte.
Man ska inte heller blunda för verkligheten, alla förhållande har sina upp och ner. Jag skulle aldrig be min skribent skriva om detta ifall jag visste att det är ett destruktiv relation.
Tack igen för att du svarar och låter oss förstå lite mer av vad du tycker och tänker.
MVH
Melika
Tack för att du tog tid att svara! 🙂
Keep up the good work