Jag hade inte många vänner när jag växte upp. Jag lekte med grannpojken som bodde tvärs över gatan och jag hade den där kompisen på mellanstadiet som jag önskar att jag inte hade förlorat kontakten med när vi sedan hamnade i olika klasser på högstadiet. På högstadiet kom jag överens med en som jag fortfarande är vän med, men som jag inte hör av mig till lika ofta. Precis som med barndomskompisen som jag har känt i hela mitt liv.
En del vänskaper rinner ut i sanden av den enkla anledning att det bara blir så medan andra gör man sig av med för att de inte är nyttiga för en.
Ibland tycker jag att det kan kännas svårt att skapa nya vänskaper, de flesta har redan sin trygga vänskapskrets sedan flera år tillbaka.
Men något som jag har fått sedan jag började spela spel är mer vänner. Jag har lärt känna olika sorters människor och skapat viktiga vänskapsrelationer med andra som delar samma intresse som mig. Även om de flesta av oss är utspridda med flera mils avstånd, finns de bara några knapptryck bort. De som man hör av sig till om man vill spela lite, de som man behöver prata med för att de är de enda som förstår en. De som man delar roliga berättelser med eller bara roliga memes från ens favoritspel.
Spel är mer än att bara skjuta omkring lite i luften.
Spel är mer än bara ett konstigt tidsfördriv i andras ögon.
Spel förenar oss.
Jag håller med. Folk tycker det är osocialt att sitta vid datorn men nu för tiden är det inte stor skillnad på att ha kompisar på nätet som att ha dom nära. Dom bästa vänner jag haft har jag haft online och att spela med dom är mer för att ”umgås” med dom än att spela spelet. Underbara vänner som är precis som en själv med samma intresse.