Batman vs Superman – Mörkt drama med superhjältar

Ondska, föds vi med den eller skapar vi den? Ska vi då förekomma potentiell ondska eller skapar vi ondskan vi fruktade genom agera på förhand?

En värld som vänder och vrider på vad för hjälte Superman verkligen är.

Världen befinner sig i limbo över huruvida Superman är deras frälsning eller deras förgörare. Alla tragiska händelser i världen blir bränsle för Batmans tillslut blinda raseri mot Superman och med lite känslomässig manipulation från Lex Luthor når rivaliteten sitt klimax i en superhjälte-showdown med höga odds.

Gud mot människa. Dag mot natt. Blått mot svart. Kryptons son mot Gothams Beskyddare.

Svärtan i filmen skapar ett djup som påminner lite om Christopher Nolans Dark Knight-trilogi. Mörkret gör karaktärerna mer komplexa och sätter stämningen från början till slut. Regissören Zack Snyder är inte rädd för att djupdyka i tragedi, smärta och mörker.

Ljudbilden i filmen är riktigt på pricken, speciellt i förhållande till filmskaparnas tolkning och ton av historien man vill berätta. Men med Hans Zimmer och Junkie XL hade jag inte förväntat mig något annat är en fantastisk ljudbild. Filmskaparna har på ett lekfullt men ändå ett ganska diskret sätt smugit in det välkända signaturljudet för Wonder Woman så fort hon dyker upp i filmen. Medan skurken Lex Luthors ljudbild låter som något hämtat ur en psykologisk skräckfilm inspelad på ett mentalsjukhus, vilket passar karaktären utmärkt, då jag flertalet gånger under filmen konstaterat att hans mentala hälsa inte går åt det friska hållet.

Snyders uppenbara kärlek för slow motion och stiliseringssekvenser är väldigt tydlig bara ett par minuter in i filmen och fortsätter sedan hela vägen till slutet. Det finns sekvenser som det verkligen tillför och skapar ytterligare ett lager till filmen. Större delen passar det in, dock kan jag känna att det blir lite väl mycket ibland och man tappar magin i de stunderna de sker.

Visuellt sett är superhjältespektaklet ett riktigt hantverk. Man har verkligen jobbat hårt här, det känns som man gått i på detaljnivå för att verkligen skapa något unikt och förstärka alla andra element i filmen ytterligare.

I Batman vs Superman möter vi en mörk och rå Bruce Wayne, han är härjad och minst sagt skeptisk till Superman och den gudalika makt han besitter. Batman spelas av Ben Affleck och gör ett helt okej jobb. Batman har alltid varit min favorit i superhjälteskaran, vilket gjort mig oerhört svårsåld på Affleck som Batman.
Jag gillar inte tolkningen av Batman som en gigantisk stridsvagn med hjärnan i musklerna. Han upplevs mer som ett skoningslös djur som inte har några som helst hinder att döda. Nej tack, på den här biten föredrar jag Christopher Nolans Dark Knight med nyanser och lager av djup och hans kamp med sitt eget mörker.

Däremot är tolkningen av Superman en av mina favoriter. Han är inte alls så där glad och peppig utan mer en man som slits mellan världar och identiteter. En person som vill vara hela världen till lags men inte på bekostnad av sig själv. Tvivel över sitt eget värde sipprar sig in i hans självbild och vi får ta del av en mycket mer mänsklig Superman.

Sammanfattningsvis är filmen väldigt bra om man bortser från Affleck som Batman, vilket är svårt eftersom han är filmens huvudkaraktär. Se den, njut av den, för den är sannerligen ett hantverk av mästare.

Bild Källa