Pacific Rim 2: Uprising – Gigantiska robotleksaker

Välkommen tillbaka till världen där vi synkar ihop våra hjärnor för att kunna slåss med jätterobotar. Pacific Rim: Uprising är fullkomligt proppad med action, småfyndig humor och inte så unik handling.

Pacific Rim: Uprising är uppföljaren till Pacific Rim-filmen som släpptes 2013. Du kan dock utan problem se Uprising, även om du inte sett den första filmen. Uprising utspelar sig tio år efter det stora monsterkriget, mänskligheten vann och stjäla robotdelar är det numera mest lukrativa yrket du kan ha.

Som vanligt i alla uppföljare återuppstår samma gamla ondska på något vänster och utgör återigen ett hot mot jordens befolkning.

Denna gång får vi bekanta oss med nya karaktärer men samma gamla robotar, dock får vi lite ny fräsch teknik att imponeras av. Huvudkaraktärerna består av den klassiska rebellen (John Boyega) som lämnat  allt bakom sig och numera stjäl robotdelar för astronomiska summor, och sedan har vi den obligatoriska kaxiga tjejen (Cailee Spaeny) i tonåren som byggt en egen “jätterobot”.

Det har gått några år sen den första filmen och det kan förståeligt inte varit lätt att försöka vaska fram någon slags vettig handling att bygga en uppföljaren på. Den här gången är det Steven S. DeKnight som regisserar, tidigare jobbat med tv-serien Daredevil. Detta är hans första långfilm och han gör ett väldigt mycket bättre jobb än andra som varit i långfilmsbranschen länge.

Det är kanske inte är helt lätt att bortse från alla de klassiska gamla urvattnade klyschorna i filmen, men det det finns en underliggande charm och glimt i ögat som är rätt mysig. Många gånger känns det som att filmskaparna gått och plockat olika begagnade filmidéer i en affär för att sen skarva ihop det hela till en räkmacka som ska flyga rätt in i ungarnas käftar och sen kasta pengar på dem.

Men om vi skrapar av alla räkor och grejer för att titta på vad som finns kvar är det inte skitdåligt. Den är visuellt och ljudmässigt bra, kameraarbetet är kanske inte klockrent men är av en högre standard i min åsikt. Skådespelarna är duktiga och levererar så gott de kan, med tanke på de dassiga karaktärerna som de försöker gräva något slags djup till.

Det som jag känner är det största problemet med Uprising är att man tappat det som Guillermo del Toro lyckades skapa i den första filmen och visionen med sina intensiva färger och relativt originella värld finns inte kvar. Robotarnas piloter har helt tappat sin wow-faktor.

Det jag gillade mest var också det som förvånade mig mest. Humorn i filmen är mycket bättre än vad jag upplevt från liknande actionfilmer. Komiken de valt att arbeta med är modern och fylld av vitsar, precis som jag gillar. jag satt faktiskt och log nästan hela filmen igenom.

Slutligen kan vi konstatera att Pacific Rim: Uprising är okomplicerad action med skämt som drar i leendet. Filmen serveras bäst med popcorn och läsk till en tolvåring på bio, eller till personer som mig med barnslig humor och låga förväntningar.

Bild Källa…