Ready player one – En himmelsk nostalgitripp

Ready Player One, en magnifik kärleksförklaring. Den här filmen har innehållsförteckning: Nördkultur och Steven Spielberg, låter detta lockande?

Vi börjar resan i den virtuella världen OASIS med ett streetrace där beskrivningen farligt är en rejäl underdrift. Ett tjugotal olika fordon i varierande storlekar och utseenden tävlar om den mytomspunna nyckeln som skaparen av OASIS lämnat efter sig. Det sägs att den person som hittar alla tre nycklarna ärver OASIS och en himla massa pengar.

Du behöver bara ta dig igenom ett streetrace på “Inception-steroider” jagad av T-Rex och X antal gömda fällor. Om du otroligt nog tar dig till slutet är det bara att säga tack och godnatt när King Kong gör sin entré på din bekostnad.

Det här var bara början av filmen, tro mig när jag berättar att den fantastiska känslan du får håller i sig ända till slutet. Den virtuella världen OASIS är dagens dröm för framtiden. Om vi bortser från den fattigdom majoriteten av befolkningen i filmen lever i och onda gigantföretag som suger ut de sista pengarna ur människors plånböcker.

För våran hjälte Parzival aka Wade Watts spelad av Tye Sheridan, är OASIS inte bara det bästa spelet någonsin utan hans livs äventyr. Parzival är en så kallad Gunter eller Egg hunter,  han är en av många som outtröttligt letar efter ledtrådar och påskägg som skaparen av OASIS gömt i spelet innan sin död. Gömda i syftet att leda rätt person till nycklarna som ger vinnaren makten över OASIS och en förmögenhet som skulle göra Joakim von Anka grön av avund.

Majoriteten av filmen utspelar sig i den virtuella världen och alla karaktärer byts ut mot deras spelavatarer, vilket märklig nog känns väldigt naturligt och inte alls konstigt som jag ursprungligen trodde att det skulle kännas. Om jag ska vara helt ärlig var jag väldigt skeptiskt till filmen från början, men det tog inte många minuter innan jag var helt såld.

Arbetet det lagt ner på den virtuella världens miljöer, karaktärer och specialeffekter är ett fantastiskt hantverk. Jag minns att jag under början av filmen tänkte att det är så här mina fantasier har sett ut i mitt huvud. Genom hela filmen sitter jag helt förbluffad över hur skickliga filmskaparna varit. Sekvens efter sekvens är helt polerad och genomtänkt. Sättet kameran panorerar och fångar det som händer är bara det en nostalgitripp i sig till en klassisk äventyrsfilm som man såg som liten.

Genom hela filmen möts vi av kända karaktärer från tv-spel och film, det är många påskägg och referenser att hitta oavsett vilket årtal du är född. Alla som ser den här filmen kommer se något som drar i mungipporna.

Men det finns även något negativt hos den här filmen, trots att jag gillar att man använder sig av den gamla klyschiga mallen, tonårsromans-duon som måste rädda världen. Så är skurken lite väl klyschig och tråkig. Man kan rent utav gissa vad nästa replik kommer vara och ha rätt varje gång. Han känns som en skurk från en serietidning som släpptes 1930 typ.
Handlingen i filmen är inte heller något unikt eller skriftligt mästerverk utan tvärtom är det den mest urmjölkade berättelsen genom tiderna. Pojke träffar flicka, pojke och flicka blir kära, pojke och flicka måste rädda världen.

Men nu ska jag berätta vad det är som skiljer den här filmen från alla andra som gör exakt samma sak. Jo, den här filmen använder det till sin fördel och gör det riktigt jävla bra. Här är mallen ett utgångsläge att jobba från och inte en fotboja. Mycket skickligt Spielberg, mycket skickligt!

Så äntligen har vi en bra jävla film att götta oss i. Vi inbitna gamers och filmälskare som väntat på nästa fix att stilla våra evigt hungriga själar. Ett nördarnas paradis att förlora sig i.

Bild Källa.