Åh, ljuva sommar! Den tid på året som många (speciellt vi bleka svenskar) längtar mest till. Det är då som sommarlovet och semestern börjar och man gör allt för att fylla sin nyfunna tid med det bästa av vad årstiden har att erbjuda: sol, värme, bad, glass, fester, resor och äventyr – men också en massa gaming såklart!

När jag var yngre tillbringade jag alla mina sommarlov sittandes framför antingen en dator eller tv-skärm tillsammans med mina kompisar och spelade spel; oavsett om det var strålande solsken eller tungt regn utanför. Dock kom ju tjatet från ens förälder att man skulle ut istället så fort en liten ynka solstråle kom fram mellan molnen… orka. Då och då lyckades de dock få ut mig och mina kompisar från huset för att istället uppleva naturen och roa sig som på den gamla goda tiden. Som genom att ta en cykeltur ner till närmsta sjön för att bada eller leka i skogen. Jag minns att jag faktiskt tyckte mycket om det, när jag väl var ute i värmen och grönskan.

Det är numera minnen som från en svunnen tid som bleknar bort allt mer efter år av intensiva studier och långa arbetsdagar. En ny vardag som inte längre har plats för långa spel-sessioner om sommarkvällarna eller äventyr ute i skogarna. Jag saknat båda dessa beståndsdelar av min barndom, men har den senaste tiden förlikat mig med att de är förlorade och inte kommer återvända i mitt nya vuxenliv. Som mest har jag lyckats få tillbaka en uns utav det genom att trycka in en 15 minuters skogspromenad på lunchrasten när jag hinner och en del kortare indie-spel att spela under en ledig kväll. Men även detta har blivit svårt då mina tidigare lediga, kravlösa somrar fyllda med tid att slösa blivit utbytta mot somrar där – i min bransch – är den mest hektiska tiden på året och helt utan semester. 

Det var i början av min intensiva sommarperiod detta året som jag fick en stark känsla av förändring – att jag ville ägna så mycket som möjligt av sommaren åt något meningsfullt, som att få uppleva eller lära mig någonting nytt. Jag hade ingen aning om vad just då, men när jag strax därefter fick höra från en bekant om föreningen Pink Programming blev jag genast intresserad. När jag kom hem började jag efterforska och läste om föreningen och dess eldsjälar som vill erbjuda alla de som identifierar sig som kvinnor att på en trygg plats få stöd och hjälp att komma in i IT-branschen. Jag läste vidare om deras olika läger där de erbjöd olika kurser inom programmering; allt ifrån de olika kod-språken Java, Javascript och Python till en kurs i spelutveckling –  alla i enhetlighet med vackra omgivningar och spännande utomhusaktiviteter. Game Dev Camp med kurs i spelprogrammering tillsammans med extremsporterna river rafting och downhill cycling fängslade mig med en skräckblandad förtjusning.

 

Men vad exakt är Pink Programming?

Föreningen Pink Programming bildades år 2015 och vänder sig både till erfarna utvecklare och helt nya kodare. De är en ideell förening vars mål är att få fler kvinnor att börja programmera​. De vill skapa en inspirerande miljö där tjejer som är intresserade av programmering och IT ska kunna ha roligt och känna sig hemma samtidigt som de lär sig att koda – eller utvecklar sina kunskaper vidare. De vill även lyfta fram de kvinnliga förebilder som finns inom branschen idag.

Deras mål är att få fler kvinnor att programmera och målgruppen för deras många event är därför alla kvinnoidentifierade, oavsett om de är tjejer, tanter, damer, cis eller trans. (Alla event är självklart också öppna för den som inte identifierar sig som kvinna men på grund av könsidentitet inte känner sig representerade bland programmerare.)

I dagsläget finns Pink Programming i fyra städer; Stockholm, Göteborg, Malmö och Oslo. I skrivande stund har de ca 90 stycken volontärer i dessa städer som driver föreningen framåt. Tillsammans anordnar de över 25 Sundays och workshops varje år, samt ett gäng programmeringsläger under sommar och vinter.


Jag lyckades i sista stund få tag i biljett online och resan till mitt stora sommaräventyr 2018 med Pink Programming bokades samma kväll!

 

PINK PROGRAMMING GAME DEV CAMP 2018

DAG 1 (17 JULI):
Första dagen på lägret – hade ingen aning om vad jag hade att förvänta mig och var riktigt nervös! Skulle det bli som värsta Top Model eller vad (ni vet, där ett flertal unga tjejer samlas och slåss om vem som ska ha vilken säng och skapar ren kalabalik? Åh juste, de tävlar om att vara modeller också.) Skulle jag vara äldst, yngst? … skulle det finnas tillräckligt bra wi-fi?!

Men när jag väl kommer fram efter en lång tågresa slås jag direkt av den otroligt vackra naturen och svensk-idylliska byn jag anlänt till: Järvsö. Jag blir välkomnad av en av de snälla arrangörerna som sedan kör bilen upp till vad ser ut att vara ett nybyggt litet by-samhälle med en massa små moderna skidstugor. Jag går genast in i den överraskande rymliga och solbelysta stugan med två plan och riktigt stora fönster. Det blir genast ett virrvarr av intryck, nya namn och information att komma ihåg, men jag infinner mig snabbt och känner mig hemma trots att jag var den som var sist att anlända till lägret. Stugan var fin och rymlig trots att vi var många – ca 11 personer totalt. På kvällen åt vi en himmelskt god middag tillsammans ute på balkongen och bekantade oss i den varma sommarluften. En perfekt första dag!


DAG 2 (18 JULI):
Nästa dag vaknade jag tidigt för den första av många följande brak-frukostar: det var knappt så att all mat fick plats på det stora runda bordet som stod i köket! Jag brukar inte vara hungrig på morgonen men det var rent ut sagt omöjligt att inte ta av den goda frukostbuffén och det var mysigt att sitta halvvakna tillsammans och lyssna på musik. Med god frukost fullproppad i magen påbörjade vi vår första kodnings-session och lärde oss om programmet “Greenfoot” för spelutvecklande av vår lägerledare Rikku. Det var minst sagt intressant!

Efter ett par timmar var vi alla förväntansfulla att få ta paus från våra skärmar och sticka ut för  prova på River Rafting; en extremsport där man paddlar en gummibåt ner för en fors. Okej, jag ska vara ärlig – alla utom jag i princip. Då jag både är en utbildad scout sedan min ungdom men också på senare år blivit allt mer av en isolerad datornörd som knappt lämnar min lägenhet, stred ett flertal känslor inom mig medan vi tog resan bort till floden: både rädsla och förväntan.
När vi kom fram med båda våra indelade grupper möttes vi av teamet från Upplev Järvsö som noga och konkret beskrev hur allting skulle gå till och vad vi skulle ha på oss under aktiviteten.

Efter att ha skrattat halvt ihjäl oss över hur sexiga vi såg ut i våra olikfärgade våtdräkter tog vi oss till början av floden och innan jag vet ordet av sitter jag där i en kanot utan återvändo – O
CH HERREJÖSSES OM JAG HADE KUL!
Eftersom en bild säger mer än tusen ord, lägger jag in ett par för att ni på riktigt ska förstå känslan av att ha jättekul och vara vettskrämd på samma gång:

Så, med andra ord, om du någonsin får chansen att pröva på river-rafting/forsränning någon gång – speciellt i Järvsö – måste du uppleva det!
Tiden efter forsränningen måste jag erkänna är som i ett töcken; jag minns bara att de flesta av oss kollapsade så fort vi kom tillbaka till stugan, trötta men glada.

DAG 3 (19 JULI):
Nästa dag vaknar jag av att min rumskompis utbrister att det kommit in en massa rök i vårt rum och även resten av stugan. När alla vaknat till och samlats runt det stora frukostbordet meddelas det via radio att det i Kårböl, i närliggande kommun, startat en stor skogsbrand under natten! Vi hade dock tur och behövde inte evakuera, men visst var vi alla lite oroliga för hur branden skulle sprida sig. Vi beslöt oss för att hålla hos inne mestadels av dagen och det var minst sagt skönt att bara koppla av i den fina stugan tillsammans med nyvunna vänner och koda tillsammans. För att ta en paus från våra datorer gick vissa av oss för en helt underbar simtur i den närmaste sjön under en röd blodsol (om man inte visste bättre kunde man ha trott att vi hade häxmöte så som vi skrek och stojade med varandra i vattnet)! På kvällen efter badet satt vissa och fortsatte koda, andra gick på kvällspromenad, vissa lade ett (mycket) intensivt pussel, vissa lekte lekar medan andra, inklusive jag, kollade på Black Mirror. Det var minst sagt en oerhört mysig idag trots den oroande starten!

DAG 4 (20 JULI):
Den kommande dagen var det dags för aktiviteten jag bävat inför och drömt mardrömmar om – downhill cycling. Att bara skriva det får håren på mina armar att resa på sig än idag. Oroa er inte, jag ska förklara varför… med alla (oerhört) pinsamma detaljer:
Innan jag visste ordet av så hängde jag med strömmen och tog på mig all nödvändig cykel-mundering som gjorde att jag såg ut som en röd, hockeyspelande Michelingubbe. Därefter fick vi en oroande sparsam anvisning om de olika lederna man kunde åka och hur man hade bäst position på cykel/mountainbike. Vi gick sedan upp mot liften med våra cyklar och när en efter en tog sats för att sätta sig och åka uppåt, insåg jag just HUR högt upp det var. Där och då började paniken – som jag tidigare lyckats hålla på en socialt acceptabel nivå – välla upp inom mig men jag ville trots det vara med alla de andra och åtminstone prova. Det kanske skulle vara enklare och roligare än jag föreställde mig? Spoiler alert: hahaha nej.

Innan jag visste ordet av var det min tur att hoppa på liften med mina spagettiben och sakta glida upp allt högre upp för kullen/berget, samtidigt som jag viskade hundratal tysta böner om att inte trilla ner och dö. Jag höll i cykeln och metallräcket så hårt och krampaktigt under färden att killen jag mötte längst upp för att ta emot mig skrattade snällt åt min förskräckelse. Jag gjorde ett tappert försök att dra mig ur när vi alla samlats uppe på toppen, men lägerledaren Phiphi gav mig ett sådant bra pep-talk att jag kände att jag bara inte kunde svika henne – jag skulle övervinna min rädsla om jag så skulle dö för sakens skull… typ.

Jag, lägerledare Phiphi och en annan lägerdeltagare bestämde oss att vara längst bak och därför ta det lite mer försiktigt. Jag hade trots allt inte ens rört vid en cykel sedan de där fina barndomsminnena jag tidigare nämnde, och att dessutom vänja sig vid en liten mountainbike var inte så lätt. Men jag gjorde det – jag cyklade ner för de steniga, jordiga och skräckinjagande lederna i skogsterrängen – där vanliga dödliga B-människor aldrig skulle sätta sin fot (förlåt för förolämpningen, jag är egentligen en av er!). Jag var totalt vettskrämd, men de små intervallerna av sekunder som jag swishade förbi så världsvant som jag förmådde fylldes av ljuv adrenalin. Men efter ungefär en timme hade jag fått nog av både blåmärken, smuts, svett och förnedring. Det var trots allt ca 25-30 grader i strålande sol, vilket resulterade i värmeslag och när en liten pojke på kanske sex år ber dig flytta dig åt sidan för att sluta vara vägen och istället kunna visa hur ett riktigt proffs gör; då är festen slut och dags att gå hem. Med hjälp av lägerledaren Phiphi och den andra lägerdeltagaren (kärlek på er!) så lyckades jag vacklande ta mig ner till botten och den underbara skuggan där vi mötte några andra deltagare som väntade på nästa åktur med liften. De hade the time of their fucking lives så hela äventyret med downhill cycling och vem som är ämnat för det är nog högst individuellt. Jag kan från min sida i alla fall bäst sammanfatta det med känslorna av skräckfylld adrenalin blandat med frustration, gemenskap och skratt!

Så efter en händelserik och utmattande dag tog vi alla en paus från all form av motion och satte oss tillsammans för lite mer kodning. På kvällen hade vi glass-party utan dess like och det var nog det bästa som vi kunde ha fått till kvällsmat!

DAG 5 (21 JULI):
Den sista dagen började med en lite vemodig känsla vid frukosten då vi alla visste att vi efter ett par helt underbara dagar skulle behöva skiljas åt och ta oss hem till den något trista vardagen igen. Men innan dess var det dags för något riktigt spännande: nämligen redovisning av alla spel- och kodnings-projekt!

Under tiden som jag betraktade och imponerades av resultaten av allas hårda arbete och såg vilka fantastiska projekt de skapat under lägret slog det mig just hur mycket en trygg plats med engagerade och likasinnade människor verkligen kan åstadkomma tillsammans. Om dessa projekt kunde skapas under mindre än en vecka – tänk då den underliggande potentialen om som skulle kunna skapas under längre tid? I en större utsträckning? Tänk om IT-branschen skulle kunna vara lika accepterande för passionerade tjejer, kvinnor, icke-binära och istället för att mota bort välkomna det intresse och kunskap som finns?
(Om ni vill se videoklipp och få mer info om de projekt vi skapat – tveka inte att gå in på Pink Programmings instagram!)

Efter att alla fått visa upp sina projekt vid slutet av dagen så var det dags att säga adjö. Jag tackade alla de fina människorna jag fått dela Pink Programming Game Dev Camp med och kände vemod över att behöva åka hem igen. Jag tröstade mig med att om jag skulle få tillfället, så skulle jag utan tvekan komma tillbaka nästa år. Innan alla gav sig av fick vi fick varsin egen, individuellt utformad nyckelrings-prydnad föreställande en söt katt som satt framför en dator (och datorn såg precis ut som den man hade själv!). I nyckelringen hängdes även en liten samling av pappersmeddelanden som vi i gruppen blivit tillbedda att skriva en dag tidigare – en positiv mening om varje person som deltog på lägret. Jag vågade mig inte på att läsa dem förrän jag satt på tåget på vägen hem igen och när jag väl satt där på tåget och kände hur mina ögon vattnades av alla de fina komplimangerna gav det mig en starkt insikt – att jag hade fått vänner, minnen och kunskap för livet!

 

Jag tog tillfälle att intervjua både deltagare, lägerledare och en arrangör för att få mer inblick hur tiden på ett Pink Programming-läger kan se ut:

Marieke Mueller, lägerdeltagare:
”Jag anmälde mig till lägret för att jag skulle studera systemvetenskap på universitet till hösten och då kunna få lite försprång i kunskaper om programmering. Det lät som ett så bra koncept med ett läger endast för kvinnor! Tanken som slog mig först var egentligen att gå en onlinekurs eller titta på youtubevideos om programmering, men det är något speciell med att kunna studera med en grupp likasinnade människor där man utvecklas tillsammans och hjälper varandra på vägen. Att lägret dessutom innehöll icke IT-relaterade utomhusaktiviteter som downhill cycling och river rafting vid sidan om var en skön omväxling! Att i ena stunden få sitta fokuserat framför skärmen och koda till att sedan kunna röra kroppen ute i naturen och glömma allt som har med teknik att göra. De bästa minnena jag har från lägret var gemenskapen i gruppen och friheten av att man kunde göra vad och hur man ville under lägret. Det var också en sån stark känsla av öppenhet, acceptans och gemenskap i gruppen.”

 

Rikku Bölse, lägerdare/workshoplärare:
”Pink Programming för mig har inneburit fler chanser inom IT-branschen utan att för den skull förhandla bort själva programmeringen med dess maktfaktor eller roliga delar. De bästa minnena jag har från lägret var hur jag upplevde allt som otvunget. Att inte behöva gruppera sig efter specifika nörd-intressen, och att inte behöva följa alkoholen för att få vara med och ha kul. Det var fantastiskt!”

 

Phiphi Tran, lägerledare/eldsjäl:
Vad var tanken bakom Pink Programming och skapandet av Game Dev camp?
”Pink Programming grundades för att uppmuntra fler kvinnor att få upp ögonen för programmering och på sikt öka jämställdheten genom att få in fler i den mansdominerade IT-branschen. Det vi vill skapa är en miljö där man inte fokuserar på vilket kön man har, utan vad man kan och är villig att lära sig.
När det kommer till ett läger inom game development kände jag att jag ville testa att erbjuda något nytt och samtidigt försöka nå fler bland de yngre. Dessutom var det ett sätt att lyfta fram ett ovanligare område inom föreningen. Under mina tidigare läger har vi bland annat erbjudit Java och Arduino (hårdvaruprogrammering där man kan bygga små robotar) men spelutveckling tänkte jag kunde kombinera båda två (när det kommer till känslan som uppstår när man väl skapat något som man kan se och fungerar). Sen hade jag själv inte gjort något inom spelutveckling så även jag fick lära mig en del! Läger har för mig även blivit ett sätt att samarbeta med nya personer. Den här gången var det Rikku (främsta anledningen till att det blev just inom spelutveckling), Mella och Karin som alla varit med under mina tidigare läger. Det finns mycket vi kan dela med och lära oss av varandra.”
Vad betyder Pink Programming för dig?
Pink Programming har för mig öppnat upp världen inom programmering. Föreningens första läger 2015 introducerade mig till Java och sen dess har jag på egen hand och i skolan utforskat olika språk och områden. Med nyfikenhet och ett öppet sinne kommer man långt! Sen är det inte bara programmering utan PP hjälper även till att skapa ett nätverk med andra kvinnor och transpersoner. Under mina få år inom föreningen har jag fått möjligheten att träffa så otroligt många inspirerande personer, både med och utan programmeringskunskaper, som bland annat hjälpt mig att se nya perspektiv. Jag känner att jag fått en bättre och tydligare bild av hur IT-branschen ser ut i nuläget när det kommer till jämställdheten (som jag vill försöka hjälpa till att förbättra) men har även vuxit som person. Det sista eftersom jag även fått möjligheten att våga testa på nytt, kunnat ta på mig ansvar, organisera med fria händer samt utsätta mig för att göra misstag jämt. Att ta på mig rollen som kassör (jag som tidigare var väldigt negativt inställd till allt inom ekonomi) är ett exempel. Utan någon kunskap eller erfarenhet kastade jag in mig i okänt vatten, men den tid som jag lagt ner har istället resulterat i kunskap. Vad jag kan ta med mig är att man ska våga testa innan man dömer saker! Finns säkert en hel del till men jag får nöja mig här.”
Vad är ditt bästa minne av lägret?
Oj, det där var svårt. Jag kommer svara känslan som jag tog med mig från lägret: känslan av den härliga gemenskapen vi lyckades bygga, öppenheten mot varandra och sen även all glädje under veckan. Inga sura miner trots värmen, röken som stängde in oss och andra problem som uppstod. Det var en fantastisk grupp!”

 

VI SES VÄL PÅ PINK SUNDAYS?

https://www.facebook.com/pinkprogramming

MALMÖ l STOCKHOLM l GÖTEBORG l OSLO

PINK PROGRAMMINGS HEMSIDA

PINK PROGRAMMINGS INSTAGRAM

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here