En manlig spelprofil misstänks ha skickat pornografiskt material till barn. Bam. God Morgon på er, sätt inte frukostflingorna i halsen och spill för allt i världen inte ut apelsinjuicen. En gång i tiden kanske den här nyheten hade chockat mig, kanske rent utav fått mig att skaka aggressivt på huvudet och undra vart världen är påväg. Men jag läser, läser om föräldrar som kollar sina barns mobiler, som ser videos deras barn fått skickade till sig och som behöver nysta i något deras barn inte helt förstår. Deras barn har blivit tillsagda av denna profil att de kan hamna i fängelse, att det är brottsligt och att de aldrig ska berätta för någon. Jag tycker synd om barnen.
Förstå att dessa barn har sett upp till denna profil, sett hans videos på youtube och spelat spelen med honom. Det måste vara en oerhört pirrig känsla som sprids i kroppen när någon man ser upp till säger ens namn i en video, lägger till i vänlistan och rent utav skriver till en privat. Min idol skriver till mig, fan vad sjukt! Sen kommer videos, där han utför sexuella handlingar på sig själv, och nackhåren reser sig. Den pirriga känslan finns inte där längre, utan måste ersättas med ett illamående. Han kräver sen att de ska skicka liknande videos till honom, annars kommer de bli polisanmälda för att de har pornografiskt material på sina datorer eller mobiler. Jag kan inte föreställa mig skräcken, särskilt hos ett barn, som uppstår när någon betydligt äldre än en själv skriver så. Ännu mindre när det är någon man ser upp till.
Varför är jag inte chockad? För att om något måste väl människor insett att internet är en otrygg plats, det finns inte mycket som skyddar dig online – särskilt inte om du är ett barn. Om vuxna människor får utstå hot och trakasserier på nätet, över vilken karaktär de valde i Overwatch, varför skulle barnen vara tryggare? Ska det behöva vara så? Nej för i helvete! Men det finns inte så mycket att göra.
Vi som är vuxna, som vet att vi inte behöver tåla hur mycket som helst, kan stänga av, blocka, banna och skriva jävligt många arga brev. Vi kan ta ut våra frustrationer på nätet där andra vuxna kan hålla med, vi vet vad vi kan göra och inte göra. Ett barn däremot. Ett barn är livrädd för att mamma och pappa ska få veta, att polisen ska komma hem till dem och vill nästan inte gå till skolan på grund av rädslan för att något som hänt online ska tas upp i klassrummet.
Det är så mycket rädsla, jag har hört så många berättelser om vänners upplevelser när de var yngre. Om män som bett om bilder, om hot och om att bli kallade för hora i en öppen chatt på Runescape. Så många berättelser. De var också rädda, precis som barnen är nu. Men när de var unga så var allt så nytt, föräldrarna hade aldrig varit ute på nätet och att polisanmäla något som hänt ute på the world wide web fanns inte ens på kartan. Nu kan vi mer, vi vet mer och vi borde göra precis allt för att hålla barnen någorlunda trygga online.
Jag spiller inte ut min juice, jag är trött och ledsen. Jag påminner mig själv om att vara snäll i kommentarsfälten, att inte hota, trakassera eller förnedra. Ser jag att någon annan gör det ska jag säga till, anmäla, blocka och banna. I god ton såklart. Det är det jag kan göra, försöka bidra till att inte bara göra barnen trygga utan även oss vuxna. Alla borde göra så, så kanske vi slipper fler artiklar om spelprofiler som är svin.
Bildkälla: www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-4559008/amp/Half-youngsters-experience-bullying-online-games.html
