• Titel:12 Minutes
  • Finns till: Xbox One, Xbox Series X/S, Microsoft Windows, Mac OS
  • Utvecklare: Luis Antonio
  • Utgivare: Annapuma Interactive
  • Genre: Äventyr
  • Spelare:1 spelare
  • Språk: Engelska, Franska, Italienska, Tyska, Spanska
  • Testades på: Xbox Series X
  • Släpptes: 19e augusti 2021

Det är väldigt intressant att något som är bekant på så många plan ändå känns originellt och nyskapande och lyckas vara gripande trots att allt känns upprepat när just upprepande också är kärnan i spelets mekanik.

Filmen Groundhog Day (Måndag Hela Veckan) från 1993 med Bill Murray har blivit referenspunkten för den här typen av historier där någon sitter fast i en tidsögla och en viss händelse upprepas gång på gång på gång tills protagonisten lärt sig sin läxa eller löst det mysterium som behövde uppdagas.

Till skillnad från Groundhog Day så är 12 Minutes mer av en Thriller där du som huvudkaraktären, spelad av James McAvoy (X-Men First Class, Split) kommer hem till sin fru, spelad av Daisy Ridley (Star Wars) för att mitt under efterrätten bli anfallna av någon som påstår sig vara polis, spelad av Willem Dafoe (The Lighthouse, Aquaman) som våldgästar paret och det slutar i katastrof. Plötsligt stapplar du in i lägenheten igen och det är som om tiden spolas tillbaka. Din fru hälsar på dig igen och allting upprepas som förut förutom att du faktiskt minns vad som hände och kan nu göra andra beslut som leder till annorlunda resultat. Du vet dock inte tillräckligt om situationen för att kunna förändra slutresultatet så du kommer behöva låta händelserna ske på olika sätt och lära dig något nytt varje gång. Varje ledtråd du finner kan användas i nästa loop för att nysta upp ännu fler ledtrådar och på så sätt kan du jobba dig själv fram till svaren du söker. Gränssnittet påminner om de gamla peka-klicka spelen från min barndom, du ser allting uppifrån och vandrar runt i lägenheten i för att interagera med allting i realtid. Allting ser väldigt simpelt ut men det blir tydligt att något mycket mer komplicerat pågår under huven. Det är faktiskt rent fantastiskt hur väl storyn kan arta sig i så många olika riktningar utan att saker börjar kännas konstiga, det var sällan jag såg sömmarna i händelseförloppet och jag börjar förstå varför spelet begränsar sig till 12 minuter, det hade varit en alldeles för stor uppgift att göra såhär med en längre berättelse. Även som spelare känner jag att spelets korthet är till dess fördel, så fort jag fått smak för mysteriet var jag fullt engagerad ända till slutet men jag tror att jag hade tröttnat om jag skulle behöva hålla på med upprepningar i 20+ timmar. Bra röstskådespel med en stjärnspäckad rollista skadar ju inte heller.

Det är väldigt kul att så många gamla nostalgiska ingredienser tillsammans kan bli något så nytt och fräscht, inte ens spelmekaniken är egentligen helt unik, då ett liknande koncept användes i Life is Strange, men då i mindre skala under ett flertal scener. Jag vill absolut se fler spel i den här genren, gärna med ännu mer Twilight Zone eller Twin Peaks-känsla då den luddiga mystiken ger mig helt rätt sort pirr i nerverna medan jag nystar upp de trådar av universums gåtor som kan hjälpa mig ur knipan. Förutom mysteriet är karaktärernas personliga resor också väldigt gripande vilket är en stor anledning att jag inte kunde sluta spela förrän jag nått slutet. Det här är helt enkelt en kort och intensiv historia berättad på ett väldigt engagerande sätt. Groundhog Day-formeln är populär både i film och TV-serier men i den här formen kommer den till helt ny nivå där vi som spelare får uppleva frustrationen i att samma hemska händelse upprepas och upprepas och hur vi än försöker vända händelseförloppet kan något nytt alltid gå fel och VIPS så stapplar vi in i lägenheten igen som om ingenting har hänt. Dessutom belönas vi om vi är uppmärksamma då det finns olika sätt för spelet att sluta och hur det går för våra hjältar ligger i dina händer.

Om du har Xbox Game Pass har du redan tillgång till spelet så varför sitter du här och läser när du kan börja spela? Det är väldigt intressant att något som är bekant på så många plan ändå känns originellt och nyskapande och lyckas vara… vänta nu… åh nej!

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here