Spelinformation
- Titel: Indiana Jones and the Great Circle
- Plattform: Xbox One, Xbox Series X|S, Microsoft Windows, PS5
- Utvecklare: MachineGames
- Utgivare: Bethesda
- Genre: Action, Adventure
- Utgivningsdatum: 9 december 2024
- Testad på: PC
En Ny Tidsålder för Äventyrsspel. Marshall College har haft inbrott, och ingen förstår varför just den artefakten stals, men inget äventyr är för litet eller för stort för Indiana Jones.
”Indiana Jones and The Great Circle” är resultatet av ett imponerande samarbete mellan Lucasfilm, Bethesda och det svenska spelutvecklingsföretaget MachineGames, baserat i mina gamla kvarter i Uppsala. Denna trippelallians har skapat något utöver det vanliga. Att spela som den legendariska arkeologen, och min barndomskärlek, i detta action-äventyrsspel är en otrolig upplevelse.
Detta spel är skrivet för alla Indiana Jones-fans, det är en upplevelse där varje detalj räknas – från specialutstyrslar som ”Great Circle”, ”Traveling Suit” och ”Temple of Doom”, till de olika piskorna, såsom ”Bullwhip” och ”Lion Tamer”.
Året är 1937 och spelet utspelar sig mellan händelserna i Raiders of the Lost Ark™ och The Last Crusade™. OBS! Spoilers kan finnas i texten
Spelupplevelse
Redan från början fångas man av den klassiska Indiana Jones-känslan när spelet introduceras genom en ikonisk scen där man hämtar ”The Golden Idol”. Detta sker samtidigt som man lär sig spelets mekanismer, vilket är typiskt för Bethesdas djupgående introduktioner. Något jag tycker är väldigt underhållande är att spelets atmosfär och design, vilke väcker nostalgiska känslor hos alla som älskat spel som Skyrim V eller Fallout. Jag tänker specifikt på när man går med NPC:er som pratar och följer en med blicken på ett sätt jag bara sett Bethesda-spel göra.
Efter introduktionen vaknar spelaren upp i det anrika Marshall College, där man får springa runt i de gamla korridorerna omgiven av fascinerande artefakter. Det är en fantastisk känsla att få interagera med miljön. I min entusiasm råkade jag dock gå runt i Marshall College med en städborste, osäker på hur jag skulle släppa de föremål jag plockat upp. Det är en del av spelets charm – man kan plocka upp nästan vad som helst och använda det som vapen eller undanmanöver.
Jag som är en casual gamer valde spelläget ”light action experience” och ”light adventure experience”, där fokus ligger på att njuta av den medryckande berättelsen.
Berättelsen driver spelaren från äventyr till äventyr, från gränderna i Vatikanstaten till de mystiska pyramiderna i Giza. Varje plats har sina egna unika utmaningar och pussel som ofta involverar fascinerande historiska och mytologiska element. Något helt oväntat var under en sekvens där Indiana måste bikta en person som begått äktenskapsbrott, jag skrattade tills jag grät.
Efter att ha lämnat Vatikanstaten beger sig spelets äventyr till det majestätiska Giza. Det dröjer inte länge innan man stöter på Indiana Jones’ största rädsla – ormar. Här ges även tillfälle att smyga runt nazister i en av spelets mest spännande och underhållande scener. I Giza utforskas inte bara pyramider och Sphinxen, utan man får även kämpa sig förbi skorpioner och skumma gestalter.
Därefter följde en kort men fängslande utflykt till Himalaya, där dramatiska och väldigt tragiska scener utspelade sig. Och nästan hela den delen undrade jag hur i hela friden fartyget hamnat där?!
Resan fortsatte snabbt till Shanghai under pågående bombningar, och sedan vidare till Siam. Där stötte man på uppdraget ”Lost in the Past,” som är ett av de mest gripande jag upplevt i något spel. Det var både spännande och klurigt, väver in element från både Indiana Jones lore och filmer, och det uppdraget fick mig att uppleva alla stadier av sorg.
Att ha bott i Thailand gjorde upplevelsen i Siam än mer personlig och intensiv. Ännu har jag inte avslutat Siam-delen, fastnade vid en stor orm, men någon dag ska jag lyckas!
Och sedan, som grädde på moset, utvecklas en långsamt brinnande romans mellan Gina och Indiana. Deras samspel och kemi är perfektion.
Spelets mest minnesvärda antagonist är den nazistiske vetenskapsmannen, Emmerich Voss. Trots hans avskyvärda ideologi är han skriven med en imponerande komplexitet som gör honom till en fascinerande, om än avskyvärd, karaktär. Hans interaktioner med Indiana Jones är laddade med psykologisk spänning; han utnyttjar skickligt Indys svagheter. Speciellt resonant är hur han spelar på hans ”daddy issues” relaterade till hans egen far, vilket ger ett extra lager av personlig konflikt till deras möten. Voss använder också frasen ”it’s always a woman, Indy”, som inte bara reflekterar hans syn på drivkrafter bakom människors handlingar men också frammanar djupa svar från Indiana, vilket ytterligare belyser de komplexa dynamikerna i deras rivalitet.
Grafik och Ljud
Spelets grafik är enastående med en imponerande detaljnivå i miljöer som Himalaya och Siam. Ljudspåret och röstskådespeleriet är också av högsta klass. En av de mest minnesvärda stunderna för mig var att höra riktig italienska i Vatikanstaten, något som verkligen fördjupar upplevelsen och inlevelsen.
Musiken i spelet är komponerad av Gordy Haab, som även komponerat musik till en av de senare Battlefront-spelen. Gordy Haab har erfarenhet av att göra John Williams-liknande musik då han tillsammans med Stephen Barton skrivit musik till Star Wars Jedi Survivor, där ett stycke även vann en Grammy. Gordy Haab har verkligen har fångat essensen av det ikoniska musikstycket från filmerna.
Berättelsen är snyggt vävd med välskrivna cut-scenes som är både detaljerade och vackra, vilket fördjupar spelupplevelsen. Ibland kändes det som att man såg på en film istället för att spela ett spel. Vilket uppskattas, då The Great Circle är ett FPS-spel (first person shooter), och att ens vy är något begränsad vanligtvis. Under dessa sekvenser har man lite till noll kontroll över vad som händer, men det är inget negativt i mina ögon, jag anser att scenerna för berättelsen framåt på ett perfekt sätt.
Utmaningar och Spelbarhet
Spelet är inte utan sina utmaningar. Det finns en del klumpiga rörelser här och där, specifikt handanimationerna. Sedan är jag generellt sätt inte helt förtjust i spel som använder sig av automatiskt sparande, även om jag uppskattar att kunna se den senaste checkpointen.
Jag har upplevt åksjuka vid vissa enstaka tillfällen, så det är något att ha i åtanke om man funderar på att spela detta spel. Speciellt om man har väldigt lätt för att bli åksjuk.
En sak som både gör spelet utmanande, och lite frustrerande är att när man ska klättra eller använda lassot tvingas man kasta ifrån sig det vapen eller föremål man håller i. Man har inte möjlighet att spara alla vapen eller ting man plockar upp i sin väska.
Den estetiskt tilltalande kartan och journalen, som inte bara guidar spelaren genom de olika platserna utan också bidrar till den övergripande atmosfären, var otroligt svår för mig att navigera i början. Men efter många försök så förstod jag hur jag skulle ta mig an dem.
”Indiana Jones and The Great Circle” är mer än bara ett spel; det är en emotionell berg-och-dalbana som fångar både hjärta och sinne. Detta spel har fått mig att svära, skratta, le, skrika, gråta och har krossat mitt hjärta.
Varje moment har varit spännande och engagerande. Spelets berättelse, kombinerat med förstklassig grafik och ljud, skapar en oförglömlig upplevelse. Som en stor fan av historia och äventyr, ger jag detta spel högsta möjliga betyg för dess förmåga att både underhålla och utbilda.
Ett stort bravo till Bethesda och Machinegames för att ha skapat detta mästerverk!
