• Titel: Spiderman – Miles Morales
  • Finns till plattform: PS4,PS5
  • Utvecklare: Insomniac Games
  • Utgivare: Sony Interactive Entertainment
  • Genre: Action, Adventure
  • Släpptes: 12 November 2020
  • Multiplayerstöd: Nej
  • Testat på: PS4

Vi fick träffa Miles Morales för första gången i Marvel’s Spider-Man från 2018. Men då var han enbart en sidokaraktär till Peter Parker. Då levde Miles ett okomplicerat liv utan superkrafter tills även han blir biten av en spindel eller rättare sagt en radioaktivt laddad spindel (för i detta universum finns det mystiskt nog fler än en).

Miles börjar nu sin resa som nykläckt superhjälte och då drar Peter Parker iväg på jobb utomlands (vilken ypperlig timing). För vad kan gå fel med en helt oerfaren hjälte flängandes mellan skyskraporna i New York?

Vilket betyder att nu är det inte en slagkraftig duo som svingar sig genom New York, utan en vinglig Miles på ostadiga spindelben. Ett ganska lätt byte för den kriminella undervärlden. Här pratar vi om att vara ny på jobbet på en helt annan nivå. Mitt i detta så ska så klart en massa ondingar flyta upp till ytan och skapa trubbel. Ett minst sagt suspekt energiföretag vid namn Roxxon hamnar i en redig konflikt med The Underground, ett stort gäng high-tech skurkar som är riktigt bittra. Så det är bara för Miles att dra upp spandexbyxorna och hugga i samtidigt som han som 16-åring försöker ha nåt slags privatliv vid sidan av superhjältegiget.

Spider-Man Miles Morales är en stand alone spin off titel till det första Spider-Man spelet. Spelet är cirkus 8 timmar långt, beror förstås på hur mycket side quests och collectables du grottar ner dig i. Jag är en klockren hoarder när det kommer till detta. Därför tar även ett kortare spel som detta typ en livstid för mig att spela klart. Du kan bland annat låsa upp olika dräkter, samla på dig en massa tech som du sen uppgraderar din suit med. Du har så klart också ett XP baserat level system, för varje level får du ett poäng som du sen låser upp en massa färdigheter med och uppgraderar redan befintliga färdigheter. 

Miles Morales är väldigt lik Peter Parker om man tittar på spelmekaniken, kanske lite mer polerad och uppgraderad. Det förra Spider-Man-spelet släpptes ändå 2018. Skillnaden mellan dem två är mer märkbart på de två som karaktärer. Peter är mer som en graciös balettdansös när han enkelt svingar XXX och dansar runt fienderna utan besvär. Medans Miles är mer klumpig. Balansen är inte på topp och ibland har jag allvarligt trott att han ska ramla när han vingligt tar sig fram längs huskanterna. Men den delen som särskiljer Miles är hans Venom krafter, precis som i serietidningen. Hans venom krafter är baserade på Bio-Elektricitet. 

Spelmekaniken i Spider-Man Miles Morales är i princip det samma som i första spelet. Bortsett från Miles unika Venom krafter så är det bara en uppdaterad version av förra. Svingandet är tight och har ett bra flyt som känns bra. Spelets combat är även det som första spelet, lite nya kombos och snygga finishing moves men inget revolutionerande. Spelets kombos är skönt nog ganska enkla och därför inte alls speciellt svåra att komma ihåg. Ger ett skönt flow i striderna.
Men eftersom jag har spelat Ghost of Tsushima där striderna är bland det bästa jag upplevt. Så blir striderna i Miles Morales en aning bleka i jämförelse.

Den delen av striderna jag gillade mest i Miles Morales är stealth-delen. Miles kan nämligen bli osynlig vilket jag verkligen gillade. Snöra och klistra fast fiender på väggarna var ett av mina största nöjen i spelet.

Något som jag verkligen gillar med det här spelet är atmosfären de lyckas förmedla. Spelet är så klart grafikmässigt vackert, men det som gör det annorlunda är att det utspelar sig under en juldekorerad vinter. Vilket kanske också känns extra charmigt med tanke på att vi just nu börjar närma oss julen. 

Ljudmässigt är det superbra, stadsbruset känns genuint och trovärdigt. Som om de faktiskt gått och ljudsamplat hela New York in i spelet. Röstskådespelarna gör ett fantastiskt jobb. Känns inte alls scriptat, utan levande. Det är definitivt inga fyrkantiga robotar som röstspelat för Miles Morales.

PS5 – Lite spelupplevelser från redaktionen
Kontrollen är riktigt bra, något som lades märke till fort var hur vibrationerna verkligen kändes på ett verklighetstroget sätt ihop med spelet. Som exempelvis när du finner dig på tunnelbanan får du verkligen känslan av att tågets rytmiska dunka dunka dunk, fast istället för att den känns under fötterna känner du det i händerna. Även touch paden på kontrollen kändes väldigt bra och hade en självklart samspel ihop med spelet. 

Den största skillnaden är så klart att det inte är några laddningstider. Du slipper helt laddningsikoner och tipsskärmar medans du väntar. Även övergångarna mellan en cutscene och gameplay är riktigt välpolerat. Andra delar som sticker ut är skuggorna, hur de rör sig och är så varierande. Allt från en nyansskillnad till skugga för att sen se hårda mörka skuggor som ögonen behöver vänja sig vid. Dock kanske den riktigt stora skillnaden är de reflektioner och spegelbilder som kan ses på diverse blanka ytor. Detta ger spelet ett helt annat djup och dimension utöver det vanliga.

Avslutningsvis tycker jag verkligen att du ska köpa spelet om du körde igenom första Marvel’s Spider-Man men det går lika bra att hoppa in direkt i Miles Morales om man känner för det. Helst kanske du ska spela det på en PS5 men vi vet ju att de är oerhört svåra att få tag på nuförtiden. Men om du lyckades med det konststycket så kör på! Då är det verkligen ett magnifikt spel rent visuellt och ljudmässigt. 

 

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here