Jag måste börja med att säga att den här trilogin har varit riktigt guppig. Med olika regissörer och Disneys uppköp så har den här trilogin varit väldigt olik och samtidigt oerhört lik sina föregångare. Men har det hållit hela vägen till målsnöret? Typ.

Jag siktar på att hålla den här recensionen så spoilerfree som möjligt men kommer bli en del generella spoilers, vi har väntat oerhört länge på det här och jag anser att detta är något alla som älskar Star Wars ska se själva och skapa sina egna åsikter om. Men det är oerhört svårt, för det finns så mycket att prata om.

Handlingen är uppbyggd som vilken Star Wars-film som helst, hjältarna måste ta sig till plats A för att hämta/göra 1 och det leder dem till plats B och sen plats C etc etc. Rey har fortsatt sin Jediträning under Leia och rebellerna fortsätter sin kamp mot The First Order. Redan i början så sätts tonen ganska ordentligt, Kylo Ren slår sig fram genom ett slagfält och målmedvetet söker efter Palpatine som tros vara tillbaka från de döda då hans röst ekar genom galaxen. Rebellerna försöker också få klarhet kring om Palpatine är tillbaka eller inte, det leder båda sidor till att försöka finna Siths hemliga gömma Exegol. Det blir en resa till olika planeter, intensiva jaktscener, strider och en mängd humor med vår trio av Rey, Poe och Finn (Samt Chewbacca, C-3PO och BB-8).

The Rise of Skywalker - Lämnar fler frågor än önskat 1
Hela gänget på äventyr

Visuellt är filmen makalös, verkligen extremt storslaget! Alla strider är både visuellt och koreografiskt snyggt gjorda, den bästa är utan tvivel striden som visats i alla trailers där Rey möter Kylo Ren på en bit av dödsstjärnan omringad av kraftiga vågor. Det är inte bara en snygg strid men också en med mycket på spel och har sin kummel i en avslutning som fick mig att hoppa till i sätet. Planeterna är distinkta och gjorda med tanke, samt finns det en oerhörd mängd maffiga sekvenser som verkligen visar Star Wars när det är som bäst, en riktigt snyggt gjord film med andra ord.

The Rise of Skywalker - Lämnar fler frågor än önskat 2
Rey vs Kylo Ren

Problemen hopar sig ganska snabbt dock, det blir en stor mängd macguffins genom filmen(saker som är viktiga för handlingen/karaktärerna men orelevant i sig självt) samt en del plot points som i slutändan lämnar en med fler frågor än svar. Det känns som att filmen glömt bort vad som hände i de tidigare filmerna eller ansåg att de inte var viktiga nog att ta upp eller uppmärksamma på något sätt. Den här filmen är den stora avslutningen, slutet på en era, och därmed har den en större tyngd på sig att göra fansen nöjda. Att misslyckas med det är inget en vill ha på sitt CV, så en del grejer genom filmen känns mest att det är där för fansen och inte för att det faktiskt behövs. Filmen verkar berätta en egen historia än att få ihop de tidigare filmerna under samma tak, vilket i sig känns lite bittert.

Karaktärsmässigt känns allt lite omotiverat, interaktionerna mellan trion känns ojämn emellanåt särskilt då Rey gör den klassiska ” Jag måste göra det här själv. ” och Finn med resten svarar med ”Och vi följer med dig.” Rey och Kylo Ren/Ben Solo och deras relation har ännu en gång ett enormt fokus, med fler vändningar än en svängdörr. Vilket är oerhört tröttsamt i längden, särskilt då deras interaktioner går endast ut på ”Gå med mig!” och ”Jag känner dig!” fast det enda de har gjort är slåss och munhuggas genom två tidigare filmer. Jag är en av de som inte gillar vad de valde att göra med Kylo Ren, i slutändan känns det underspelat, lite glömt och framtvingat. Finn och Poe existerar genom filmen, de gör inte särskilt mycket förutom Finn som blir Reys konstanta pepptalker.

Apropå pepptalks, filmen kryllar av just detta. Från alla håll och kanter, särskilt riktade mot Rey som har en konstant kamp med sig själv genom filmen. Dock så blir alla samtal om hopp i samband med Leia väldigt sorgliga, då Carrie Fisher gick bort för tre år sen, och känns verkligen som om de inte bara handlar om Star Wars utan om vad hon lämnar kvar med oss. Alla karaktärer som talar med henne och de samtal de har känns verkligen genuint sorgliga då alla vet om att Carrie Fisher inte längre kommer tillbaka för att vara vår prinsessa. Men hopp finns det gott om, du kan ta nästan vilket tal som helst och brodera på en kudde som motivation, och Rey får det ultimata pepptalket som jag anser att alla borde ladda ner på ljudfil och ha på högsta volym så fort de tvivlar på sig själva. Jag vill undvika spoilers men jädrar i mig att där snackar vi ett pepptalk utan dess like, mäktighetens mäktighet.

Så genom allt detta är det avslutningen som vi väntat på? Inte helt och hållet. För att avsluta nio filmer så är det inte helt det här som var det förväntade oss, men för att avsluta de tre filmerna som ingår i den här trilogin så funkar den. Filmen följer i spåret av att dela publiken på mitten, somliga älskar och somliga hatar den. Det finns ingen helt dålig stund i filmen, mindre bra vill jag påstå beroende på hur du ställer in dig till Star Wars och världsbyggandet och exakt hur mycket du väljer att tro på vissa saker. Överlag är det en bra film med intensiva scener och hög angelägenhetsgrad, med en väldigt tydlig linje där de två sidorna kommer stå på, och om något så suktar jag mer efter vad som kommer hända härefter. Vilket är en bra grej, men inte riktigt det som sista filmen skulle göra.

 

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here