• Typ: Rollspel
  • System: År Noll-motorn
  • Utgivare: Fria Ligan
  • Genre: Science Fiction/Fantasy
  • Spelare: 3-7 inklusive spelledare

Gränsen mellan fantasy och science fiction är inte alltid tydlig. Vilken del av en historia som spekulerar i något vetenskapligt kan debatteras till korna kommer hem, lär sig magi och börjar bygga rymdskepp. En del säger att fantasy är dåtid och sci fi är framtid men inte heller det håller vatten. Jag har läst på flera ställen att förläggare brukar säga att vad som bestämmer om en bok ska stå på science fiction eller fantasyhyllan är bultar. Inga bultar = Fantasy. Bultar = Sci fi.

Det är väl egentligen bara att medge att den här gränsen i de flesta fall är personlig och om författaren inte utgår ifrån en väldigt specifik vetenskaplig idé kanske gränsen inte behövs alls. Coriolis, Mörkret Mellan Stjärnorna omfamnar båda sidor av detta spektrum med en intressant twist. Om du är cynisk skulle du kunna kalla den här rollspelsvärlden en enkel rymdopera med rymdskepp och olika planeter i en historia som äger rum långt långt borta bland människor som lämnade jorden bakom sig för länge sedan. Det låter kanske inte helt ointressant men den här idén är knappast ny. Vad som känns lite mer originellt är att estetiken bakom de kulturer och mytologin som har utvecklats i Coriolis har sina rötter i mellanöstern snarare än västvärlden. En enkel jämförelse skulle vara att blanda TV-serien Firefly med Tusen och En Natt, både kulturellt och estetiskt med referenser till mytologin och samhällsklimatet. Hur är den tanken inte fascinerande?
Precis som många andra spel av Fria Ligan använder sig Coriolis av År Noll-motorn vilket betyder att ni kommer behöva minst tio sex-sidiga tärningar. För att lyckas med något behöver du slå en sexa och dina färdigheter bättrar dina odds genom att ge dig ett större antal tärningar att slå. Det är ett väl beprövat system som går att anpassa och smaksätta efter spelet det används till, vilket även görs här. Det kan bli för mycket tärningsrullande för mitt gillande men jag vet att det finns många spelare där ute som älskar att slå tärningar så det är ju en smaksak. En av anpassningarna är att de har ersatt pressade slag med en mer religiös vinkel. I många spel med samma motor kan du få ett andra försök att rätta till ett misslyckat slag genom att pressa dig och få en chans till mot att du på något sätt tar emot konsekvenser, som ren skada i Svärdets Sång eller ett tillstånd som i Ur Varselklotet. I Coriolis har de dock valt att låta din karaktärs tro ge dig denna andra chans. Du kan be en bön till en av de ikoner världens religion har ett erbjuda, var och en står för en egenskap. Om en av prövningarna du försöker överkomma innebär ett slag i den egenskap din ikon, eller guddom, står för kan deras välsignelse ge dig ett nytt slag. Det kommer dock till en kostnad i form av ett mörkerpoäng, det är aldrig gratis att ha att göra med det okända. Mörkerpoäng är något en spelledare kan hänvisa till när hen tycker det är passande att något negativt ska hända gruppen. Jag är lite kluven över detta beslut. Jag tycker det är ett intressant sätt att få spelarna att träda in i spelets kultur och religion men pressade slag är min favoritdel av år noll-motorn så jag saknar den i Coriolis. Jag får ta det onda med det goda.
Det riktigt intressanta med Coriolis system är grupp-mekaniken. Jag skojade inte när jag refererade till Firefly, gruppen ska vara besättningen på ett eget rymdskepp och allas roll på skeppet ger egna attribut som blir relevanta när det gäller rymdfärder och rymdstrid. Någon måste vara mekaniker, en annan pilot, någon bemannar vapnen och så vidare. Förutom just rollerna på ert skepp så finns det ett rollformulär för gruppen i sig – gruppen ska alltså ha sin egen identitet som påverkar ert inflytande och för med specialförmågor. Detta hjälper verkligen till att skapa en gruppdynamik och ge liv åt er besättning som enhet. Ni ska såklart vara egna karaktärer med egna agendor men som grupp blir ni som en rymdfamilj. Ska ni vara rymdpirater, lejda soldater, missionärer eller en trupp underhållare? Ni bestämmer, och sätter därmed tonen för hur äventyren, även de officiellt skrivna, kommer att arta sig.

Men som jag skrev i inledningen är det själva världen som verkligen får Coriolis att glänsa. Tusen och en natt i rymden. Det finns massor av faktioner, flera planeter och rymdstationer med intriger och agendor som vävs ihop med den mystiska andlighet vi har hittat i mörka rymden. Vissa varelser som liknar monster från våra mardrömmar, andra är visa och eleganta som gudar och halvgudar från mänsklighetens gamla mytologi och allt är färgat av mellanösterns fantastiska sagor. Även estetiken i rymdstationerna och den generella kulturen blir färggrann och intressant när den vandrar från den välkända västerländska stilen vi är alldeles för vana vid.

Böckerna är väldigt snyggt designade men vad jag gillar mest är alla handouts vi får med. Det finns kartor av stjärnsystem, rymdskepp och rymdstationen Coriolis, kort som beskriver de olika rollerna på ett rymdskepp som kan delas till spelarna som fått sagda roll. Mycket kärlek gick in i designen av både spelvärld, story och utformning av Coriolis, Mörkret Mellan Stjärnorna och vad ni väljer att göra med det är upp till er. Själv älskar jag möjligheterna till den andliga mystiken som gömmer sig i det okända, men livet som komisk rymdpirat ligger öppen för grupper som lutar åt det hållet. Grundböckerna har tillräckligt med material för att hålla igång enorma egenskapade kampanjer men det finns också en pågående officiell kampanj som jag kommer recensera inom kort.

Så kort och gott är Coriolis, Mörkret Mellan Stjärnorna ett vackert och intressant rollspel med en av de mest intressanta spelvärldarna på länge. År noll-motorn är ju en smaksak men även om det inte är din favoritmotor tycker jag ändå du kan ge spelet en chans, estetiken och gruppdynamiken kan faktiskt vara värt det. 

Så, är spelet science fiction eller fantasy? Svaret är helt enkelt japp.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here