- Finns till plattform: Wii, Nintendo Switch, Playstation 4, Xbox One, Google Stadia
- Utvecklare: Ubisoft Paris
- Utgivare: Ubisoft
- Genre: Dansspel
- Spelare: 1-6
- Släpptes: 5e November 2019
- Testat på: Xbox One S
Likt Star Wars-nörden mot Star Trek, eller Nintendokrigaren mot Sega, ska jag som Dance Central-veteran ge mig på Just Dance 2020.
Oj, den liknelsen gjorde att jag känner mig gammal, hoppas mina leder fortfarande klarar av ett dansspel. Skämt åsido, när jag sist spelade dansspel var Kinect vid liv och hade fortfarande viss relevans. Nu blev det en tår i ögat, jag var en av de få som som faktiskt gillade Kinect och jag gillade det massor! Ni förstår, dansspelen på Wii kändes mesiga då de bara spårade en handkontroll medan Kinect spårade hela din kropp och visade upp en representation av dig på skärmen. Dance Central kunde till och med berätta för dig vad du gjorde fel och hur du kunde förbättra dina danssteg! Det kändes mycket mer seriöst och engagerande, Just Dance kändes mer som en lite kul grej på barnkalas.
När jag installerat spelet kom ännu en tår till ögat när jag ser att det har stöd för Kinect. Min egen gick sönder för några år sedan och det kändes omotiverat att byta ut den då det fortfarande var väldigt dyrt trots att inga nya spel utvecklades. Istället kunde jag välja att spåra mitt dansande med appen Just Dance Controller. Jag tyckte det skulle bli intressant att se hur en mobiltelefon skulle kunna mäta sig med Kinects 3d-kamera, men redan här började problemen.
Min mobil och min Xbox ville inte hitta varandra. Det tog flera omstarter av båda apparater samt min router innan jag ens kunde börja ihopkopplingen, men det var inte slut där. Ibland sa spelet till mig att trycka på en viss knapp på min mobilskärm men den dök aldrig upp där. Det vara bara att sucka och göra en omstart till. Sedan ännu en. Ibland dök inte knappen upp ibland slutade swipe-funktionen fungera. Det sistnämnda gick att gå runt eftersom det fortfarande går att att använda handkontrollen för det, men spelet hade nu gjort mig irriterad innan jag ens hunnit börja.
Till slut var jag dock inne i spelet.
Jag blev med ens besviken på hur appen fungerar då mobilen ska hållas i handen och inte filma mig. Det är alltså en variant av en wiimote snarare än Kinect. Bara min högra hand skulle spåras. Jag vill inte låta elitisk, men när jag är van vid att varje kroppsdel spåras och betygsätts känns det här lite löjligt.
Estetiken känns igen, det är enkelt, gulligt och rakt på sak. Det är lite därför Just Dance lämpade sig mer som partyspel än Dance Central, det går snabbt att komma igång (hahaha snabbt sa hon när hon stirrade på appen med arg blick). Enkelheten är ingenting att klaga på då det är en av styrkorna i varumärket. Jag började bläddra igenom låtlistan som alltid, men när de ska ha många olika musikstilar blir det väldigt få som imponerar på mig och… ÅHHH de har Baby Shark! Jag slutade genast undersöka och började dansa till den. Den var jättesöt. Toppen nu sitter jag och nynnar på den medans jag skriver.
Tillbaka till verkligheten drog jag en suck när jag kommit till slutet på låtlistan och kom till en ny lista som heter “Unlimited”, vilken kräver en prenumeration för att komma åt. De bjuder på 30 dagar gratis så jag kunde fortfarande prova den för recensionen utan att betala något. Jag får medge att det faktiskt är väldigt många låtar på den listan, och låtar kostar pengar så det får vi väl acceptera.
Flera gånger slutar swipe-funktionen i mobilen att fungera så jag får ta till handkontrollen trots att appen säger till mig att “Lägg ner handkontrollen! Använd appen!” Värt att säga är att jag har en Samsung Galaxy s9 plus så den är ju inte särskilt gammal heller. Nåja. Det är i alla fall ett problem som ganska enkelt går att komma runt.
Med mina fördomar, och de problem jag upplevt med spelet, får det jag kommer att skriva nu mig att känna mig motsägelsefull. Just Dance 2020 är faktiskt kul att spela. Under de tre första danserna störde jag mig på att det gick att lura spelet med handrörelser, men efter ett tag struntade jag i det och under nästa sex danser dansade jag fullt ut ändå. Det är ju jag som väljer om jag ska fuska eller inte. Jag jagade poäng för att få nya avatarer och skins, jag gick igenom unlimited-listan och dansade till nostalgiska låtar, och en från Frozen 2.
Så det blir en underlig slutsats; efter att det mesta av min recension har sågat spelet kommer det fram att det faktiskt är kul ändå. Problemen med appen är ganska allvarliga och de behöver patchas bort snarast, men om du redan gillar Just Dance kommer mina klagomål om hur lätt det är att lura spelet inte påverka dig alls då det bara är vi gamla Kinect-rävar som stör oss på det. En betald spellista är faktiskt inte så allvarlig som det kan låta i och med att det är känd musik jag köper tillgång till, och då kan de antingen ta en kostnad eller krympa spellistan. Jag tror de har valt rätt väg i den frågan.
Men den största faktorn som räddar spelet i mina ögon är det faktum att efter de nio danser jag kände att jag behövde för att skriva en recension drog jag till med nio till bara för att jag faktiskt hade kul. Sedan slutade jag, inte för att det blivit tråkigt, men för att jag var utmattad och genomsvettig. Trots alla brister hade spelet greppat mig tillräckligt hårt för att få mig att motionera hela kvällen och då kan jag ju inte ge bottenbetyg. Jag kommer till och med fortsätta spela efter recensionen. Jag har en nyårsklänning att komma i och Just Dance 2020 kan faktiskt vara det som hjälper mig lyckas!
