• Finns till plattform: Microsoft Windows, Xbox One, Playstation 4
  • Utvecklare: Motive Studios
  • Utgivare: EA GAMES
  • Genre: Simulator, Action
  • Släpptes: 2:a oktober 2020
  • Multiplayerstöd: Ja
  • Testat på: Microsoft Windows
  • Testat med VR: Oculus Quest
Som rollspelsnörd känns det lite konstigt att erkänna att en av de spelserierna som haft störst inflytande på mig som en ung gamer var en rymdsimulator. Jag var inte först på rymdtåget med Wing Commander eller ens X-Wing. Jag fick min början med Tie Fighter och än idag har jag en förkärlek för kejsardömets rymdskepp över de rostiga gamla skrothögarna rebellerna flyger. Die rebel scum, don’t @ me.

Jag köpte fort en liten plastig joystick, bar in en fåtölj till mitt rum och satte pinnen på en pall framför mig och tangentbordet på vänster armstöd och blev helt insugen i en galax långt långt borta. Det här var inget simpelt arkadspel, jag var tvungen att lära mig hur rymdskeppen fungerade och memorerade fler kortkommandon än jag någonsin vågat drömma om. Jag måste finjustera energiflödet, rikta sköldarna, länka och avlänka mina lasrar och bestämma vilka system som ska prioriteras när jag klantat mig och behöver reparera mitt skepp mitt under en strid.
Ibland hade jag med mig en vän som hade tangentbordet i knäet och agerade min andrepilot, jag skrek ut kortkommandot i stridens hetta och helt plötsligt hade jag uppfunnit ett hemsnickrat coop-läge. Kort sagt, jag var en fangirl av den här spelserien. Jag sparade varenda månadspeng för att kunna köpa en idiotiskt dyr flygjoystick med gasreglage för att mina skills skulle komma till sin rätt. Jag köpte varenda utgåva och varenda expansion fram till den sista, X-Wing Alliance från 1999. År efter år gick jag och väntade på nästa utgåva tills jag en dag vemodigt fick acceptera att den aldrig skulle komma. Jag lade min pilothjälm på hyllan och sålde min dyra joystick till det inbillade ljudet av sorglig musik.
Men likt Luke Skywalker som en dag, efter sin exil, fick besök av Rey så många år senare fick jag nyheter om att EA rekryterade programmerare med erfarenhet från flygsimulatorer. Jag var försiktigt optimistiskt, det kunde ju handla om ännu en sån där halvdum arkad-skjutare men allteftersom tiden gick lät ryktena mer och mer lovande. Mitt förflutna kallade. Jag hade ju flugit mitt sista uppdrag. Jag var pensionerad, men mitt kejsardöme behövde mig en gång till. Det var dags att damma av min svarta pilothjälm och sätta mig i Tie fightern igen. Rebellerna har haft en stor seger och behöver någon som måste slå tillbaka. Vem om inte jag?

Okej det är kanske dags att sluta romantisera och börja recensera. Star Wars: Squadrons är i allt annat än namn, en direkt uppföljare till X-Wing Alliance och allting känns bekant. Upplägget med storyn, sättet att navigera basen och hangaren, sättet att uppgradera sitt skepps komponenter och viktigast av allt, sättet att flyga.

Det var som att komma hem. Visst det är inte riktigt som förut, kontrollerna har blivit lite enklare, det går inte att justera energiflödet med samma precision eller dona i prioriteringslistan för reparationer. Det går heller inte att länka mina lasrar för en långsam men sjukt kraftfull salva mot min fiende men när allt kommer omkring så har de fått med det viktigaste. Det kanske inte är lika sofistikerat men jag tycker nog det är tillräckligt. Särskilt nu när jag får återuppleva mina glada barndomsminnen med dagens grafik. Och i VR.

Det här är helt magiskt. Sätt på dig ett VR-set som om det vore din pilothjälm och du hamnar rakt in i Star Wars. Du sitter i din cockpit och läser av instrumenten rakt av, inga digitala siffror som svävar på skärmen. Glaset reflekterar ljus realistiskt när du rör dig och små lampor blinkar för att visa dig statusen på olika delar av ditt skepp. Upplevelsen blir total. Nästan för bra om jag ska vara helt ärlig, jag hade nog varit en mycket bättre pilot utan VR, i alla fall till en början. Jag har dött flera gånger på grund av att jag inte kunnat låta bli att bara se mig omkring och hänföras av hur mäktigt allting ser ut. Mitt hjärta krossades också lite av det faktum av att rebellernas skepp har fler fönster än imperiets och blir därmed en mäktigare upplevelse i VR. Jag har flugit en smutsig X-Wing mer än min vackra, sexiga Tie-Interceptor. Usch.
Jag har tyvärr ingen ordentlig flygsticka längre utan köpte en billig joystick som visserligen funkar bättre än mus och tangentbord men jag känner en absolut brist av precision i den sladdriga pinnen. Det är nog dags att spara ihop till ordentlig hårdvara igen. Star Wars Squadrons är ett spel där din utrustning i allra högsta grad spelar roll. Det finns åtta skepp, fyra klasser på respektive sida. Ett mångsidigt skepp, X-Wing eller Tie Fighter, ett snabbt och smidigt, A-Wing eller Tie Interceptor, en bombare, Y-Wing eller Tie-Bomber och slutligen supportskeppen U-Wing eller Tie Reaper. Några är ikoniska och känns lätt igen från filmerna och andra får du lära känna här. Som jag redan nämnt behöver du känna till ditt skepps styrkor och svagheter för att vara en effektiv pilot och du behöver hålla koll på vad som händer omkring dig. Det känns faktiskt som om du är pilot på riktigt! Du bläddrar mellan olika mål och på större skepp kan du även skjuta på komponenter för att försvaga dess kapacitet att försvara sig. Du har alltid dina lasrar så länge du håller dem uppladdade med energi från din motor men du har även olika former av missiler att hushålla med. Det känns egentligen onödigt att beskriva alla delar av spelupplevelsen, det börjar kännas som en tråkig punktlista i en manual. Det här måste upplevas för att en ska förstå hur häftigt det blir. Vad du behöver veta är att du måste vara beredd på sätta dig in i tekniken i ditt skepp samtidigt som du håller ett öga på vad som händer omkring dig, både dina fiender och dina vänner.
Storymässigt får vi uppleva en kampanj som följer både imperiet och rebellerna vilket är nytt, på den gamla tiden fick vi bara uppleva sådana byten i uppföljare, om vi inte räknar med X-wing vs Tie Fighter, men det spelet hade knappt någon story. Det här funkar dock ganska bra och förutom en ganska bra story (komplett med sequel-bait) fungerar det som en tutorial för multiplayer-delen. Här är det simpelt, det finns dog fights och fleet battles, enkel action där lagen kämpar mot varandra och maffig strategisk strid på större skala där ditt lag försöker attackera fiendelagets stora skepp samtidigt som ni beskyddar ert egna. Jag älskar också att det är cross-platform, jag kan sitta och spela i VR mot mina vänner som spelar på X-box. Jag saknar dock de avancerade funktionerna i tidigare spel där det gick att snickra ihop stora scenarion men jag upplever att det här spelet är lite av ett experiment. Det fanns många som tvivlade på om marknaden verkligen ville se sådana här spel i dagens läge och om det går bra kommer vi få se större och maffigare spel i framtiden, något som jag verkligen hoppas på.
Det är dock inte bara ros, så här kommer lite ris. Det är underbart att flyga runt i VR och helt okej att stå och interagera med andra karaktärer men allt annat var förbryllande krångligt. Spelet vill skicka allt spelljud till mitt VR-set men voice chat vill inte dyka upp där. Jag har väldigt lite kontroll över hur spelet hanterar mitt Oculus Quest vilket gör det krångligt att spela med vänner, eller multiplayer överlag, då röstchatt är viktigt för att kunna koordinera sina anfall, något en skvadron värd sitt namn måste göra. Att navigera menyerna var också förvirrande, ibland ville till exempel spelet att jag skulle trycka på joystick-knapp 4 för att gå vidare, men mina knappar är inte numrerade så det var bara att testa sig fram. Ibland skulle jag trycka på knapp 12 på min joystick som bara har 5 knappar. Gasreglaget på min joystick fungerade inte heller från början utan behövde mekas med. Det är illa nog att gränssnittet i VR lämnade saker att önska men att ett rymdsimulatorspel har så undermåligt stöd för joysticks är rent utav absurt. Jag är frestad att ge dem poäng för nostalgi här, att meka med sina spel var ju faktiskt en stor del av att vara gamer på 90-talet, men nej, det här borde funkat bättre. Det är faktiskt 2020.

Jag vill dock vara tydlig här, de tekniska problemen med joysticks och VR-set är allvarliga och behöver fixas, men låt inte det här stoppa dig från att köpa spelet. Det är helt fantastiskt att flyga runt i Star Wars-galaxen trots alla skavanker, och att få utmana sig själv med ett spel som kräver mer än bara sikta och skjuta är underbart. Marknaden behöver markera att vi vill ha mer av sånt här.

Så i slutändan är Star Wars: Squadrons en oslipad diamant. Den må vara oslipad men kom igen, det är fortfarande en stor skimrande diamant och jag älskar det. Räcker inte min nostalgi så finns det lite nyheter. Det går att pynta sitt skepp med färg och dekaler, och i interiören kan du ställa ut troféer, pynt och nu ska vi tydligen få ställa ut en liten baby Yoda-figur på instrumentbrädan. Hur kan du motstå det?
Och om du gillar star Wars har du ingen ursäkt, du SKA uppleva det här i VR. Det är otänkbart att missa det.

Högt betyg Star Wars Squadrons får.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here